Aftonbladet – 31 december 1857, sida 2

är hungrig eller rädd... Han gör språng på alla idov-bikring sin fonder Lälwttl Iyckes det honom ej att öfverrumpla honom, ty galten. befinner. sig alltid med en märkvärdig vighet ansigte mot ansigte med sin metståndare, och under det han fortfarande skakar sina bjellror och upphäfver ett doft grymtande, åsidosätter han ej sitt hårdnackade försvar, ej heller låter han locka sig långt ifrån trädet, emot hvilket han stöder sig ... Nu vänder vargen sitt raseri emot sig sjelf; med sina klor skrapar han i marken och uppkastar ett moln af dam i det stackars svinets tryne. Men skyndsamt återtager han sin förra ställning, närmar sig steg för steg, hvässande sina förskräckliga kroktänder, och liksom brännande sin motståndare med sina lågande ögon. Emellertid har en ung varg vädrat att. en menniska är i grannskapet. I detsamma han varseblifver mig bland busksnåren, ger han till ett eget slags tjut, hvilket besvaras af hans kamrater med ett dylikt. Vid detta buller sätter den store vargen svansen mellan benen, låter sina tänder häftigt skallra, spetsar öronen, lyftar förskräckt upp sitt hufvud och spejar. Galten skyndar att draga fördel af sin fiendes oro. Han kastar sig på honom med raseri, med sina ofantliga betar rispar han upp vargens sida och utsträcker honom på marken, badande i en ström af blod. Han går sedan tillbaka för att taga fart. Det gäller lif och död. Vargen undviker honom,i det han biter sig hårdt fast vid segervinnarens öra. Galten, sålunda fasthållen, grymtar förskräckligt, ruskar och slänger på sig utan att kunna befria sitt öra från den käft, som envist håller tag. Ändtligen lyckas det honom att komma med sitt hufvud under vargens, och med ett förtvifladt hugg; som kostar honom hans öra, rispar han upp den hesegrades mage, Denne