Aftonbladet – 29 december 1857, sida 2

— Att vi besitta en så makalös frihet i alla riktningar, att våra institutioner i allmänhet äro så förträffliga, att .det endast är oroliga sällar och vilda förslagsmakare, som mot dem ha någonting hufvudsakligt att anmörka, har Svenska Tidningen redan i 6 år predikat, om också icke i så bestämda ordalag, men genom hela sin verksamhet, genom sitt advocerande för det ruttna i vårt samhällsskick, genom att håna och häckla hvarje sträfvande efter verkliga samhällsförbättringar, hvarje uttalad öfvertygelse derom, att vårt land snart måste för allvar beträda reformernas bana, såvida det skall ega en framtid: Nu får man veta, att någon tillstymmelse till prestvälde icke existerar i vårt land, att det är ett grymt förtal, när man hos oss ordar om hierarkisk anda, att allt dylikt endast är tomma fraser, hvarmed man imponerar på dem, som ingenting veta eller tänka. Specielt skall Aftonbladet ha begått ett groft misstag, då det förmenat, att prelaturen hos oss kan lägga något band på den fria forskningen, att den utöfvar någon domsrätt i afseende på det meniga presterskapets renlärighet o. s. v. Aftonbladet tillvitas, naturligtvis i de utsöktaste ordalag, att icke veta det ringaste om svensk rättegångsordning, och hänvisas att fråga den första nämdeman, som påträffas m. m., i samma qvicka och förtjusande manår. I stället för att inlåta oss i debatter om svensk rättegångsordning. eller å vår sida lemna: motsvarande prof på den nämdemanna visdom, hvaröfver Svenska Tidningen så väldeligen bröstar sig, då den upplyser, att konsistoriiutslag kunna :öfverklagas — någonting som -i Aftonbladet aldrig : med ett ord bestridt eller satt i fråga — vilja vi taga oss den friheten att erinra något litet om det faktiska förhållandet. Exempel hetas ju vara förhatliga, men de äro ofta dock mera talande och bevisande än långa. deduktioner. Vi nöja oss med att anföra: blott ett par,.-hemtade från den svenska statskyrkans nyaste historia. Har Svenska Tidningen någonsin hört talas om en: svensk prest vid namn Johan Tybeck? Denne prestman; mot hvars: lära och lefverne ingen anmärkning hade förekommit, utgaf för några decennier, sedan en teologisk skrift, som innehöll kritik öfver och ogillande af några bland de ståtskyrkliga dogmerna. Skriften blef efter högvederbörlig befallning åtalad, men juryn besvarade frågan, huruvida den vore stridande mot den rena evangeliska läran och sålunda straffbar, med nej. :-Oaktadt Tybeck såkunda var frikänd af den Verldsliga domstolen, och ehuru grundlagen tydligt stadgar, att hvilka förseelser som helst (utan undantag för teologiska villfarelser), som blifvit begångna genom utgifna skrifter, endast kunna åtalas och leda till ansvar i.enlighet med. tryckfrihetsförordningen; blef Tybeck dock kallad inför konsistorium i Strengnäs och der underkastad ett invisitorium, huruvida han vore författare till ifrågavarande skriften, och :sedan han bejakat detta och på ytterligare förfrågan förklarat, att han vidhölle de satser, som der voro framstälda, blef han, utan något slags laglig ransakning och utan att varningar föregått, af konsistorium från prestembetet afsatt. Konsistorium åberopade sig på 8 je ragrafen i kongl. förordningen den 11 Febr. 1687 om rättegången i domkapitlen, der det heter: Biskopen och kapitlet böra döma uti de saker, som angå Prestoch Skoleståndspersoner, högre och lägre, hvad deras embeten och fel ankommer i lära och lefverne Högsta domstolen stadfästade konsistorii dom och erkände sålunda den domsrätt konsistorium tillmätt sig öfver en. prestman i samma sak, der han redan blifvit frikänd af dea enla enligt grundlagen i detta fall behöriga verldsliga domstol: Detta är ju ett. talande vittnesbörd om den teologiska forskningens