Aftonbladet – 14 december 1857, sida 3

ne ge ERT U TTT ALS STA TAR MO sin förmögenhet, hvaremot det finnes täsentvls karlar) föm Jicke Hafva det ringaste gqvar af sin. Tall begärde bifall, till borgareståndets inbjudning och det köngl. förslaget. Fr Carlesonaöedgat att: staten försummat qvinnans uppfostran, men fann deruti ett skäl, hvarföre qvi mn nir icke är skicklig att sjolf förvalta sin egendom: Han fruktade derföre, att man skulle göra Henne en otjenst genom att ingå på det kongl. förslaget, och då man nu icke hade förhoppning att af stånden få hr Adlefereutz antaget, röstade han för afslag på båda två. Friherre Creutz yttrade sig öfverensstämmande med dem, som talat för den kongl. propositionen. Hr L. Ajerta riktåde sina första anmärkningar mot hr Printzenskjölds sermonem ad. captandam benevoentiam., Vill man komma underfund med hvad varsamhet i hr Printzenskjölds mening betyder, så kan man inhemta det genom att läsa åtskilliga skildringar af Charles Diekens öfver den engelska lagskipningen. Deremöt utgick Code Napoleon, hvilken lagsamling blifvit betraktad såsom ett mönster, icke från gamla grundsatser, utan från splitternyc ideer. Frågan om qvinnans myndighet har länge varit under-behandling hos oss,:om man besinnar när den först väektes vid -våra riksdagar. Tvenne omständigheter förtjena nu att särdeles uppmärksammas: 1:0 Utskottets jemkningsförslag och 2:o att danska riksdagen med stor enhällighet antagit lägen om qvinnans myndighet. Hr Printzenskjöld hade enskilt yttrat något om att klimatet skulle hos oss göra någon skilnad, men detta tarfvade närmare uppÅlysningar. Visserligen hade hr P. medgifvit sig dvara både gammalmodig och enfaldig, men då man hvarkeh har kliniatiskas: eller andra skäl, som ega någon betydelse, måste man dock förskaffa sig den egenskapen att följa med sin tid. -Funnes det icke en minoritet, som önskade undanskjuta frågan, skulle det icke vara, någon fara att antaga hvilketdera. af förslagen som helst; Emot hr Adlercreutz hade hr v. Francken anfört en vigtig omständighet .om de svårigheter, som af förmyndare kunna läggas i vägen för myndlingen att blifva myndig. Mau känner hur det tillgår vid häradsrätterna på landet, och hur s. k. bondpåtroner, söka att förskaffa sig förmynderskap, för att defigenom disponera öfver kapitaler, hvarpå i allmänhet på landet är brist. Med anedning af ett yttrande af grefve Sparre, att han tillfrågat många fruntimmer om deras tanka, och erfarit obenägenhet å deras sidä att blifva myndiga, hade talaren på sammä sätt sökt sig underrättelse och kommit till ett motsatt resultat... Exempel kunna anföras för och; emot, men missbruk böra icke uppväfva en allmän. grundsats. Att kalla det en förmån för qvinnanh att: beröfva henne en rättighet,stöter nog mycket på skrymteri. Slutligen hemstälde talaren, om icke slägt och vänner i alla fall, då det gällde en större förmögenhet, skulle tillstyrka qvinnan att antaga en god man; biföll den kongl. propositionen. Grefve E. Sparre ville icke upptaga till besvärande anmärkningar, som icke hade annan gräås än landtmarskalkens klubba, och anförde ungefärligen samma skäl, som då frågan förra gången förevar. Han skildrade de olika sfererna för mannens och qvinnans verksamhet. Vid uppträdandet i det offentliga lifvet blir qvinnan alltid ett offer för sin känsla. Andra länders exempel kunna icke tillämPas på oss då vi sakna notarialinstitutioner m. m. Man bör icke uppfatta gvinnar till ahnat-än sin bestämmelse, som är dtt verka i hemmet, inplantå hös barnen de första moraliska och religiösa begreppen c. ce, Hvarje rättighet motsvåras inom rättsläran af en pligt. Så är det en? pligt för mannen att vara qvinnans förmyndare. Denna :pligt skulle mången vilja undandraga sig, om icke karlarue voro chevalereska Hog att åtaga sig den. För de lägre klasserna kan det vara nyttigt att gvinnan får skötå sin egendom, och detta kan -hom äfven nu, men icke så för de högre. Efter anförande af åtskilligt annat, såsom att den närvarande tidpunkten, då. vi genom den