Aftonbladet – 31 december 1857, sida 3

— Ibland de många artiklar; som den ut-; ländska pressen innehåller angående Sardiniz ens nyaste :förhålländen, förekommer en ij Daily Neiws för dun 19 dennes, hvilken klärt belyser såväl regeringens som representatiohens ställning efter de senaste valen, hvilka; som bekant är, likasom de belgiska utfallit i liberal anda. Artikeln har följande lydelse: i Om några tvifvel förefunnits i Italien eller annorstädes öfver den verkan, som de sista valen i Sardinien sannolikt komma att utöfva på landets nuvarande ledares politik, ha dessa tvifvel numera helt och hållet skingrats genom konungens öppenkjertiga och bestämda trontal. Victor Emanuel lar under de tio år han innehaft tronen vid alla offentliga tillfållen lika allmänt erhållit som han: allmänt gjort sig förtjent af sina undersåtares hjertliga och vördnadsfulla hyllning. I de goda dagarne har han vid sitt uppträdande vanligen blifvit helsad med glädje. I de onda dagarne har man mött hononi utan misstroende eller misströstan. Vid alla tillfällen har man med ett öppet förtroende slutit sig till den anspråkslöse monarken, som alltid sökt göra hvad han sagt, och efter sin förmåga och sina tillgångar fullborda hvad helst han företagit. I den svåra och understundom farliga ställning, i hvilken han befunnit sig såsom chef för ett nyligen frigjordt folk, har denna karakter af uppriktighet visat sig vara af oberäkneligt värde. Den har gifvit en säkrare hållning åt statsskeppet än någonting annat kunnat göra. Den har praktiskt lärt en inbillningsrik och otålig folkstam, att konstitutionell styrelse är af stor och beståndande nytta, äfven då dess verksamhet fördröjes af omständigheter, hvilka det ej står i dess makt att öfvervinna, eller då dess politik visar ett långsamt och någongång afbrutet framåtskridande. Den har gifvit det nationella sjelfförtroendet tid att växa, i hoppet att en gång få se ett ärorikt land förlossadt från träldom, i vissheten om omöjligheten af att tidens flod skulle kunna vändas tillbaka i sitt frigörande lopp. Den har i mycket lyckats att ur italienarnes sinnen bortrensa detta farliga ämne, som består dels af en brådstörtande ifver, dels af förtviflan, och som hvilade tungt på landets hjerta. Konungen af Sardinien har genom denna sin karakter gjort den nationella pånyttfödelsens sak mera verklig nytta än genom alla de stora inre reformer och yttre triumfer, som utmärkt hans regering. Han har låtit hvarje vän och hvarje fiende af sitt hus förstå, att då han talar, sker det med besinning, och att det står en man bakom ordet. Men han har ock visat, att han då saken det fordrar eger mod och den ädla äregirigheten att göra ännu mera, Han har under de senaste dagarne yttrat ord, hvilka till hvarje inom Italien klappande hjerta tyckas säga: Så snart jag förmår det, skall jag visa mig vara bättre än mitt ord.. Det finnes ej ett ord i konungens tal, som med skäl kan anses ha felat emot oväld och rättvisa emot alla klasser och opinioner inom hans eget rike, eller såsom en hotelse att angripa de lagligen organiserade makter, emellan hvilka hans egen intager sin pläts. Der finnes icke ett enda hårdt ord emot något parti inom landet eller emot någon främmande makt. Men man finner der alltigenom uttryckt ett i höflig och dock frimodig ton affattadt tillkännagifvande, att Victor Emanual känner sin pligt, begriper sin ställning och vill utföra den roll han åtagit sig, nemligen att vara en konstitutionell konung i Italien. I ett ögonblick, då ett mäktigt parti inom hans stater, hvilket står uti erkänd förbindelse med hofven i Rom och i Wien, skryter öfver att ha undandragit en del af representationen folkets kontroll, och att det är nog starkt att kunna genomdrifva antagandet af en reåktionär politik, åkallar konungen i deras närvaro högtidligen sin faders, den