Aftonbladet – 15 januari 1858, sida 3

rätt förstått min brors sjukdom. Jag ansåg det vara bättre att sökalen läkare från London. År det mig tillåtet att fråga hvilken 2, Sir William. Blitton. : Vid namnet på denne läkare, så. aktad. för sin rena och fläckfria karakter så utmärkt för sin skicklighet, försvunno åter de gryende misstankarne från mr Eltons sinne. Får jag fråga när sir William senast såg er; bror? Denna morgon. Och han gaf då intet bopp? Nej, intet; han ansåg alla vidare ordinationer fruktlösa och återvände till staden. Miss Herbert., sade hennes gäst, detta är en af de smärtsammaste händelser jag upplefvat, och jag skall djupt sörja deröfver. Jag har gjort min pligt och vågar ej påyrka något vidare, Med er tillåtelse stannar jag avar öfver natten, eller, rättare sagdt, till min högaktade väns och klients död, hvilkens affärer jag, som ni vet, länge haft om hand. Damen höjde på bufvudet och ringde. Kallelsen åtlyddes af hofmästaren, en gammal man af ett vördnadsvärdt utseende, hvars gråa hufvud tycktes nedböjdt af sorg. DS Alan, sade hans: matmoder, ni skall ställa i-ordning ett rum åt mr Elton. Den gamle tjenaren bugade sig. Och se till att han får ordentlig -uppassning. I morgon bittida skall jag åter emottaga er, om jag eger styrka dertill, sade hon till juristen: : Mabel Herbert steg upp och lemnade med stolta steg biblioteket, Fins intet hopp, Alan? frågade gästen när de blifvit allena. Intet, svarade den gamle mannen, med en djup suck. Jag trodde derpå ännu för en timma sedan; men ljuset har blifvit sedt i koret uti Crowshalls kyrka.n