Aftonbladet – 18 december 1857, sida 2

rigenom stegra både lefnadskostnaderna och ar-vi tslönerna. Men hvad beträffar de senare, så ha ju kommit arbetarne tillgodo, hvilket väl ingen jr missunna denna i så många andra afseenden inlottade samhällsklass; och om den velat göra de a ;sparingar den kunnat göra under den goda tiden, Of . kommer detta väl till pass om en sämre nu stund Ar, — n Författaren erinrar derefter om det infly4 nde, som de under året inträffade missgyriq ande handelskonjunkturerna utöfvat, och vVia ir, att hur man än ser sakerna, så förefaller et enfaldigt elter illvilligt att för de olyckor, ä om nu inträffat, skylla ensamt vinglare el j; r de Handlande. Ty de senare miste, ana värker han, väl ckännas Vara i väsent, g mån förläggare Hödets industri, och s as mellanhand är nödig, om icke ctt, istan fullkomligt stillastående i den produkty va rörelsen, nu som för 30 eller 40 år Se4; an, skall inträda. Medgifvande Uerpå äfven4 des det oförsigtiga och öfverdådiga bruk i 2 del köpmänr gjort af blankoktrediten och de a gynsamma följderna deaf äfven för flera q olventa och redbata köpmän, yttrar han vi-.j; are: ! Men derömot är det ett stort misstag, att de tavkoskulder, vår börs egt i utlandet, varit den p. gentliga orsaken till omstörtningen, Denea här ppenbarligen varit, att icke blott de flesta rös, sdin mnat blankokrediter, instält sina Ntalningar, vtan d väsentlig mån att eh mängd aidra Såsom solida usedda hus i utlandet samtidigt stoppat, så attipak nuvarande ögonblick, med bästa vilja, khspt har j tväg att betala win utländska skuld med Yexlar, utan åste skicka WW silfver föratt dertwed betäcka. Den-,? a allmänna suspension i vexettörelsen och det plöts-,h et inträdda upphöraride af all kredit i utlandet ha d tan tvifvel varit ibland de mest verkande orsakerna, r varföre det icke blifvit möjligt att här hos oss nå,, orlunda tangera affärerna och förekomma ett allvänt bouleversement. En annan orsak är naturligtis det, i följd af dessa omständigheter och det allI id så beställsamma ryktet, uppkotuina misstroende tom landet, de deraf iråkade plötsliga uppsägningar f alla hos köpmän innestående inhemska medel öch en snart sagdt absoluta brist på petningat, som ör härvarande förefinnes, äfven oin förtroendet återänder. nstämmande helt och hållet uti hvad förfataren här yttrat, anse vi det icke vara ur väsen att erinra om ett förhållande, som man vå åtskilliga håll för närvarande synes myc-! et benägen att alldeles förbise — det för i vållande nemligen, att väl ingen, an må Vara. n så rik, kan hvarje ögonblick vara färdig tt upplägga kontanta penningar, om alla hans, kulder, om alla de förbindelser han iklädt på en gång och alldeles oförväntadt, uppägas till betalning, såsom händelsen just nu r för de svenska affärsmännen. Ått åter wvarje affärsman måste under en eller annan orm hafva skulder, är så gifvet och naturigt, att det bör inses äfven af den enfaldisaste. Att vara skyldig måtte väl icke hel-? er i och för sig vara. något ondt, under föritsättning, för det första, att man eger ett sålant öfverskott af verkliga tillgångar, att man ir viss att kunna uppfylla alla sina förbinlelser, såvida icke några sådana olyckstnlelser mellankomma, dem ingen kan förutse ller förebygga, och för det andra, att man invänder de på goda skål anta i företag, som el oh EA NA KA br emna, eller på goda skäl antagits böra lemna törre vinst än den ränta man sjelf betalar på le lånta penningarne. I Hvad särskilt beträffar blankokrediten och plankokreditskulderna, om hvilka