Aftonbladet – 12 december 1857, sida 2

AMHMCHICLe dunllgt UCH HU IUNICHHAUCC UICHKSICmannabillen voro de, så högre som lägre, helt och hållet utestängda derifrån. Att denna bill ej blef lag, betraktar Macaulay som en synnerlig lycka, och vi kunna ej undgå att ge honom rätt. Om billen gått igenom, . skulle underhuset helt säkert aldrig förmått höja -sig-till den betydenhet och det anseende det mu innehar såsom Englands både i afseende-på makt och sina medlemmars statsmannatalenter yppersta församling. Parlamentarismens grundsats skulle varit ofullständigt tillämpad, och den länk emellan styrel: sen och folkrepresentationen, som nu på ett för Engländ så helsobringande sätt kommer dem begge att oupphörligt verka i samma riktning, och hvarigenom, efter Macaulays ord, kabinettet eger någonting af en representantförsamlings -populära karakter och representanterna någonting af ett kabinetts värdighet. — dena för den engelska författningen så utmärkande länk skulle saknats. Men hvad Macaulay yttrar i denna fråga synes oss ega ett så stort allmänt intresse, att vi ej kunna neka oss nöjet att meddela våra läsare någoh del deraf, så mycket heldre som det för oss har en alldeles särskilt betydelse för ögonblicket och kan tjena till ledning vid bedömandet af ett förslag till grundlagsändring, som i dessa dagar förekommer hos våra ständer. Den frejdade författaren yttrar: De underordnade tjenstemännen böra uteslutas, emedan deras tillträde till pärlamentet på en gång skulle förringa parlamentets anseende och förlama hvarje—-offentligt -embetsverks verksamhet. De äro nu utestängda; och följden deraf är, att staten eger en värdefull tjenstemannaklass, som förblifver oförjändrad under det det ena kabinettet efter det: andra bildas och upplöses, som undervisar hyarje ny minister i hans åligganden, och som anser, det vara en hederssak att gifva noggranna upplysningar, uppriktiga råd och kraftigt bistånd åt dess för tillfället varande förmän. Det är just dessa mäns erfarenhet, skicklighet och trohet man har att tacka för den lätthet och trygghet, hvarmed ledningen af statens angelägenheter många gänger, äfven i våra dagar, blifvit öfverflyttad från tories till whigs och från whigs till tories. Men en sådan tjestemannaklass skulle icke funnits, om af kronan aflönade personer utan inskränkning tillåtits kafva säte och stämma i underhuset. Alla dessa kommissarletjenster, alla dessa Sekreterareoch notariebeställningar, hvilka nu innehafvas för -lifstiden af personer, som stå utom partieriras strider, skulle hafva öfverlemnats åt parlamentsledamöter, hvilka gjort styrelsen goda tjenster såsom skickliga talare eller pålitliga voteringsmaskiner. Så ofta som ministeren förändrats, skulle hela F denna ihassa af underordnade blifvit aflägsnad från sina tjenster och efterträdts af en ny uppsättning parlamentsledamöter, som troligen åter i sin tur skulle blifvit afsatta, innan de lärt hälften af sina åligganden. . Slafviskhet och korruption i den lagstiftande församlingen, okunnighet och oförmåga i alla administrationens grenar skulle blifvit den oundvikliga följden af ett sådant system. å Ännu skadligare, om möjligt, skulle följderna blifvit af ett system, som utan undantag uteslutit alla kronans tjenare från underhuset. Aristoteles har, i afhabdlingen dm styrelsen, hvilken afhandling kanske är ten skärpsitmigaste och iriest undervisande af alla hans skrifter, lemnat oss. en varning met ett slags lagar, som äro uppstälda att på ett konstfullt sätt bedraga allmänheten, till :skenet demokratiska, men till sin verkan oligarkiska. Om han haft till: fälle: att studera engelska konstitutionens historia, skulle. han troligen varit i stånd att föröka sin förteckning på sådana lagar. Att män, som äro i kronans tjenst och. sold, ieke böra ega säte uti en församling, som har. till särskilt åliggande att bevaka samhällets rättigheter och intresset emot alla anfall från kronans sida, är en populär och allmänt gillad lära. Och likväl är det säkert, att om de, som fem generationer tillbaka förfäktade denna lära, varit i stånd att ombilda vår statsförfatthing efter sina önskningar, följden skulle blifvit, att en del af den lagstiftande makten, som utgår från folket och är folket ansvarig för sina åtgärder, blifvit undertryckt samt att de monaärkiska och aristokratiska elementerna i vår statsförfattning deremot fått öfvermakten.. Styrelsen skulle helt och hållet kommit i pärtriclernas händer. Öfverhuset, som beständigt drager till sig de största förmågor i riket, skulle blifvit en herrskande senat, under det underhuset skulle nedsjankit nästan till rang af en soekenstämma. Tid etter annan skulle otvifvelaktigt män af öfverlägsna själsgåfvor och uppåtsträfvande anda uppträdt såsom representanter för grefskäperna och städerna. Men hvar: och ensådan ,man -skulle -betraktat den valda kammaren endast såsom ett förmak, hvilket han måste passera för att komma in uti den ärftliga. Det första målet för hans äregirighgt hade varit den pärskrona, förutan hvilken han icke kunde erhålla någon makt i staten. Så snart han visat, att han Kunde vara en fruktansvärd fiende och en värdefull vän till styrelsen, skulle han skyn, dat att lemna hvad som då i ordets egentligaste mening varit -det lägre huset, för att taga säte och stämma uti det, som i hvarje afseende varit det öht. Striden emellan Walpole opk Pulteney, striden emellan Pitt och Fox skulle då blifvit öfverflyttad från den af folköt valda ull den aristokratiska deIch af parlamentet. Vid hvarje fråga af någon större vift, varö sig i inre, yttre, eller koloniala angelägenheter, skulle man otåligt väntat och begärligt I slbkat debatterna -deröfver inom den patriciska kammaren. Berättelsen om . förhandlingarne inom en törsämling, i hvilken det icke fanns en enda person; som egde. rättighet att tala i styrelsens namn, eller som någonsin beklädt ett statens embete, skulle deremot med förakt blifvit kastad åsido. Äfven kontrollen öfver nationens börs skulle, om icke till formen, åtminstone i verkligheten, öfvergått till den församling, der man funnit hvarenda man, som varit i stånd att uppgöra en utgiftsoch inkomststat sami utreda en anslagsfråga. Landet hade blifvit styrdt af pärer; och underhusets förnämsta sysselsättning skulle bestått i tvister om biller rörande stängsel kring träsk och lyshållning i städerna. mom loppet af dessa händelserika 17 år, som sågo England öfvergå från en. blandning af en despojisk och en konstitutioriell styrelseform till en -rent parlamentarisk, som sågo den första minist:ren, den första parlamentsreformen och den första tjenstema-nabillen, infaller äfven den egentliga uppkomsten af en makt, söm i en följande tid var källad att spela n af de största rolerna i mensklighetens historia — pressen, Pressens frihet blir nu första gången föremål för diskussion inom parlamentet, Det var dock endast några få utmärktare hufvuden, som ännu hade en aning om dess betydelse. Väl hade den store Milton redan mer. än femtio år förutisin Areopagiticap uttalat några höga, siarlika ord om hvad ordet tryckfrihet innebär och faran af censur, men ingen lyssnade då till honom. Parlamentet och styrelsen stodo som de två enda makterna i staten mot och bredvid hvara ss 5 TI a 2 NR Fr TO 4 to Fö un AO Fr