Aftonbladet – 31 december 1857, sida 3

dens förhoppningar. Hans ansigte klarnar åter; det förlorar småningom sitt vilda uttryck. Till och med hans röst förändras, och på morgonen — ty natten hade förflutit under prat, — på morgonen hände det stur dom att han log. Vid dagens gryning visade han mig hvilken väg jag borde taga, och i det han räckte mig handen till afsked, frågade han mig skämtande, om jag ville hafva en lock af hans hvita hår. Jag har sedan länge, hvarje afton, innan -jag insomnat, tänkt på detta besynnerliga sammanträffande med min fordna vän. Jag frågade mig alltid, om de tilldragelser, han omtalat, vore sanna. Kanske voro de blotta skuggbilder, som alstrats af hans lifliga inbillningskraft, och dem han tagit för verklighet; kanske hade detta vållat hans sinnesrubbning. 6. Genom en nyck hos denne guldsmidde bödel, hvilken porterbryggarne i London på ett så ypperligt sätt lärde huru mycken aktning man är skyldig olyckan, genom en nyck hos denne general; hade några af tjenstemännen under revolutiosregeringen erhållit sin frihet. Jag kunde gå och skaffa mig närmare underittelse om de förskräckliga händelser, som fortfarande oroade mitt sinne. å . Jag blef först mycket förvånad att höra, det min olycklige vän aldrig hade varit fången. Han hade likväl försäkrat det, och ej örsummat göra en -fasansfu l beskrifning öfver sin fängelsehåla. Derefter begaf jag mig till det ställe, der jag skulle finna det nedbrända huset. Huru stor blef ej min förvåning, då, i stället för svarta murar, öfvervuxna med gräs, jag såg resa sig en bygnad så oskadd och hvit. som om den varit bygd i går,