Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 3

blir det alitid möjligt att; äfven utan någon fullständig granskning, antyda det mest framstående af hvad forskningen lyckats under ett förflutet år samla till förökande af naturvetenskapernas äldre förråd. — Hvad jag härvid framställer till allmänhetens tjenst inskränker sig för öfrigt till vetenskapens resultater ; jag förbigår alltså dess sätt och medel, huru sinnrika dessa än må hafva varit. Om en astronom bestämmer det: geografiska läget af en viss plats på jordytan, t. ex. af staden Newyork i Nordamerika, om han utsätter dess polhöjd och longitud och-sålunda noggrant upplyser om afståndet derifrån till någon hamn i den gamla verlden, så är detta just hvad som är nyttigt att veta för handelns och sjöfartens behof; men icke skulle väl den stora allmänheten intressera sig för de medel han användt att vinna denna upplysning, t. ex. huru han uppstält och justerat sina astronomiska instrumenter, hvilka rormler han begagnat för sina beräkningar, om han hemtat grunderna till dessa från kronometrar, eller från förmörkelser hos Jupiteia hånar, eller från dyhka hos solen, eller från stjernors bortskymningar af månen, eller från månens afstånd från vissa stjernor. Jag har någon gång gjort den kraftansträngningen, att från slutsats till slutsats söka visa väg åt en och annan nyfiken oinvigd till matematikens höjder; men jag har alltid varseblitvit, att dessa för den ovane svårfattliga begrepp endast halkat spårlöst förbi -den åhörandes uppfattningsförmåga, att det blott varit blixtar, som bländat utan att upplysa. Till innevarande : årtionde höra ännu åren 1858, 1839 och 1860. Under dem kommer verldsrymdem att blifva ganska rik på märkligare fenomener; och: skrider man in på 1861, så förekommer, jemte en total solförmörke! se, äfven en högst liten, men-af sällsynt art, nemligen en rund svart fläck, som på en liten stund skrider förbi det stora solklotet, och. som härrör deraf, att planeten Merkurius då går tvärtöfver synlinien mellan jorden och solen. Det nyss förflutna året 1857 har varit sparsamt både på dylika och andra. märkvärdigheter. Hvad förmörkelser i solen och månen beträffar, så gäller som regel, att hvart år alltid erbjuder minst två sådana och högst sju; cburu alla icke synliga på samma ställen; Året 1857 hade det minsta antalet; det var två solmörkelser och ingen månförmörkelse: men deremot bortskymde månen sjelt två planeter, nemligen Jupiter den 2 Januari och Merkurius den 21 Augusti. I-år, 1858, förekomma deremot två förmörkelser i solen och två i månen; en af hvartdera slaget blir synlig på norra jordhalfvan, nemligen en månförmörkelse den 27 Februari och en solförmörkelse den 15 Mars. Den senare blir isynnerhet märkvärdig, emedan den inträffar midt på dagen och kommer på flera orter att visa sig ringformig samt för öfrigt att synas ganska stor. Som den inträffar vid en årstid, då luften ännu är kylig eller åtminstone sval och då det omedelbara solskenet ännu utgör luftens enda värmeförråd, så har man att vänta en skarp köld medan förmörkelsen varar. ; Året 1857 har: fortsatt upptäckterna bland asteroidgruppen, eller de små planeter mellan Mars och Jupiter, hvilka tillsammans motsvara den större, som Kepler ansåg böra finnas Fsamma , trakt af rymden, men som sedan befunnits likasom utvexlad i eh massa skiljernynt, hvars hela belopp ännu icke på långt när hunnit ihöpräknas. Aret 1856 hade ökat listan på dessa småplancter red 5; år 1837 upptäcktes ytterligare 8; hela samlingen stiger nu till 44 Lägger man nu härtill solen sjelf, de 8 stora planetörna, Jordens måne, Jupiters 4 månar, Saturni 7 och Urani 6, så består det nu bekanta solsystemet af 69 verldsklot, oberäknadt kometerna, Saturni ring och stjernfallsstoftet. — Huru olika är icke detta mot forntidens jordsystem, med sin sol, sina 3 planeter och sin enda måne! Det förflutna året var ganska rikt på kometer; man upptäckte 6, hvaribland en af större märkvärdighet; emedan det var en föråt i nyare tider upptäckt, af Brorsen. Till följd häraf känner stjernkunskapen numera åtminstone 5 kometer med bestämd omloppstid, nemligen: Halleys, Enckes; Bielas, Fayes och Brorsens. I allmänhet förslå icke iakttagelserna om en komets framträdande första gången, för att med säkerhet beräkna hans bana och omloppstid; han måste åtmintone vara sedd en gång till, innan någon: isshet kan vinnas i detta fall. Till följd häraf har händt, att den förlidet år väntade i Vitos komet, som sorgfälligt efterforskats vid en klar och för iakttagelser gynsam väderlek, icke återskådats. Möjligt ock att hans lösa beståndsdelar hafva skingrats genom solens dragningskraft. Man har förut sett en dylik verkan på en bekant komet, Bielas, hvilken vid ett af sina beräknade framträdanden visade sig delad i två kometer, som följt tätt efter hvarandra; och denna 1 stjernkunskapens minnesböcker förut exempellösa händelse upprepades vid