Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 2

— Senast hitkomna nummer at.Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning har en artikel, riktad mot dem som tanklöst fördöma krediten och förbise alla dess välgerningar endast derföre att krediten blifvit af en och annan handlande och näringsidkare missbrukad. Handelstidningen visar, på prund af officiella siftror, hvilken ofantlig utveckling vårt lands näringar och inre rörelse på det senaste årtiondet vunnit och erinrar att det är krediten som gjort alla dessa underverk till vårt slägtes yttre välbefinnande, hvarmed den inre förädlingen står uti så nära samband. Handelstidningen beledsagar dessa anmärkningar med följande betraktelser: Man kan, med ögat öppet för denna tafla, icke annat än finna motbjudande, ja rent ut sagdt ömkligt detta förfarande och betraktelsesätt hos en del personer, att, derföre ätt en liten stockning inträdt i rörelsen, som blifvit farlig endast till följd af en blind fruktan och krass sjelfviskhet, anse snart sagdt verldens undergång stå för dörren, en olycka, för hvilken den vidsträckta krediten, med alla dess yttringar af spekulationsraserin, svindlerier,, måste bära skulden. I denna anda läsa vi senast uti en med gårdagens post anländ nummer af Sv. Tidn. den förnuftiga anmärkningen, som närmast föranledt dessa våra erinringar, att spekulationsraseriet — hvad England angår — har framkallat en overtrading (öfverproduktion) och uppdrifvit både varupris och arbetslöner till en så onaturlig, ytterlig höjd, att en katastrof icke kunde undvikas c. c., hvarefter talas om varuprisernas och arbetslönernas nedgående, för att intaga sin naturliga ståndpunkto. Huru overtrading, som måste medföra öfverflöd på varor, kan stå tillsammans med onaturligt stegrade priser å samma varor, öfverlemna vi åt den skarpsinnige skribenten att sjelf afgöra. LTikaledes skulle vi vilja höra honom utreda hvad en varas naturliga pris månde betyda, samt i hvilken mån höga arbetslöner kunna anses utgöra någon olycka, För oss, i vår enfald, synes en lycka ligga deruti, att den stora massan af menniskor kan komma tiil bergning, hvilket ej kan ske utan genom arbetslöner, som stå i ett fördelaktigt förhållande till alla lefnadsförnödenheter, och det utgör just en af den sista tidens mest välsignelserika frukter, att man närmat sig detta mål. Också äro vi förvissade, att återgången i detta afseende till hvad Sv. Tidn. behagar kalla den naturliga ståndpunkten, icke blir långvarig, utan att fastmer alla de mörka profetiornas fullbordan låter vänta på sig. Emellertid vilja vi ingalunda, under framhållande af kreditens välgerningar, blunda för dess missbruk, lika litet som man må blunda för de ödeläggelser, som kunna inträffa genom eljest välgörande naturkrafter. Att sådana missbruk finnas och funnits i alla tider samt troligen skola. komma att alltid finnas, äfvensom att de förtjena att strängt fördömas, lärer väl ej af någon förnuftig menniska bestridas. Men hvad som måste bestri das är, att detta förfarande skulle varit regel, såsom en hop skrikare velat göra gällandes i talet om den allmänna svindeln m. m. Anledningen till den nu inträffade rubbningen måste sålunda sökas på äfven andra håll, och man skall då, vid en kommande