Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 3

handlingar, Kvari han efter tre eller fyra års öfning blef så skicklig, att hans förmatt gaf honom en plats på sitt kontor och höjde hans aflöning till femton shilling i veckan: Ehuru en af de misstänksammaste menniskor, som någonsin lefvat, hade juristen ett fullkomligt förtroende till Jacobs redlighet, men anförtrodde honom dock zaldrig tera än som var absolut nödvändigt. Sin enskilta juridiska befattning skötte han helt och hållet sjelf. Besynnerligt nog häde den stackars ensamme ynglingen bibehållit en stark kärlek till det ställe; der han blifvit född och uppfostrad, och hade för vana att hvarje söndag besöka arbetshusct för att utdela äpplen vch några bakelser bland de arma barnen, som med, längtaii skådade fram emot den dag då Jacob skulla komma. -Skolmästaren kände sig stolt af hohom — ehuru han just icke hade lärt honom mycket, och öfveruppsyningsmannen, en broder till Amen Corner, nedlät sig till att vexla ett vänligt ord med honom, ty mr Ellsgoods skrifvare betraktades som en man, hvilken skulle komma att gå långt, troligtvis emedan han bar en snygg rock och var skuldfri. Ganska få visste huru grymma försakelser detta kostade honom. Då han gick igenom byn, icke synnerligen förtjust åt utsigten af-en åtta mils vandring, såg han vid grinden till en liten nätt blomsterträdgård ett bekant ansigte — en Person, eom han ej sett på flera år, nej, icke sedan både hon och han bodde på fattighuset. Hvad Jacob, är det du? utropade flickan. Patience! sade den unge mannen. De togo hvarandra i banden, sågo på hvarandra och logo, ty de hade varit mycket goda vänner i sin ungdom — vi borde kanske säga barndom -— ty ingendera hade ännu sett tjugo år. ;