här i dessa lagar förnämligast är fråga, så är det förunlerligt, huru alldeles samma sak kan blifva föremål för så helt och hållet motsatta omlömen, blott derföre att den råkar betecknas. med olika namn. Det har hittills alltid ansetts, och anses troligen än i denna stund, såsom ett klokt förutseende af hvarje affärsman att bereda sig ett kreditiv, sor han kan anita vid oförutsedda påkänningar. Han besparar sig derigenom nödvändigheten att sin egen kassa ha liggande ett dödt och räntelöst reservkapital. Ingen bestrider, att ju: icke detta är ett förståndigt affärsarrangement.! Nåväl, hvad äro nu de svenska köpmännens! så mycket omtalade och så mycket fördömda blankokrediter? Jo, ingenting annat än 4retiver, som blifvit dem beviljade af bankirler köpmanshus i utlandet, och som de sökt hos dessa, emedan landets egna ännu! inskränkta kapitaltillgångar icke tillåtit dem) att inom landet kunna finna sådana kre-; ditiver till de belöpp, som för en vidsträck-i tare rörelse äro behöfliga. — Hela skilpaden är den, att de anvisningar. som utotäl. las på detta kireditv, kallas vexlar, och attj de säljas på börserna, emedan kreditivgifvaren bor i ett främmande land. Nu frågas: kan väl kreditivtagaren beskyllas för ving-! leriv, om det råkar hända hvad som nu verkligen händt — att kreditivgifvaren blir urståndsatt att uppfylla ingångna förbindelser och vägrar att enligt öfverenskommelse hono-! rera de på honom utstälda anvisningarne? Svårligen. Snarare och med något fog kunde en sådan förebråelse riktas mot de kreditivgifvare,, som åtaga sig förbindelser, dem de icke förmå uppfylla; men väfven här måste den, som vill döma lugnt och rättvist, i hvarje särskilt fall pröfva och tillse, om ej sådana,! icke beräkneliga tillfälligheter och olycksfall inträffat, som så förändrat kreditivgifvarens ställning, att han, ifrån att vid kreditivets beviljande vara i besittning af fullt tillräckliga medel för att uppfylla det ingångna aftalet, sedermera ser sig beröfvad dessa medel och derigenom blir urståndsatt att fullgöra sin förbindelse. För att göra detta förhållande ännu tydligare, vilja. vi ännu en gång anföra exemplet af en inhemsk kreditivaffär. En person uppgör med en bank eller kapitalist inom landet om ett kreditiv, med rätt att å detsamma utställa invisningar, betalbara vid uppvisandet. Han gör sedermera ett köp och lemnar i liqvid en anvisning å sitt kreditiv. Men då denna af innehafvaren presenteras hos banken eller kapitalisten, befinnes det t. ex. att denne råkat på obestånd och nyss instält sina betalningar. Innehafvaren vänder sig då till utställaren och fordrar penningar i stället för den odugliga anvisningen. Om nu utstillaren, som omöjligen kunnat förutse en dylik händelse, råkar att icke innehafva det erforderliga beloppet.eller icke kan, under en till äfventyrs ogynsam konjunktur, anskaffa det, skulle det falla någon menniska in att derföre beteckna honom såsom en vinglare eller bedragare? Kan klander och ogillande med pg riktas mot någon, är det väl då, såsom... ofvan antydt, mot kreditivgifvaren, som blottstält kreditivtagaren, genom att åtaga! sig en förbindelse, den han icke kan uppfylla. . De svenska blancokrediterna i utlandet hade, åtminstone för de redbare bland våra köpmän! helt och hållet karakteren af kreditiv, berik-! nade såsom en utväg att anlita vid tillfälliga behof. D-., som eger någon kännedom om affärsförhållandena under de senare åren, vet, att då för ett par år sedan penningar funnos att tillgå inom landet och konjunkturerna i alli C Å i I L( 1 ; ( i 1 Å