Aftonbladet – 18 december 1857, sida 2

gt, det ar detta raserm som skall staljas,. kedde det ock på hela samhällets bekostoj ad och till dess förderf. Ty, märken det ap äl, handelns förstöring ingriper i samhällets kru lira innersta och mest undangömda vrår, lok kasom blodcirkulationens hämmande i menslag iskokroppen träftar alla organismens delar. )å köpmannen icke längre kan gå den ome-Lir jelbart producerande näringsidkaren tillhanda, ,å 3 enom att bereda honom afsättnjig,, för-;5: träcka honom med förläger 0. 5 vi, måste. )P nångfaldiga grenar ar. den industriella verk-!jad amhbeten Yörtorka. Häraf uppstår arbetslösytt et, sänkning i arbetspriser, minskad kon-) umtion, hvilken i sin ordning åter minskarly, roduktionen. Så äro vi åter inne på denlyö ana af svaghet och aftyning, derutur landetiier örst på senaste åren begynt arbeta sig upp.:hu Och ; detta allt. skulle icke röra staten?,10 Ivad är då staten Är det en herre, en per-l tio on, som står alldeles utom inbegreppet af)yn, less medlemmar, likgiltig för deras intressen,ner teras välfärd eller undergång? Så synas verk-må igen en del menniskor uppfatta saken. Men värtill kommer utomdess, att staten väl må öka i någon mån lindra hvad den genom enjöf förnuftig lagstiftning och hushållning vållat. ak Tade räntan varit fri, hade Filksbankens öf-He rerskotter blifvit ahvälhda SN dess stärkande; jo; stället för att de bb vid hvarje riksdag anlagits tll betäckande af Just statens utgifter; nade icke bankri Isen varit, monopöliserad; be rade. icke stat kömstefnia. dragit millioner im ir rörelsen, för att ligga. ofruktbara i statensita; cassor — hade m. a. o. icke staten vållat, attiut len uppblomstrande industrien i hast sett siglat veröfvad de oundgängliga rörelsemedlen, ik let penningar här icke kunnat erhållas tilllsk ullgoda säkerheter: då hade icke den ut-ilä ändska krediten blifvit på långt när så an-Im itad, som nu skett, och dermed många olyc-isk kor för både det allmänna och enskilta be-lor sparade. sk Staten har sålunda, påstå vi, ett bestämdtim liggande att här träda emellan med såväl.S: lagstiftnings-som förvaltningsåtgärder. Tillst de sednare hörer upptagandet af ett lån på!pc 10 å 20 millioner, till förstärkning af detat lånefonder, genom hvilka närmigarnie skola! of vinna den nödiga tndsättniligeh, särdeles fon-;p den för diskontering af vexlar. Sedan det enskilta förtroendet blifvit så rubbadt, somb nu är fallet, återstår det ingen annan utväg,!ar så wit vi kunnå fatta, än att staten använhi: der sin ännu ciubbade kredit. Ty märk väl: penningar saknas tiv icke längre på den ut-! ländska marknäden, utan allenast förtroende.i Men man bör först hafva reda på huru! mycket som behöfves, heter det, för att varaj viss, att de föreslagna åtgärderna verka till-Y fyllest. Man bör derföre låta sakerna hafva: sin gång så länge, till dess denna erfarehhet vunnits. — De sotti å tala, s håm hi fö fi de förluster, Böti ligga uti produktionens hämmånde och affärsrörelsens afstannande. Deo hafva aldrig betänkt till hvilka ofantliga be-t lopp dessa förluster uppgå. Ty här möter a något som man ser och något som man s icke ser. Hvad man ser, är de stnimor, som d behöfva på en gång upplånas, hvilka förefalla n mycket stora; hvad man icke ser, är de mils ljärder droppar, hvilka utpressas uturnäringsk Iifvets safter. Blott ett enda exempel. Det b är obestridligt, att öm ingenting göres, för att f uppehålla industrien, kommer arbetsklassens v dagspenning att sjunka med öfverhufvudtaget t minst 8 sk. om dagen, hvilket för 300 arbetsh dagar gör 50 rdr rgs, en summa som på 