Aftonbladet – 18 december 1857, sida 2

ill förspörjas, har det kommit derhän, attåha en med vexelaffärers natur, obekanta storajur naden torde Vara nära deran att såsomåke exelryttori, d. v. s. såsom ett fördömligt Vin-Ide el, anse hvarje vexelaffär öch säsom en vexel-fbe fttare, det är !en Vingiare, betrakta en ochlde var söm nåft att göra med en vexel, ochåfu etta isynnerhet om iråkadt obestånd på ettllä ler annat sätt stått i samband med vexel-lli färer. Det lärer kanske derföre icke varalkc r vägen att, i sammanhang med hvad vi härjsp nfört, erinra, att alla lUiqvider Hed utlandet, wäl för införda, som Wrförda varor samt förjål la slags trativäktioner, af hvad namn de varalla rå, verkstädas med vexlar. Importören köperld å börsen en vexel, hvilken han öfversänderl( I) köpmannen i utlandet, som skickat honom lå aror, och denne lyftar hos det hus, på hvil-Ivi et vexeln är dragen, sina penningar. Dend om på börsen säljer vexeln, är åter i vanli-Åei aste fall en exportör, som för utförda vårorjn ar penningar att fördra i utlandet och nulsö it dem i handom här på platsen imot det attld an genom den utstälda vexeln bemyndigarlp exelköparen eller den, till hvilken denne illö tlandet öfversänder vexeln, att der lyfta ettj otsvarande belopp. Men vexelsäljaren känjm fven understundom vara en petsön, som ickelv ger någon fordran i utlandet för utfördalfy aror, men i stället fått sig hos något huslsi eviljäd rättighet att å detsamma utställa vex-Ih ir. Det är denna rättighet man betecknarld red ordet blanco-kredit,. Detta köpandeli ch säljande af vexlar utgör nu en bland delh igtigaste och hufvudsakligaste atfärer, semi örhandlas och afslutas på börserna i alla läner, det intrcbär en bland de största lättnaer för varubytet och samfärdseln natioerna emellan, hvilket blifvit af menniskorln ppfunnet, och ingen, som vet hvad det inneMi är, lärer väl någonsin falla den företällningen, att dessa affärer skulle vara minre lofliga och hederliga än om man medlu .ontanta petigar i hand köper ett bröd i ba-ld areboden. Hvad man kallar vexelrytteriv är åter dåld n person, i sjelfva verket Msolvent och utanf tt göra några sådana affärer eller hafva nå-Jf son sådan handtering, som gifver honom enld nkomst, tillräcklig att bestrida de utgifters an gör för att uppehålla skenet af välstånd j ler förmögenhet, i utlandet förskaftar siglg slancokrediter på fleta håll, å dem utställer. vexlar, betäcker den å ena stället förfallandelv kulden med Vexlar på den å det andra stälet sgande krediten och under tiden lefver pålc n del af de medel, som genom de sålundalZ itstälda vexlarnes försäljning inflyta, och pålt letta sätt fortfar tills hemligheten af detlf vedrifna vingleriet röjes eller någon den rinsaste kugge i mekanismen kommer i olåg, maskineriet stannar och hela den efemerale bygnaden faller tillsammans. Del, som pål letta sätt förfar, kållar man ce --sctryuafe, och deny som Bedritver en dylik handteringil ned den säkra utsigten att förr eller senarejs iraga förluster och ruin öfver sina medmenniskor, tillhör helt och hållet industririddarnesh sategori. Understundom förledas emellertid äfven så-! lana köpmän, som drifva en större rörelse, nen genom förluster befinna sig Vata på ba-h ans, att genom ett sådant. vexelrytteri söka hålla sig uppe till dess en bättre konjunktur! nträffar Och de ånyo kunna repa sig samt! göra hvar man rätt. De med vexelrytteriet! förbundna kostnader äro dock så stora, atti sådant ganska sällan torde lyckas, öch ingenii redlig köpman vågar heller ett sådant expe-ll riment, ty motivet gör ett sådant förfarandej icke mindre oursäktligt. För att kunna säga om en köpman bedrifvit vexelnytteri! eller ej, fordras dock den fullständigaste öf-i versigt af hela hans ställning under en längre tid, en öfversigt, som sällan eller aldrig er-j hålles förr än vid utredning aF sterbhus eller;! konkursmassor, och man torde derföre inse,j att man måste se sig väl före innan man till-! vitar en köpman att ha gjort sig saker till; ett sådant fördömligt vingleri. Vi tro oss nu temligen tydligt ha angifvit: skillnaden mellan vexelafärer och vexelrytteri, och tillika öfvertygat hvarje rättsinnig om nöd-) vändigheten att noga särskilja mellan dessa! begrepp. Hvad vi anfört hörer visserligen endast till a b c i handelsvetenskapen, men: vi ha likväl ansett oss dertill föranlåtna, då: för ögonblicket det visar sig, att mången, som lager munnen full och bjuder till att göra! sitt värsta i finanserna. ännu har denna pre-t iminärkurs ogjord och derigenom ganska: mycket kan bidraga att an omdömet. Då u I Para a få 5 — Vi meddela ur Göteborgs Handelsochi Sjöfartstidningiföljande förträffliga artikel, som! klart belyser den nuvarande finansiella Ställ; i emm ningen och penningkrisens förhållande till industrien och näringarne och som fullkomligt; öfverensstämmer med hvad vi i ämnet yttrat: i Skall svenska staten träda emellan, för att:c hjelpa en hop ruinerade köpmän, som genom;)1 eget oförstånd, genom eget spekulationsra-)) seri vållat sitt förderf? är den fråga, somi: nu med större eller mindre förnumstighet af-! handlas inom och utom pressen. Om och i hvad mån spekulationsraseriet( vållat den finansiella kris, som nu utbrederl sina olyckor öfver Europas flesta länder, hafval vi förut sökt i vår ringa måu utreda. Re-l sultatet blef att denna anklagelse var obefogad, enär spekulationen, särdeles hvad vårtl! land angår, alls icke, såsom regel betraktad,! öfverskridit sina gränser. Al industri har still git; se der den enkla grunden till rörelse-li medlens knapphet. När så uppstod en skräckp, en panic, som rubbade förtroendet, hvarpål allt affärslif ytterst hvilar — så inträdde dennal. förvirring, hvilken hotar att för långa tider hämma en utveckling, som innebar de vackraste förhoppningar för den på civilisationens väg intradda mensklighetens förädling! och lycka. Denna sats, att grunden till förtroendets rubbning ytterst hvilade på en falsk skräck, ! har vupdit en hastigare bekräftelse än manl kunnat ana. Så se vi redan uti Amerika, ! deriffån rörelsen utgick, bankernas hvalf fyldal! af större qvantiteter guld och silfver, än soml: vågonsin der funnits. Förtroendet är ock lerstädes i skyndsam tillväxt, och allt hän-, yder derpå, att uti detta land sakerna snart 5 10g skola hafva återinträdt i sitt normalals skick. Äfven den satsen börjar alltmera be-l! sräfta sig, att en tid förestår, då detblirickel! orist, utan öfverflöd på penningar, till denÅ srad, som torde komma att bereda kapitali; terna icke mindre bekymmer att få sina pen-Ås vingar utlänta, än de nu haft att få in demls kassakistorna. 1 Till den förvirring, som uppstått, har så-l unda, såvidt vi kunnat uppfatta sakerna, in-l, lustrien icke bidragit i annan mån än att dess; växtlighet varit för stark. I så fall bar äfven andeln och köpmanskapet medverkat till detj i onda. Det är denna förbrytelse man nu villl