piemontesiska frihetens grundläggares anda, förklarar, att denna samma anda, som ingaf denne att 1847 gifva sitt land konstitutionella rättigheter ännu fortlefver hos hans son, begär af alla de senatorer och deputerade, af hvilka han omgifves, snart och kraftigt understöd till ytterligare befästande och utvidgande af de borgerliga öch religiösa friheter, som folket nu åtnjuter, samt antyder omisskänneligen, att det är på liberalismens principer, som hans regering orubbligen är grundad. Vi, l. som lefva i ett gammalt frihetens land, kunna väl föreställa oss, men aldrig till fullo fatta de känslor, som af dessa ord väcktes i allas deras bröst, som hörde dem uttalas. I strid med bruket afbröts konungen af bifallsrop, då han från tronen uppläste de moget öfvervägda ordalagen i hans ädla bekännelse af sin tro på fribeten. Bestörta och stamma förrådde medlemmarne af prestpartiet endast genom sina blickar hvad de erforo vid konungens förklaring, att icke något återgående komme i fråga. De voro sjelfva öfvertygade om och hade sökt ingifva andra samma Plvorkygelsp, att vid de nya kamrarnes sammanträde grefve Cavour och hans kolleger skulle söka afbedja sin fiendtlighet medelst några försäkringar om ytterlig moderation, om ej medelst några eftergifter emot kyrkan. : De voro visserligen något delade sinsemellan i afseende på den bana,som borde följas, och den ledare, under hvilken de skulle mönstra sin styrka. Den mera fanatiska delen var enhälligt för att på en gång begynna reaktionära operationer under ledning af den oförändrade och oföränderlige försvararen af allt förlegadt — Della Margharita; under det den visare och mera verldsliga delen af partiet ville afvakta tiden tills grefve Revel kunde bli i ordning att såsom deras chef underhandla om en kompromiss eller söka bilda en ministerkoalition. Men de kunde ej drömma om hvad som nu verkligen inträffat — nemligen att de måste bereda sig på en kamp, icke om administrativ makt, utan om andel i lagstiftningen; icke om detta återupplifvande af gamla missbruk och inkräktningar i kyrka och stat, hvarom de ordat på sina sammanträden; utan om hämmandet af de konstitutionella reformerna i dessas ,ytterligare utveckling,., sådan denna blifvit i trontalet förebådad. Förhållandet är alltså helt och hållet omvändt, och närmaste följden häraf kommer otvifvelaktigt att bli en mera sluten förening emellan de splittrade delarne af det reaktionära eller österrikiska partiet. Men grefve Cavour hade beräknat allt och visligen funnit, att tronens säkerhet och beståndet af den välordnade frihet, till hvars införande han så verksamt bidragit, bäst befordrades genom ett oförskräckt erkännande inför nationen af det som nu verkligen vore i fråga. Den bifallsstorm, som mötte den kungliga förklaringen inom senatens hus, och den mäktiga sympati hvarmed den emottogs af de utanföre otåligt väntande skarorna, bevittna klokheten af det råd, som konungen erhållit af sina ministrar. Med säker takt och sann retorisk konst, hade talets författare sparat till slutet ett ämne, som de väl visste skola mer än någonting annat slå an på den stora massan. Efter att hafva häntydt på konung Carl Alberts staty, hvilken samma dag invigdes och öfverlemnades åt lagstiftande maktens vård, i hvars sal den blifvit uppstäld, utropade konungen långsamt, men med ovanligt eftertryck: Måtte hans minne inspirera alla edra öfverläggningar för Piemonts välfärd och ära, och för vårt gemensamma fädernesland JItalien! Knappt var det förbjudna ordet uttaladt, förrän den allmänna känslan gaf sig luft i nya, dånande bifallsrop. Hvarje hemlig österrikare, som hörde detta, kände betydelsen af ett sådant tecken, hvarje Vatikanens legohjon, hvars öra de träffade, igenkände deruti en makt,som KO NSBREPUNEN EN SNAKE RE MET TESS EE TER BEEN A FYN Jag hultalle nå Ten första. Höerson Tael VN