Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 2

Industrien och folkuppfostran. Hvilken är vår tids förnämsta uppgift? Hvilket dess förnämsta intresse? — Det är en fråga, som väl litet hvar stält till sig sjelf; men som litet hvar äfven på sitt vis besvarat. Af alla den innevarande tidens rörelser, som taga vår uppmärksamhet och våra krafter i anspråk, lyser den yttre odlingens arbete väl de flesta skarpast i ögonen, ja så skarpt, att det finnes ett icke obetydligt antal män och deribland till och med så kallade vytterst bildade, som vilja påstå, att det numera icke är fråga om något annat än just denna yttre odling, eller dessa materiella intressen såsom de kallas. För vår del kunna vi ej stanna så vid ytan. Den yttre odlingens arbete är väl numera bullersammare än det någonsin varit. Man är lätt utsatt för att bedöfvas genom detta buller. Och fort, blixtsnabbt, som det går, — man hinner ej se det ena föremålet rätt i ögat, för än en hel hop andra redan trängt sig fram. Icke underligt, om man under sådana förhållanden stannar vid denna yttre bullrande rörelse och för densamma hvarken hör eller ser något annat. Men för den,som cj i förtid blifvit inryckt i denna hvirfvel, eller den, som vant sig taga sakerna något djupare, framställa sig helt andra vyer af det närvarande. Men bland dem, som taga sakerna från denna sida, råder icke alltid öfverensstämmelse. De flesta synes dock vara ense om att det är arbetet med samhällsfrågorna som utgör dagens djupaste intresse, och de sluta dertill af mångfaldiga drag. Vi skola här ej längre uppehålla oss vid nyanser af åsigten om hvad som utgör våra dagars förnämsta uppgift. Oss är det den djupaste öfvertygelse, att under alla dessa bullrande yttre rörelser, allt detta våldsamma arbetande och äflande det dock egentligen är ett intresse, som är verksammare än alla andra och som just sätter alla dessa i rörelse eller åtminstone, dem omedvetet, går såsorn den lifvande glöden på botten deraf. Och det är det religiösa intresset. Naturvetenskaperna — denna makt, som dock kanske är den allra allmännast erkända Makten i våra dagar, den inför hvilken både industriens, samhällsfrågornas och den metodiska tankens män buga sig, om äfven en god del af de senare göra det mer eller mindre motvilligt — hvad söka de och hvarthän syftar i grunåen deras arbete, om ej ... på verldens lag, Gud, samt naturens, verldens förklaring i och med detsamma. Och vetenskapen i allmänhet, hvad är det som karakteriserar den i våra dagar? Dess vanmakt? .. Nej, dess födslokamp i och för frambringandet af den nya religiösa sanning, hvilken såsom aning genombäfvay oss alla. Ja, låtom oss ej vara alltför kortsynta, Vårt för materialism så strängt och äfven i många fall rättvist beskylda tidskifte, vårt idefattiga och idåföraktande tidehvarf... kanske har intet skifte varit i botten djupare trängtande efter iden än just detta. Men det kan ej nekas att den yttre odlingen, att de materiella intressena synas och äfven i en viss mening äro dess förnämsta uppgift och dess förnämsta intressen. Det torde derföre icke vara obefogadt, att något allvarligare granska särskilt denna fråga. Den blir oss dock aldrig rätt klar genom att så der naket uppställas och så der afbitet besvaras. ES NRO RAN RAA one