Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 2

Hur var det hon hette? frågade hans förmans. Martha Chason, sir, och hennes broder, Georg. Mr Ellsgood gnuggade sig i pannan oeh tycktes för flera minuter försjunken i tankar. Dagens förrättning var nära: sitt slut, då Nan Willis infann sig. Agenten pekade på en stol och tillsade Jacob att gå och säga till om postschäsen för återresan till Newark. Mrs Willis, tror jag? sade han. Qvinnan nickade och räknade upp fem guinter på bordet. Gentlemannen betraktade ; dem begärligt. Ni får behålla dem, min goda qvinna. Jag är glad att kunna underrätta er, att mrs Hastings gifvit mig order att låta er behålla er bostad räntefritt under det öfriga af er lefnad. Men jag vill inte -hafva den räntefri; så gif mig nu bara mitt qvitto. ,Hon är tokig,, mumlade juristen för sig sjelf; ja, visst är hon tokig. Sade icke Roderick — jag menar hennes man — sade han icke ett enda ord för mig? Nej, det gjorde han ej. Och skickade mig ingen liten: gåfva?x Ingenting dylikt; han hade väl annat att tänka. på: en rik hemgift och en vacker fru; och dessutom, hvarföre skulle han det? Ja, hvarföre ja? upprepade Nan för sig sjelf. å ; Utan tvifvel fick han del af sin frus välgerning, tillade han. Vid ordet välgerning utbröt den besynnerliga, gamla qvinnan i sitt vanliga hesa, tjudlesa skratt och vred sig af och an på stolen, liksom hon varit. plågad af något. Hur är det fatt, mår ni illa ? : Nan pekade på pengarna och bad om qvitto.