Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 2

Stor sak i namnet, sade mr Ellsgood torrt; vore er bror här, eller hade ni något som kunde bekräfta ert påstående, så kunde jag ändra det till pund i stället för guinger, men som det nu är, måste jag göra min skyldighet. E Jag är fattig, ja, mycket fattig, sade Martha, men jag skulle ej för allt godt vilja säga en osanning; fråga alla som känna mig. Jag får arbeta strängt för mitt uppehälle och —) Hvarje menniska måste arbeta; det är en lag för vår tillvaron, sade juristen. Jag arbetar för min bergning; min skrifvare Jacob Bantem för sin — vi arbeta båda — göra vi ej det, Jacob ? Som slafvar,, svarade den unge mannen kallt. Hans förman. fästade ingen uppmärksamhet vid svaret; han var för mycket van vid sin skrifvares egenheter. Här är ingenting vidare att säga, sade han; ni måste antingen betala den ränta jag bestämt eller lemna bostaden. Jag skall tänka på hvad jag skall göra, sir. Naturligtvis bör ni det, anmärkte mr Ellsgood. Friska, starka menniskor böra aldrig lefva af andras barmhertighet. Jag har ännu aldrig ätit dess bittra bröd, utropade Martha med värma, och skall icke göra det, så länge mina händer kunna arbeta. Hon var på väg att lemna rummet, då agenten ropade henne tillbaka för att gifva henne en attest om ränteförhöjningen. Här är den, sade Jacob i det han räckte henne den, och qvittot äfven. rDet sade jag aldrig till om, sade juristen vresigt, då den bortgående hade stängt dörren efter sig. ; Ynglingen tuggade åter på sin:penna; han tycktes finna ett nöje af att reta honom.