Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 2

——— HN —-K n s— 2 7 LL L —— — Mr resedan doftade starkt, och i rönnarne höllo stararnie sin frukost. De-sjöngo: Mein Herz ist voll, Und doch nicht sehwer ... Mein Herz ist leicht Und doch nicht leer ..c Weiss nicht, weiss nicht, wovon ich singel... Animas bröst vidgade sig vid inandandet af den friska aromatiska luften. Hon önskade att hon haft något menskligt väsen vid sin sida, som kunnat dela hennes stilla fröjd, och hvars hand hon kunnat. trycka. Som vanligt, förtrodde hon sina tankar åt de förtrogna vännerna omkring sig; derefter vände hon tillbaka. När hongick öfver gården. såg hon flera hästar stå sadlade vid porten; en obehaglig känsla :genomfor henne och grumlade det klara loppet af hennes tankar. Hon hade så ofta sett Von Årnim med sina muntra stallbröder, skrattande och skämtande galoppera bort, så här tidigt på morgonen, för att först efter flera dagars förlopp återkomma hem. Uppkommen i förmaket, hvars fönster vette åt gården, ställde hon sig vid ett af dessa och lutade sig tankspridd mot karmen. De unga herrarne hade suttit upp och nu höjdes afskedsbägaren. Alla omringade värden: och stötte sina glas till kanten af hans, Hur. vacker var han icke, som han nu satt i den gungande sadeln, och med lätta och behagliga rörelser sökte ;afvärja den honom egnade hyllningen. Hans ställning va ädlare, hans skratt var naturligt och icke si öfverljudt som de andras. I detsamma irrade: hans blick upp mot fönstret, der Anim: stod, den mötte hennes; en djup rodnad fur gade. hans ansigte och han aftog sins: hatt derefter drog han sig tillbaka ett. stycke frå de öfriga, som nu kastade de toma glaser öfver sina hufvuden, så att den sköra kri