Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 3

VV halsen, som om han fruktat att vinden skulle smyga ar till hans förtroende; han bar hatt med breda brätten och hvit halsduk. Det har ofta blifvit sagdt att fåfängan öfverger oss sist af allt här i verlden. För att göra juristen rättvisa, måste vi medgifva att han ej var ansatt af någon stor portion deraf — de hessiska stöflorna voro snart sagdt den enda han tillät sig; utgifterna för hans person och ekonomi voro beräknade med yttersta sparsamhet. Jag är glad, ja, mycket glad att ni kommit, sade Mabel, i det hon reste sig upp för att emottaga sin gäst i salongen. Jag behöfver både era råd och er hjelp. Båda stå till miss Herberts tjenstr, svarade gentlemannen förbindligt. Ni har hört min olycka ? Ja, af budet som lemnade migert bref, och en olycka är det i sanning, ehuru få i er ställning skulle hafva nog godt omdöme att tänka så; en så god, så förträfflig, så — Ädel broder,, afbröt arftagerskan med ett hyckladt bemödande att framtvinga en tår. Egendom, var det jag ville säga, sade lagkarlen. Ni skall komma i mycket bryderi huru den bör skötas. Qvinnor passa ej till att handhåfva och vårda någon egendom; lätta att bedraga, att — Jag skall kanhända finna det mindre besvärligt än ni tror,, sade Mabel med ett leende i det hon påminde sig sin gästs fördomar i detta fall; och med edra råd ... Hm! Ja visserligen! med mina! råd blir faran betydligt mindre. -Och min goda miss Herbert, fortfor han, huru få fruntimmer är det icke, som hafva nog försigtighet, nog sundt förnuft att låta leda sig af sitt juridiska biträde; de flesta -lemna fritt lopp åt sina infall och känslor och låta draga sig vid näsan — förlåt detta uttryck — af sina lidelser, hvilka