Aftonbladet – 16 januari 1858, sida 2

bröstet var en svullnad, nära på så stor som ett ägg. Läkarens vana öga fann genast af det; timna,. gläsartade skinnet och de) tunga pulsslagen af den angripna ådern,, att: all mensklig hjelp var fruktlös; hans:patient hade ej många timmar qvar att lefva. Alan hade smugit sig på andra: sidan bor-det bakom gardinen. Se här,, sade han, den medicin de hafva gett min stackars kära herre. Marsh tog nr korken, smakade derpå, besinnade sig ett ögonblick och smakade åter, iksom för att öfvertyga sig. sjelf. att han cj bedragit sig, allt under det: den gamle tjenaren stod och betraktade honom med den yttersta uppmärksamhet. . Morfin,. mumlade doktorn; kundeej ge något bättre. ; Det är då icke gift?2 hviskade hofmästaren. Giftn, ed doktorn: med en förvånad min; ej i denna form; Hvad kan hafva ingett er en sådan oförnuftig tanke? Alan kastade: en blick åt sänggardinen, bakom hvilken, som läsaren påminner sig, Mabel ännar sof. Nej, säger jag er, Nej, tillade läkaren. Det är just den medicin jag sjelf skulle föreskrifvit. Gud vare lofby hviskade den gamle mannen: Gud vare loft Ett brott mindre att svara för. aSir: Harry,: sade jur 1 det han gaf k ; att sätta vid sidan af sä Jag har en sak af vist att: meddela. er och jag bönfaller hos er utt höra det med styrka — att för en kört stund återkalla den sjeltbeherskning, som fordon uppehöll er under de plågsammaste förhållandeti i eft lif — att... Ack, tala ej derom, afbröt den döende;