800,000 1 familjer verkar med den lilla nätta kraften af n yratio (40) millioner rdr, hvilka, genom ina dustriens stagnation, det slöra massan af sven1 ska folket går förlustig. (Och ändock vardet n 4 blott börsfolketn, blott köpmännen det skulle 1 gälla?) Det är godt och väl! Men ialla fall: hb Man bör lugnt se tiden an! Man bör, via upprepa det, undersöka och utreda huru myct ket som behöfves, innan man ger något, på s det att icke åtgärden må blifva otillfäcklig,. Alldeles! Mat bör på sämma sätt låta den a hungrande utröna huru mycket han behöfver, 1 för att räddas från hungersnöden; iman bör c kalkylera höga eftet huru stor tjvantitet föda t är för honom nyttig och nödig, på det man I ej måtte ha den harmen, att sedan han fått s en bit, så är han dermed -j belåten, uvan IOrI arar mer. Den der biten har ju sålunda varit 1 bortkastad för intet. Eller ock: den otack1 samme är ej nöjd med Hvad han fått, utan har blott fått lystnad efter mer. Detta bör undvikas. Mannen får vänta, — Det är liks giltigt om han derunder aftynar, så att krafterna alldeles förgå det är likgiltigt, öm efter hungern följer en sjukdom, hvilken blir dy-1) rare att bota; det är likgiltigt, att förlusten; för hvar dag i mannens arbetskraft är myc-. ket större än hvad ett godt mål till han: mäts tande skulle kosta x ällt detta betyder intet. j jMan skall handla efter plan och klok beräkning, så att man vet, att medlet uppfyller sitt j iändamål. — Och under allt detta begär den jhungrige mannen ingenting för intet: han vill järligt och fullt opp betala hvad han behöfver, ! Så besynnerligt det låter, finnas verkligen :! ipersoner, som resontierå på nyssnämda sätt. Äfven Svehska Tidningen har adopterat ett: sådant föreställningssätt, deri sekunderande sådana tidningar som de båda Karlstadsbladen,; Östgöta Correspondenten, Westmanlands läns Tidning och Folkets Röst. Hvad Wermlands; posten angår, röjer den en författåfe, SOM. tydligen tänkt öfvet de finansiella frågorna ; och öfta rörande dem haft gödå uppsatser, .:.men som beklagligen har för mycket egnat sig åt vissa detaljer, för att se sakerna i stort och i deras sammanhäng. WeFtlandstidtins gens uppsatser, hvilka man varit nog kortsynt att tillskrifva biskop Agardh, och hvilka der: igenom för den fåkunnige erhållit en viss auktoritet, utmärka sig egentligen för sin ilska, såsom det mesta af hvad denna tidning ur: egen fatabur åstadkomtner Våt gode Westimanlänning står naturligtvis så på höjden af, det menskliga vetandet, att han äfven kan: med vanlig tvärsäkerhet bedöma det finansiella onda, som nu hotar landet med de stör, sta förluster. När allt kommer omkring är, det Aftonbladet, som är roten och upphofvet till detta onda, eh Mehing, hvari Östgöta Corjrespondenten Från sina höga luftiga rymder igerna instämmer. Vi vänta blott att i någon I ängre ledande uppsats få bevisadt, att intrigernas spel, deri Aftonbladet utfört en Huf: jvudrol, för vissa syften åstadkommit hela denna förvirring. Till den ändan har man! ihaft hemliga agenter i Newyork, i de ameri! kanska jernvägsbolagen, i England m. m. Det! ttersta syftemålet har för den skarpa Argusl blicken varit befrämjandet af Rysslands och katolicismens intressen. — Folkets Röst — om ! dess mening vilja vi ej vidare orda: Alla Idessa stora finansierer äro emellertid eniga! Ideri, att köpmännen böra hjelpa sig sjelfva, ! loch att staten dermed ej har något att skaffa, Det falska i detta påstående hafva vihärj korteligen sökt visa. Måtte icke verkligheten! Ikomma att åt argumenterna gifva en svårare kraft! Måtte icke det fåvitska talet derigenom