Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 2

idmark 1 Nlosohnen, och (1 stället för adjunkten Wahenberg) docenten Runbom i historien. — Riksstånden hafva i dessa dagar till pröfning förehaft en, såsom det tyckes, mycket iten, men. dock för landet ganska vigtig fråga, nemligen den om. skyldighet för jordgare. att. borttaga grindar å allmänna vägar. Flera motionärer; och bland: dem hr Ekholm, hafva fästat uppmärksamheten på angelägenheten af åtgärders vidtagande till hämmande: it det missbruk, som i flera landsorter är rådande med grindars uppsättande öfver all-männa vägar. . Motionären uppgifver, hvad ock hvarje resande, som färdas genom landet. kan intyga, att oskicket härmed gått så ngt, att trafiken å allmänna vägar betydligt: hindras genom de ständiga uppehållen vid grindarne, hvilka på sina ställen äro så tätt inI hvarandra uppförda, att man kan räkna da till 50 på milen; och hade hr Ekholm föreslagit; att rikets ständer ville hos K. M:t. i underdåninghet anhålla om utfärdande af allmän föreskrift derom, att allmänna landsvägar ej må med grindar stängas annorledes in efter föregången anmälan och pröfning hos konungens befallningshafvande; samt att det skall åligga jordegare, för hvilken anbringandet af sådan stängsel finnes nödigt, att dervidhålla ständig grindvaktare. Sammansatta lagoch ekonomiutskottet, m förehaft denna fråga till pröfning, har väl fumnit motionärernas klagan öfver, de anmärkta olägenheterna vara förtjent af uppksamhet; men enär, enligt gällande lagar ärskilta författningar, det åligger lands:öfdingarne att genom underlydande tjenstemän vaka deröfver, att icke vägfarande af en eller annan orsak obehörigen uppehålles, ansåg utskottet, att i de af motionärerna öfverklagade fall rättelse desto hellre kunde genom anmälan. hos vederbörande vinnas, som det icke vore i lag medgifvet jordegare att godtyckligt öfver allmänna vägar uppföra grindar; och utskottet tillstyrkte alltså att motionerna icke måtte till någon rikets ständers åtgärd föranleda. Detta betänkande godkändes af ridderska pet och adeln samt presteoch bondestånden. men återremitterades af borgareståndet, på grund af anmärkningar utaf hrr Ekholm och Hasselrot m. fl., hvilka påyrkade att rikets ständer måtte till K. M:t aflåta en skrifvelse af det innehåll hr Ekkolm föreslagit. Ehuru den af borgareståndet sålunda beslutade åtgärd genom de öfriga ståndens beslut förfallit, förtjenar likväl ståndets uppfattning af frågan uppmärksamhet, och då alla riksstånden uttalat den åsigt, att det ej kan anses medgifvet jordegare att öfver allmänna vägar godtyckligt uppföra grindar, samt att det tillkommer landshöfdingarne att: vaka deröfver att vägfarande genom jordegares dylika åtgärder ej obehörigen uppcehållas, bör man jet hellre kunna hoppas att hrr landshöfdingar låta sig angeläget vara att: i de fall; der sådant ske kan, undanrödja de öfverklagade olägenheterna, som, efter hvad vi känna, landshöfdingen i Elfsborgs län,-till stor belåonhet inom länet, redan vidtagit en-sådan åtgärd. x ni ch TN Så vidt man får för tillförlitliga antaga norska Morgenbladets uppgifter, att såväl marindepartementet som armåtdepartementet äro betänkta på att för det närvarande åstadkom? ma besparingar, dels genom att inskränka sig till det allra nödvändigaste i nya anskaffninar till förråderna, dels genom att föranleda ppskof. med de till sommaren eljest utsatta örre öfningsexpeditioner och exercismöten. å blir en jemförelse med förhållandena här i landet föga hugnande, äfven om man icke tager i betraktande anslaget till Stockholms befiästande, som vi hoppas af ständerna skall bli afslaget. : Man har ofta, isynnerhet då det varit fråga om anslag till kungliga personer, såsom för jen tid sedan då prins Oscars apanage skulle bestämmas, från regeringspartiets sida med. fördel framhållit Norges exempel. Skulle icke dess exempel kunna få gälla äfven i fråga om militärutgifterna under denna brydsamma tid? Att förslösa öfver en half million dagsverken och motsvarande penningesummor till militäröfningar under en tid, då veterligen intet krig hotar, men deremot alla landets krafter så väl behöfva ansträngas för att utplåna följderna af de nuvarande ekonomiska förvecklingarne, skall ådraga dem ett tungt ansvar, som dertill besluta sig, äfven om de vilja söka urskulda sig med att ständerna dertill beviljat anslag. Man bör nemligen icke kunna förbise, att dessa anslag beviljades . utan att ständerna fårutsågo, huru penningeställningen bland folket sedermera skulle gestalta sig. Säkert skulle det väcka mycken tillfredsställelse. i landet, om från ständerna gjordes en framställning till regeringen, att med afseende på de närvarande ekonomiska svårigheterna, och då det icke är anledning att befara något fredsbrott, inga andra utgifter för militärförråderna nu måtte göras än sådana, som äro alldeles oundgängliga för att bibehålla materielen i sitt nuvarande skick, och att för såväl armåns som flottans öfning inga andra kostnader måtte ifrågakomma än sådana, som måste anses af behofvet oundgängligen påkallade. Stora lägersamlingar midt under djupaste fred hafva alltid betraktats såsåsom onödiga och skadliga åderlåtningar på den nationella välmågan; men så mycket mera klandervärda synas de vara, om de utan verkligt behof ske på en tid; då landet i de produktiva yrkena behöfver såväl menniskornas ås .