Aftonbladet – 15 januari 1858, sida 3

Universiteisfrågan. (Forts, fr. gårdagsbladet.) Vi skrifva icke för de lärde, utan för den allmänna medborgerliga bildningen, och dessa detaljer torde derföre icke anses öfverflödiga. De förklara hvad vi anfört om vetenskapens förhållande till det gifna, närvarande verkliga öfver hufvud, och till ett gifvet lands natur, till hationaliteten, de fosterlärtdska institutionerna och seden isynnerhet. rkänner man derföre, att ett lands hufvudstad är den punkt, der nationens lif och verksamhet koncentrera sig, så måste man äfven inse, att hufvudstaden är det förmånligaste säte för ett folks vetenskapliga instituter och för ett universitet. Omvändt kan man sluta, att en hufvudstad, saknande vetenskapliga anstalter, jemförelsevis mindre representerar nationalmedvetandet och utöfvar mindre inflytande på det öfriga landet. Ty den kan då icke uppträda förmedlande mellan den allmänna menskliga kulturen och nationaliteten, såsom äfven dess inverkan på nationens bildning saknar den mest bildande formen, vetenskapens och litteraturens. Men vi hafva, så vidt vi inse, i föregående artikeln yttrat oss tillräckligt öfvertygande öfver detta förhållande äfvensom öfver universitetets ställning till instituterna för vetenskaplig forskning; åtminstone har det obekanta x intet att häri förmäla, som kunde få namn af motbevisning. Hvad nyss blifvit anfördt tjenar till att visa, huru frågan, likasom alla frågor af högre betydelse, bör ur teoretisk synpunkt betraktas och endast på sådan väg kan öfvertygande afgöras — en sak, som hvarje bildad borde för sig hafva klar, ehuruväl deras antal är stort, hvilka tillegna sig bildningens titel, utan att någonsin förmå höja sig till en betraktelse och ett handlingssätt ur iullmänna principer. Sådane bedöma också värvarande fråga t. ex. ur sina farhågor för ett hufvudstadsuniversitets politiska tendenser och efter den oro, det ger dem, att verkligen några opinioner rörande fäderneslandets väl och ve vid ett sådant universitet förekomma och yttras. Deras enda teori är den, att de män, som skola ordna statsoch samhällsskick, födas dertill, fullfärdiga utan alla stulier och allt teoretiserande, och att den lägre hop, som har att endast tanklöst utföra dessas visa ordinationer och dertill bör qvalificera sig genom en examen, icke har annat åliggande vid universitetet, än att studera, hvarmed de ieke mena grundlägga en vetenskaplig öfvertygelse, utan blott inlära examenslexan. Och likväl är den ifrågavarande anmärkarens påstående, att vi talat endast om det möjliga, icke åberopat faktiska förhållanden, fullkomligt grundlöst och stridande mot sanningen. Hvilka fakta skola väl i detta fall åberopas? Hvilka har sagde anmärkare åberopat? Icke anför han några statistiska uppgifter öfver lärarnes: utmärkthet, studenterna: examensbetyg och vittnesbörd öfver flit och uppförande, öfver deras senare bevisade duglighet som vetenskapsraän eller i statens tjenst, irskilt för hufvudstadsoch-småstadsuniversiteterna. Ett sådant anförande af fakta har icke fallit anmärkaren in. Vi bestrida icke. att det ju kunde vara upplysande, ehuru det aldrig. kunde vinna. säkerhet. nog, för att blifva bevisande. Men det är också för öfvertygelsc i frågan öfverflödigt. Man har väl t. ex. hört den citerade svenska riksdagstalaren försäkra. att universitetet i Berlin icke står framom Tysklands småstadsuniversiteter. Men cn sådan försäkran förefaller dem, som i saken någoi veta, endast löjlig. Hvad vi derföre anfört