Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 2

MM MMMM halft dussin teaterrepresentationer, lika många baler, konserter och konstföreställningar för hvarje dag; på entledigade artister, som gåfvo gästroller var heller ingen brist; man kunde ara omkring i Thiergarten, hvarest träden började sträcka grönskande armar mot solen och marken redan der och hvar visa en grön fläck, hvarest en Veilchen, en Marguerite, eller crocusblomma framblickade. Små barnen i Berlin hade redan sprungit April på apoteken, för att köpa kräftblod och myggister och blifvit utskrattade: April, April, man kann den Narren schicken, wohin man will, och senare hemtat Kuhblumen (Caltha palustris) och Majkäfer (majbaggar) och låtit dessa senare åter flyga sin kos: Maikäferchen fliege, Dein Vater ist im Kriege, Deine Mutter ist im Pommeriapsq Pommerland ist abgebrannt! Majkäferchon fliege. Men detta allt gjorde ändå icke tillfyllest. Vid supger kan man bli mött, på baler trött, vid tragedier och komedier ledsen, likasom man i stora sällskaper kan känna sig mycket ensam. Det var derföre icke utan en viss längtan som Anima tänkte på det stilla, vackra Sternenburg, trädgården, storkarne och alla öfriga vänner der. Hon kunde icke förklara sig orsaken hvarföre hr v. Arnim icke talade om att lemna staden, så mycket mer som han sjelf alldeles icke tycktes trifvas der, åtminstone föreföll det henne så, då han beständigt syntes nedslagen och sällan deltog i sällskapsnöjet. En afton, då hon just genomgått dessa betraktelser inom sig, inträdde hr von Arnim helt oväntadt. Hon satt framför kaminen på en soffa, som hade plats endast för tvenne. Han framdrog en stol och satte sig bredvid henne, Lampskenet föll klart på bådas ansigten och hon såg frågande på honom. (Forts följer.)