Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 2

suck förr än hans enka befalde att qvinnan och hennes barn skulle köras från gården. Det var, som jag nyss sade, en bittert kall natt och marken betäckt af snö. Ingen i hela byn ville taga emot dem, och så måste den stackars öfvergifna modren och barnet vandra — ingen brydde sig om hvart. Och ganska rätt var det; sade Amen Corner; det packet kunde lätt hafva fallit socknen till last och ... Nan gaf talaren en af sina besynnerliga blickar; den tystade honom. Arma varelser,, inföll Martha; hade jag varit ladyn, skulle jag icke hafva gjort så. Blef det nånsin kändt hvad det blef af dem? Den syndiga qvinnan fanns död under ett träd på allmänningen, ihjelslagen af åskan, som folket sade; men min tro är, att det var den starka köldenm som dödade henne., Och skammen, tillade Nan. Troligt, ganska troligt, sade dödgräfvaren. Och barnet? Dog troligtvis före modren, anmärkte klockaren. I detta fall, master Corner, måtte hon sjelf hafva begrafvit det, ty den döda kroppen fanns aldrig, åtminstone ej som jag har hörto, anmärkte dödgräfvaren. . cDet var en liten vaeker och älsklig varelse, tillade han. Jag mins henne som om det vore i går med sitt bruna, lockiga hår, sina röda kinder och. sitt olada skratt. Jag undrar ofta om hon ännu lefver.n Hvad är det värdt att undra derpå, fråsade den lilla qvinnan med skarp röst, då det är femtio år sedan ni såg henne? Ni skulle göra klokare om ni tänkte på edra börer. Vid denna tid måste hon vara lika för ildrad, vissnad och förändrad som jag. Inte otroligt, mumlade Amen Corner: (Forts, följer)