rs och midnattstunden slog: utan: att hon tänkte: derpå. Dagern blånade på fönsterrutorna, och svalan helsade mörgongryningen:-Amimä; reste sig och såg sig föruivdrad omkring, tade-handen på bjertat och frågade-sig: sjelf öm Kon verkligen äskade den mannen, som. hon et gång var nära att hata, — i fall:ett hjärta som-hemies: någonsin voreri ståndatt! byså ef sådan känsla: Hermes blickar: föllo: på papperet; som: lå8 på bordet frumför hennev Det var ei skizz: föreställande. henne: sjelf rätt vackert och genialiskt utförd; derunder stöd dessa ord; Strenge, wie mein Gewissen, bemerkst du, wo ich gefehlet: Darum hab ich dich stets, wie — mein Gewissen, geliebt ,. XI Hvad. herr .vs-Arnim beträffar, så hade:han redan för längesedan ertappat sitt hjerta; han frågade. icke vidare; oms; han älskade. den qvinna. ban :en gång, försmådde, utan endast om denna. qvinna någonsin. skulle försonad falla. till. hans bröst... Han. vågade, dock ieke öppet vädja till hennes sjelf ännw;. och. ,huru skullö, han. det? :: Elvad. hade: han väl hittills gjort för: att förtjena. hennes. tillgifvenhet och, hvad: mera . är, , hennes kärlek? . Hon hade varit mycket, all: för, honom; han hade,deremot-ännu icke:i någon mån kunnat bevisa benne sin ånger: ötver:det förflutna och öfver sitt förra -lättsinne,.. lika litet, .som, han ännu kunnat öfvertyga:henne.om. sin. förädlade kar raktor; sin, återupprättelse,.. Han: vågade. derföre icke .hoppas..på xågot. anvuat deltagande än. det. hennes goda hjerta bestod: alla, dem, som -omgåfvo, henne och som,:behöfde hennes bistånd,. Kanske var det blott. pligtkänsla, som drifvit henne till ett handlingssätt, hvil