Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 2

gesall, dog at brännsaären. Derjemte saknades ytterligare två personer, hvilka man förmodar omkommit i lågorna. — Man har äfven i Köpenhamn börjat upplysa kyrkorna med gas; juldagsmorgon var Frue-Kirke på detta sätt eklärerad. -—På åtskilliga ställen i Preussen char man märkt, att telegraftrådarne på vissa trakter endast med svårighet leda den elektriska strömmen, utan att man kunnat sluta fill orsaken. Emellertid har en kommission blifvit tillsatt för att söka utreda förhållandet, och denna har stannat vid det beslut, att man bör på de orter, der tråden med svårighet leder, lägga en tråd i jorden jemte den, som är ofvan jord, äfvensom att man bör leda trådarne ofvan jord 1 andra trakter, än der de nu finnas, emellan stationerna, som förblifva desamma. Man har redan börjat med dessa experimenter. : (Sn. Pa — Leipz. Zeit. för den 25 Dec. meddelar, att den afrikanske resanden E. Vogels familj. genom hr v. Bunsen om: V. fått unlerrättelser, som göra det tvifvelaktigt att an blifvit dödad i Wara. En bayersk naturorskare, v. Neimanns; har nemligen på araiska kusten talat med flera till Mekka vandrande pilgrimer och bland andra med en vid pass 30 mil från Wara bosatt man, som beäittade, att Abd-el-Waheb (Vogel) blifvit tillfångatagen af det heliga berget Djebel el Dehats väktare och: förd till sultanen, som lagt honom i bojor, men icke dödat honom. På grund af sultanens girighet var det godt höpp m att V. skulle få behålla lifvet, på det sulanen framdeles skulle få lösen för honom. Neimanns vill icke sky någon uppoffring för tt få upplysning i saken, och hr v. Bunsen var varmt rekommenderat honom hos britiska regeringens — Följande märkliga bidrag till frågan om sättet för kolerans uppkomst: läses i Norra Kalaar Läns Tidning för den 2 Januari: Såsom bidrag till frågan om kolerans uppkomst — mn fråga som vetenskapen ännu icke förmått till ullo lösa — torde böra omnämnas att vid de båda tällen i denna ort, Ankarsrums och Tofverums bruk, ier sjukdomen under hösten ganska allvårsamt graserat, men derifrån den veterligen ej spridt sig nå:Onstädes, oaktadt daglig kommunikation t. ex. med lenna ;stad för anskaffande af medikamenter c. c., stt vid dessa båda ställen, säga vi, under hösten törre uppdämningar af vatten blifvit gjorda, å det örra i och för qvarnanliggning och å det senare ör: ombyggande af en damm. Huruvida nu sjuklomen uppkommit till följd af de osunda dunster, som rån dessa annars vattendränkta områden uppstått, lerom, tillåta vi oss iexe döma; vi hafva endast velat anteckna sjelfva faktum, af så mycket större setydelse, som äfven på andra ställen, hemsökta af sjukdomen, t. ex. i Upsala, dylik uppdämning egt um. : Första sjukdomsfallet vid Tofverum var just n af arbetarne vid uppdämningen. — Från Ystad skrifves den 28 December: Det vid Abekås strandade engelska ångfartyget Sugenie, som, sedan dykare från Köpenhamn någorlunda lagat derå befintliga brister, i dag medelst :gen maskin lyckats inpraktisera sig i härvarande hamn, säges om ett par dagar skola tagas i släp efter ångfartyget Össian och föras till Malmö för att i dervarande docka undergå fullständigare reparation. Fartyget är till en del uppfyldt med vatten och sand. — En insändare till Askersunds tidning berättar följande om en industriell anläggning vid egendomen Sandbacken i Lerbäcks socken: Vi besågo först spiksmedjan med tvenne hamrar och dess blåsmaskin, hvilket allt för tillfället drefs af en ångmaskin, hvilken begagnas då vattentillgången ej är tillräcklig. Maskinen, tillverkad i Eskilstuna på hr Munktells mekaniska verkstad, om tio hästars kraft, med 80 4:s tryck, kostar omkring 5000 rdr bko. Den var utmärkt välkonstruerad och lätt att sköta. Den är äfven flyttbar och transporteras då på åtföljande hjul, så att egaren kan begagna densamma till qvarnen samt tröskverket, då sådant fordras. Denna maskin är den första från hr Munktells verkstad som användes för spiksmedjas drifvande, och är egaren fullkomligt belåten med densamma. — Westgötakorrespondenten berättar följande händelse från Borås: Förliden Thomze dag hade en bonde infunnit sig hos en herre här i staden, för aflemnande af ett bref. För svars. erhållande tillsades han att återkomma om en timme. Han infann sig ganska riktigt och efterfrågade brefvet. En tjensteflicka, som för tillfället var ensam inne i rummet, skyndade då efter detsamma. Då hon återkom, märkte hon att 120 rdr, som lågo på husbondens skrifbord, voro försvunna. Utan att med en min förråda sig. gick hon till dörren, riglade den Öch stoppade på sig nyckeln. Hon började derefter examinera bonden, som lärer varit ganska storväxt och fräckt förnekade tillgreppet. Viss på sin sak, tog hon emellertid gunstig herrn i kragen och forslade honom in i ett närbeläget rum och började der Helt lugnt ransaka. Rocken togs utaf men inga penningar funnos, västen likaledes. Hvad skulle hon nu göra? Blygsamheten förbjöd henne gå längre, och finge tjufven besinna sig så kunde han snart slita sig ifrån henne och fly. Icke heller fanns för tillfället någon mansperson i huset. Stöflorna voro nu hennes enda tillflykt. . Tjufven måste utaf med dem, men inga penningar. Då hon slutligen fått utaf den högra strumpan, följde dock. penningarne, till hennes stora glädje, med. — Till kommendör af S:t Olafsörden är f. d. svensk-norske. generalkonsuln i Alexandria; J. dAnastazy utnämd. Till riddare af samma orden: öfverdirektören L. B. Falkman samt svensk-norske vicekonsuln i Montevideo, O. Wildner. . — Af tidskrift för landtmannaoch kommunalekonomien utgifven af J. Arrhenius har 1:sta häftet för 1858 utkommit. Detinnehåller: Om åkerjordensgödning samt om medlen att fortfarande bibehålla och öka dess bördighet, efter Emil Wolf. Iakttagelser under en resa 1856 i södra och medlersta Sverge, af Westmanlands mejerist. Om meloners odling, af F. W. Hallberg. Meloner af sticklingar, af J. P. Wennström. Om den skottska jordbruksarbetarens ställning, samt om förhållandet i allmänhet emellan -husbönder och tjenare, af G. W. Zetterstedt. Svenska jordbruksarbetarne och deras ställning, af J. Arrhenius. Notiser. Ytterligare. om Ekmans och Odelbergs rior, af A. Odelberg. Om rödblommigt lin, sk ANETTE TER KEN VM