finansiella krisen gå på en vulkanisk mark, vore Slämplig ått utsträcka qvinnans rättighet att förfoga öfver sin egendom, sökte talaren försvara utskottets sätt att tillvägagå, då det till följd af presteståndets och adelns beslut frånträdt sin förra åsigt. -Talaren Yrkade. ått borgareståndets inbjudning skulle. läggas till handlingarne och utskottets nya förslag antagas. Grefye Mörner. vände sig egentligen emot. .utskottets behandlingssätt af frågan och anförde ett prejudikat från 1844 och 45 års riksdag om ett förslag att gode män skulle granska förmyndareredövisningar. Genom införandet af en sådan lag, som utskottet föreslår, skulle enigheten inom fämiljen icke ökas. Begärde bifall till den kongl. propositionen, Hr RB. T. Cederschiöld ansåg ingen vilja bestrida qQvinnans rätt att blifva myndig. Frågan vore endagst, hvilketdera vore det bästa, utskottets eller det köngl. förslaget. Talaren fann det förra liberalare än det. senare, då enligt utskottets. hemställan-ingen tvingades att blifva myndig, och der som ville sjelf förvalta sin egendom behöfde endast anmäla sin önskan vid Bomstol; yrkade derföre på gillande af utskottets utlåtande. (Åtskilliga bravorop hördes) Då yUerligare åtta talare anmält sig, uppsköts fortsättningen till. aftonens plenum, då hr Printzenskjöld först uppträdde. Sänningen af det gamla ordspråket att den man älskar, den agar mans hade han både vid denna och föregående riksdagar erfarit af friherre Raab, hvilken dock nu. gått längre än vanligt, då han tagit dikten till hjelp för att kunna riktigt upptukta talaren och beskyllt honom för yttranden, som han aldrig haft, då han förra gången ämnet förevar icke yttrade ett ord derom. Det yttrande hr Hjerta nämt om klimatet) hade fälts helt enskildt till en annan Person, och ansåg han sig derföre icke behöfva afgifva någon förklaring. Talaren hade slutligen :in3enting emot att en mängd unga män ställas under Öörmynderskap, men derföre vore det icke skäl att skapa äfven en mängd förstörerskor. Hr P. R. Tersmeden fanth ingenting böra hindra Intagandet af den kongl. propositionen, då äfven de frigaste motståndare erkänt riktigheten af den -alNänna grundsatsen om gvinnans myndighet. Grefve parre har förbisett att just dispositionen öfver sin irfda egendom är af vigt för qvinnan ur de lägre lasserna, Det har invändts attmanickelborde stöta le högre klasserna. Har detta afseende på mänerna, så bör det: ihågkommas attfrågan är om qvinlans och icke mannens rättigheter. Skulle man derned afse.qvinnornaj så är.det otvifvelaktigt att qvintor af denna klass hafva en ännu större dragning ill. sjelfständighet än mannen. Då mannen -onligt srefve Sparres skildring måste göra sin uppfostran, å får väl äfveh qgvinnan göra detsamma. Ty att söra hemmigt för qvitinan herMmetiskt slutet möt det ittre lifvet, är att-deraf. skapasett Karem och föreda henne till. excentriska utbrott. En annantalare lar med. vanlig. dialektisk talang; söktivisa att.utskot. ets förslag är liberalare än K. M:ts. Def är svårt att Foi atta denne talares definition på liberalitet.. -Utskotets förslag vore nästan att försätta qvinnan i ett svårt ilemma, om hon skulle göra sig myndig eller icke: Men r att återkomma från hr Cederschiölds liberalitet I konung Ostars, så: befinner sig frågan för närvaande:i den ställning, att om ståndet nu bifaller konun5ens förslag, blir detta med detsamma gällande lag, Motsatt fall. blir i lyckligaste händelsen frågan emnad åt hazardspelet af eh Yötering i förstärkt a8utskott. Segrar derutskottets förslag; erhålles tro!gen derpå icke -kongl; sahktions.Skulle; mepingen ara den-att låta frågan förfalla sedan två stånd tannat mot tyå, då har man tagit ett nytt steg på eaktionens bana, och man måste beklaga vid: denna iksdag å ena sidan ett hejdlöst framrusande på anlagsvägen. och å den andra ett envist fasthållande id det gamla; allt mider det. ideliga föpet på penar, pengar och pengar: Det är lätt att. göra. godt, nen ofta svårare att göra rätt. Må mån göra hvar RENEE NT ND br RISE ge TMNT MO m 2 mL