Aftonbladet – 16 januari 1858, sida 2

omförmiler, icke blifvit undertecknadt. Denna :; uppsats i Constitutionnel besvarade Speciteur, med medgifvandet, att möjligtvis icke något protokoll, i den mening r i zen förstår detta ord, blifvit und ren att det lik under alla f a vore säkert, att England och Österrike skriftiigen ålagit sig vissa förbindelser till hvarindra. Icke ens detta påstående har, såsom ofvan nämdes, Gunizots organ förmått vidvlifva, sedan Globe slutit sig till dess mottåndare, och dess senaste förklaring innehålderföre, att man, då den engelsk-östersikiska alliansen, enligt hvad som försäkras, icke existerar, är nödsakad att hänvisa allt, :om under nästan ett helt år tilldragit sig i Europa, till det område, der det finnes verkningar utan orsaker. Börsenhalles korrespondent från Wien förklarar rörande. denna fråga, att. på den tid 1å Frankrike tycktes hafva beslutit att med all gsevalt genomdrifva Donaufurstendömenas förning, hade visserligen kabinetten. i Wien och London ömsesidigt förbundit sig att ej tillåa detta, men att denna för ett visst fall insångna eventuella öfverenskommelse numera, an Frankrikes politik i fråga om DonauFurstendömena förändrat sig, vore af ingen ller blott och bart historisk betydelse. Af:en Morning: Advertiser innehåller en upp-ift, som fullkomligt. öfverenstämmer med ien ofvanstående, och försäkrar sig till och ned kunna uppgifva dagen, då den ifrågavaande öfverenskommelsen ingicks. Detta skulle 2emligen hafva skett den 6 Juni 1857. I afseende på frågan om åtgärderna för ipphäfvande eller mildrande af lifegenskapen Rysslånd finner man många utländska blad ttala sina tvifvelsmål rörande omfattningen f de åtgärder, som vederbörande kunna, vilja och ärna vidtaga. Zimes innehåller en artikel ämnet, hvilken vi anse oss böra i sin helhet weddela: Det ser verkligen ut som om ryske kejaren hade allvar med den önskan, han yttrat. tt afskaffa träldomen inom hela området af itt vidsträckta rike. . Ukaser rörånde detta imne hafva redan blifvit utfärdade till miliäroch. generalguvernörerna såväl i provinerna Wilna, Grodno och Kowno — d. v. s. vågra af rikets östra ländskap. — som i de yrovinser, hvilka i fordna tider utgjörde herigdömet Lithauen. Genom en senare underättelse hafva vi inhemtat, att ett cirkulär afsått från inrikesministern, hr Lanskoi, till alla suvernörer i riket, hvari de anmodas att egna synnerlig uppmärksamhet åt denna vigtiga anselägenhet. Detta cirkulär har från alla håll nötts af försäkringar, att man med all ifver skulle söka befrämja kejsarens afsigter. Adeln : Petersburgerguvernementet har tagit första steget genom att ingifva en formlig förkla-ing, att-den gillar förslaget. Till följd häraf rår kejsaren utfärdat ett reskript till generalsuvernören i denna provins, hvilket påbjuder illsättandet af en särskilt komitå, som skall a att ofördröjligen utärbeta ett förslag till örbättring i böndernas ställning. Två medemmar skola inom hvarje distrikt i provinsen väljas af och bland adelsmän, som besitta fast :gendom inom distriktet, och två skola utses if provinsens generalguvernör — det vill med undra ord säga: af styrelsen. Vore man berättigad att antaga, att i Ryssland löfte och serkställighet skola gå hand i hand, så sakiade man icke förhoppning, att slafveriet sjönge på sista versen inom hela riket. Men cke en gång i civiliserade länder medför allsid en undersökning något resultat. Huru mycket mera måste icke detta vara fallet i Ryssland, der suveränen är nominelt allsmäktig, men i verkligheten uti en fråga sådan som den om träldomen ganska mycket beror if sin adel — d. v. s. jordegarne inom hela riket! Föga tvifvel är det underkastadt, att sejsären sjelf är temligen angelägen att betordra slafveriets afskaffande; ban är icke len, förste ryske suverän, som vid sitt tillträde ill makten med icke så ringa ifver bragt ämwet å bane. Men äfven han. Kan möjligen. ikasom fallet varit med håns företrädare, slutligen få erfära, att jordegårnes orubbliga oppösition är till och med honom för öfvermäktig. Denna opposition torde sannolikt icke blifva öppen och omedelbar; Adelsmännen. och bland dem till och: med de, som äro mest emot träldomens afskaffande, skola icke appträda emot detsamma; de skola draga ut på tiden med undersökningen. De skola icke iägga hinder i vägen: för besluten; men de skola ej försumma att neutralisera hvarje åtgärd, som, enligt deras tanke, ginge ut på itt minska deras inkomster eller skada deras intressen. Denna för Ryssland egendomliga nstitation har nu haft bestånd uti ipemot två ;ch ett halft århundraden. Folket har under loppet af många mansåldrar blifvit uppfostradt i den öfvertygelsen, att detta är som sig bör. illa aftal rörande fast egendom hafva varit grundade på antagandet, att träldomen funnits till, funnes till och skulle för framtiden finaas till — med ettord, ryska adelns ställning till denna fråga är nära nog densamma som de vestindiske jordegarnes ställning till frågan om negerslafveriet, då denna afhandlades hos oss. Czarens makt är substitutet för Jen allmänna meningen hos vesterns folk. Ryska rikets befolkning beräknas uppgå till 70,000:000. Antalet personer; som hållas i träldom, uppskattas till 12,000,000:Dessatom finnas 12,000,000 andra personer bland tandtbefolkningen — af hvilka 9,000.000 äro I bosatta kronodomänerna — hvilka, ehuru icke trälar till-.namnet, likväl teriligen mycket äro det i verkligheten. Den allmänna öfver