Aftonbladet – 18 december 1857, sida 2

a ON j STOCKHOLM den 18 Dec. Enligt hvad vi berättat innehöll Stockholms Dagblad för i går en insänd, af bladets redaktion adopterad artikel under rubrik vOckså ett ord om orsakerna till den utländska skuldsättningen. Denna uppsats, som i allt väsentligt fullkomligt öfverensstämmer med våra egna åsigter i ämnet, utreder något mera i detalj åtskilliga hithörande frågor, dem vi endast i korthet antydt, och vi tro derföre, att några utdrag utur densamma skola läsas med nöje af en hvar, som vill bilda sig en riktig, på föreliggande fakta grundad öfvertygelse i afseende på den närvarande ställningen. I några inledningsord förklarar sig författaren vilja något närmare tillse, huruvida det kan vara rättvist och klarsynt att, med synvidden inskränkt ensamt till verges förhållanden, förnämligast tillskrifva våra börsmän hvad som här nu inträffat, eller att icke se någonting annat än förderf för landet i den föregående tidens nu så obetingadt fördömda handelsverksamhet. Han fullföljer derpå: Således klandrar Sv. Tidningen i främsta rummet den stora importen; men hon förbiser, att utan denna import svenska staten haft en ansenlig mängd millioner riksdaler mindre, t.ex. i tullinkomster, och att om icke dessa under de senare åren blifvit så betydligt ökade, det varit omöjligt att vinna de ändamål, för hvilka äfven Sv. Tidn. och hennes parti framförallt intresserat sig, såsom ökade löner åt embetsoch tjenstemän, förhöjda anslag på fjerde och femte hufvudtitlarne för krigsmakten till lands och vatten o..s. v. Utom dessa stigande inkomster, hade det ej heller varit möjligt att tillvägabringa de vackra och nyttiga uppoffringar, staten gjort t. ex. för den allmänna undervisningen, för kommunikationsväsendet i alla riktningar, för vetenskapliga inrättningar 0. s. v. Utom dessa hade ej heller, det taga vi för afgjordt, någon fråga: kommit att hos regeringen uppstå om jernvägsanläggningar i större skala. — — — Vidare: hvarifrån skulle man också hafva lånat färgerna till den lysande tafla, som för några månader sedan upprullades inför svenska folket öfver landets och industriens förvånande framåtskridande, om man här saknat dristiga och företagsamma affärsmän, som vågat begagna sig af konjunkturerna, för att sätta sig i spetsen för associationer och företag, till en början grundade på utländska kapitaler och utländsk kredit? Och om man verkligen på allvar kan vara enfaldig och okunnig, att man tror att den utan tvifvel betydliga skuld, Sverge för närvarande eger till utlänningen, härleder sig ensamt eller hufvudsakligen från vingleri och vexelrytteri., då borde man i sanning förbjudas att någonsin skrifva ett ord i financiella frågor. Eller kan det väl vara en hemlizhet att, under tiden, genom ett uppdrifvet jordbruk, genom oupphörligt lättade kommunikationer, genom en i alla riktningar stegrad industri, sjelfva landets kapital blifvit högst ansenligt ökadt? Det vore i detta fall intressant att anställa en liten jemförelse mellan Sverges debet till utlandet för fem r sedän och i närvarande stund samt i kredit upptaga hvad Sverge under tiden vunnit i kapital, förkofran genom odlingar och stora industriella inrättningar, jernvägar, byggnader af fartyg och hus (t. ex. ensamt i Stockholm) o. s. v. Vär tro är, att en sådan kalkyl skulle komma att sluta sig med ett ej obetydligt öfverskott till landets favör. Åtminstone är det säkert, att den mer än motsvarar den så mycket omskrifna blankokrediten. Man talar så vidt och bredt om de svindlande spekulationer, som våra köpmän gjort, men man aktar sig noga att närmare beskrifva, hvari dessa egentligen bestått. Att påstå, det de bestått uti importen af lyxartiklar,, tyckes vara rent af en barnslighet, och hitintills ha vi sett knappt något hus här i Stockholm, som sysselsatt sig med import af dessa lyxartiklar, göra cession, hvilket väl tyckes bevisa, att svindleriet icke der haft sin focus, utan att den handelsgrenen blifvit skött med mer klokhet än mången annan. TIakttager man deremot beskaffenheten af den rörelse, som drifvits af de förnämsta hus som redan stupat, så skall man finna, att den varit en sådan, som alltför vidt utsträckt sina förlager och spekulationer i storartade industriela företag, i sågverk, fabriker, fartyg o. s. V., hvarför man öfvermåttan prisade vederbörande sbörsmän så länge den goda dagen varade, men för hvilka man nu vill förvisa dem ända ner i Tartaren. Det olyckliga härvid har likväl varit, att börsmännen icke åtnöjt sig med att vara köpmän, utan tillika äflats att vara jordbrukare, sågverksogare 0. s.vV. Men att några stora och isynnerhet en hop små grossörer med kontoret på fickan, som man säger, fört ett dyrt le!nadssätt, hyrt magnifika våningar, gjort middagar och druckit champagne på Hasselbacken 0. s. v., kan väl icke gerna anses hafva ruinerat andra än dessa individer, och lärer väl icke af någon klok menniska få tillskrifvas mer än en högst homöopatisk andel i den allmänna verldskrisen. Ett annat svindlerin, som väl icke heller lärer kunna tillskrifvas börsen, har varit det att bygga och köpa hns och landtegendomar till öfverdrifna priser och ——