Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 3

j Mvensom enpassande transparent fullbordade der enkla men hjertliga festen. Kl. 9 på aftonen ankon I en högre tjensteman från kgl. polisen åtföljd af er I öfverkonstapel. Något senare anlände ministerns le i gationssekreterare hr Sandströmer. Den enkla fester i öppnades med ett föredrag af ordföranden, hvilke ge en början blef afvrutet af den tillstädesvarsnde I polistjenstemannen, med förklaring att föredrag elle I tal endast finge hållas på tyska språket — dock af vändes genast den hotande stormen af hr Sandströ mer, och föredraget fortsattes obehindradt, hvarefter åtskilliga festerländska skålar tömdes och några skan dinaviska sånger afsjöngos. . Allt gick med största ordning och i närvaro af ofvannämda polisombud, samt upplöstes sammankomsten efter ett par timmar: förlopp. Sedermera ha sammankomster egt rum fegelmässigt hvarje Jordan i början med polisombud och särskilt tillåtelse för hvarje afton, men efter nå. gon tid erhöllo vi en gång för alla rätt att hvarje lördag sammanträda — utan uppsigt ifrån polisen troligen af anledning att man ej det ringaste förstod våra språk. Att föreningen vunnit sympatier synes af medlemmarnes antal. General yv. Mansbach är föreningens hedersledamot och beskyddare, äfvensom hr Sandströmer. Dessutom hafva flera här bosatta ansedda personer ingått såsom medlemmar. Den 1 December firades Öscarsdagen — samt den 24 Dec. julaftonen på nordiskt sätt med brinnande julgran och den hemma brukliga — julgröten. Den rymliga salen var för aftonen så festligt smyckad som möjligt. De ofvannämda nationalflaggorna innehade sina platser kring de kungliga porträtten, som nu i förgylda.ramar omfattade med sröna kransar prydde salongens fond. Dessutom sågos de kongl. personefnas namncehiffer, skandinaviska dekorationer och passande transparenter, hvilka här och der framstucko emellan det preussiska granriset, hvarmed salen i rikt mått var smyckad. amma afton förärades såsom början till ett litet bibliotek af hr Laurin från Stockholm uti nya exemplar Tegners samlade skrifter, Geijers dito m. fl. värdefulla och för vår förening passande böcker, deribland en skildring öfver senaste nordiska studentmöte år 1856, men hvilken bok den stränga preussiska censuren särdeles illa tilltygat, i det den bortrifvit permarne, planscher samt början ända till sid. 17, så att denna, af oss alla så värderade bok kom oss t.llhanda uti ett mycket förstördt tillstånd, dock emottogos med kärt nöje de innehållsrika bladen, som den tyska censuren funnit rådligt att qvarlemna. Dessa, så fosterländskt sköna böcker utgöra således en liten början till ett litet bibliotek, som vi hoppas så småningom se tillökt. Statuter och ordningsreglor äro omsorgsfullt upprättade, hvaraf ett exemplar är inlemnadt i kgl. polisen, och för öfrigt är hvarje medel uppbjudet, som stått i den valda direktionens förmåga, för föreningens framgång och heder. ARR — Vi ha redan flera gånger fästat uppmärksamheten derpå, att den papistiska makten, oaktadt det sken af styrka och seger som den politiska reaktionen på många ställen förmått ge densamma, dock i det hela står på en mycket ihålig grund, till följd af den framåtskridande upplysningens makt. De segrar, som frihetens sak nyligen vunnit i Belgien och Sardinien, innebära ytterligare bevis härpå. Inom sjelfva den katolska verlden fortgår i denna stund samma strid emellan tvångets, auktoritetens och godtyckets försvarare å den ena sidan och den andliga frihetens, den fria forskningens och den fortskridande folkupplysningens å den andra, som inom de protestantiska länderna. Trots alla jesuitismens ansträngningar och den ultramontana hierarkiens försök att. tillämpa ett andligt prohibitivsystem, visar det sig omöjligt att från sjelfva katolska presterskapet utestänga inflytandet af den nya tidens ideer, och sålunda förberedes efterhand en reformation, som det klerikala partiet väl kan försvåra, men icke i längden förebygga. Såsom bevis på den anda, som börjar vinna insteg hos en del af katolska presterskapet, meddela vi följande artikel i Augsburger allgemeine Zeitung, enligt uppgift dit meddelad af em katolsk landtprest: Den alltför genomgripande sammansmiältningen af religionen med politiken synes mig skada den kyrkligt konservativa pressen. Det är en ädel, sannt kristlig tanke, att äfven statslifvet skall ledas af religiösa bevekelsegrunder. Detta sker derigenom, att regenter och undersåtare icke af blott nödvändi het, af tvång eller af egennyttiga motiver bevaka sina rättigheter och uppfylla sina pligter, utan med fri sedlighet, hvilken endast är frukten af ett religiöst sinnelag, att samvetet städse leder deras handlingssätt. Detta vore alltså den yttre rättskaffenshetens och medborgardygdens förklaring genom religionen. Visserligen mena äfven försvararne af den så kallade kristliga politiken, att man bör sträfva emot detta mål; men de fordra ännu mer, nemligen politikens omedelbara förknippande med tron. De fordra icke blott en religiöst sedlig och rättrådig, utan en kyrkligt rättrogen, en konfessionell, en katolsk eller evangelisk politik. Tron skall utgöra grundvalen och slutmålet för den politiska handlingen och för statslifvet, och det senare egentligen ej vara annat än ett medel för den förra. Historien bevittnar tyvärr i sina dystraste skifter, att så snart man framskjutit tron såsom. ett ändamål för politiken, har sådant ej varit annat än en dårande förevändning, att religionen deremot vanligt blifvit ett medel för politiken, det heligaste ett verktyg för mensklig orättfärdighet ochnedriga handlingar. I stället för en religiös politik uppkommer sålunda en politisk religiositet, källan till hyckleri, till. en machiavellistisk statskonst och till ett maskeradt envälde. En nyare författare yttrar härom träffande: Jag tror fullt och fast, att kyrkan måste försvaras sjelfständigt och genom sina egna medel, men aldrig såsom en folie, ett underlag för politiska dokriner.. De politiska byggmästarne må sjelfva ;e till huru de kunna bli färdiga med sin absolutism eller konstitutionalism, sina monarsier eller republikerp. Mest karakteriserar sig den så kallade kyrkigt sinnade pressen. genom sitt bekämpande tf religionsfribeten samt af de olika bekänTe mt AIR OL RER IR OL