Aftonbladet – 12 december 1857, sida 2

bin Ear TAR rr AE Ne Örter han blef så fet, att han blygdes att längre jemra sig, fortfor nationen att klaga, att hon var försjunken i fattigdom, tilldess hennes rikedom visade sig genom så otvetydiga bevis, att all vidare klagan varit löjlig. Det utarmade, till tiggarstafven bragta samhället visade sig icke allenast i stånd att fullgöra alla förbindelser, utan blef ock derunder allt rikare och rikare, och det så hastigt, att man nästan kunde se tillväxten med ögonen. I hvarje grefskap sågo vi ödemarker förvandlas till trädgårdar; i hvarje stad sågo vi nya gator, torg och öppna platser, bättre lyshållning, rikligare tillgång på vatten: i förstäderna till hyar och en af de stora hufvudsätena för industrien sågo vi villor uppföras i mångdubbelt antal, hvar och en omgifven af ett litet paradis af syrener och rosor. Under det enfaldiga statsmän upprepade, att folkets kråfter vore hämmad. genom tyngden af de allmänna, bördorna, utfördes den första resan på jernväg medelst ånga. Snart var ön genomskuren af jernvägar. En summa, son öfversteg hela nationalskulden vid slutet af amerikanska kriget, nedlades frivilligt af detta ruinerade folk på viadukter, tunnelar, bryggor, banvallar, stationer, lokomotiver. Under tiden blefvo skatterna nästan beständigt allt mindre och mindre, och likväl! var skattkammaren full. Man kan nu utan fara för motsägelse påstå, att vi finna det lika lätt att betala räntan på åttahundra millioner som våra förfäder på åttatio. ra rna Det kan ej gerna betviflas, att de, som uttalat och de, som trott. denna långa följd af bestämda förut: sägelser, hvilka blifvit så påtagligt vederlägda genom en lång följd af obestridliga fakta, begått något stort misstag vid sina beräkningar, Att utpeka hvaruti detta misstag består, tillhör mera statsekonomen än historieskrifvaren. Här må den anmärkningen vara tillräcklig, att olycksprofeterna.befunno sig i en dubbel villfarelse. De antogo falskt, att det är en fullkomlig likhet emellan en individ, som är i skuld till en annan individ, och en stat, som står i skuld till en del af älg sjelf; och denne analogi förde dem till ändlösa misstag i fråga on: verkan af fondsystemet, De sväfvade i en icke mindre villfarelse i afseende på landets hjelpkällor och tillgångar. De togo icke i beräkning verkan af de oupphörliga framstegen. i hvarje konst och vetenskap. som hvilar på erfarenhet och försök, ej heller verkan af menniskornas . oupphörliga sträfvanden att förbättra sin lefnadsställning. De sågo, att skulden växte, men glömde att andra ting växte lika välsom skulden. En lång erfarenhet berättigar oss till den öfvertygelsen, att England i tjugonde århundradet med större lätthet skall kunna bära sextonhundra millioners skuld än det nu förmår bära den närvarande bördan. Må dermed vara, huru som helst, så -är det åtminstone visst, att de, som med sådan säkerhet förutsade landets bndergång, under en skuldbörda af först femtio millioner, derefter af åttatio, derefter af etthundrafyratio, derefter af tvåhundrafSratio och slutHgen af: åttahundra millioner, gjort sig skyldiga till ett tvåfaldigt misstag. De öfverskattade i hög grad bördans tyngd och underskattade lika mycket den styrka, bvarmed bördan skulle bäras. Det må vara önskvärdt att tillägga några ord oni det sätt, hvarpå fondsystemet inverkat på nationer. nas intressen. Om det är sannt, att allt, som gifver intelligensen en fördel öfver den råa styrkan och redligheten öfver oredligheten, har en böjelse att befrämja vår stams lycka och kraft, kandet svårligen förnekas, att, i vidsträcktaste synpunkt, verkan af detta system varit helsosam. Ty det är klart, att all kredit beror på två ting; på en gäldenärs förmåga att betala skulder och på hans böjelse att betala dem. En stats förmåga att betala sina skulder står i förhållande till de framsteg samma stat gjort i handel, industri samt alla de konster och vetenskaper, som blomstra under: välsignelsen af frihet och likhet inför lagen, En stats benägenhet att betala sina skulder står i förhållande till graden af den aktning samma stat hyser för helgden af-ett gifvet ord. Af den styrka, som består i vidsträckta landamären och i massor af stridbara män, kan en rå despot, som ieke känner någon annan lag än sina egna barnsliga nycker och våldsamma passioner, eller ett socialistiskt samfund, som förklarar all egendom för rof, hafva mera, än som faller på den bästa och visäste styrelses lott, Men en styrka, som härflyter från kapitalisternas förtroende, kan en sådan despot eller ett sädant samfund aldrig ega. Denna styrka — och det är on: styrka, som afgjort utgången af mera än on stor kamp — flyr, i kraft af sin egon hatur, från barbärism och svek, från tyranni och anarki, för att följa civilisation öch redlighet, frihet och ordning. Af -ej mindre intresse är Macaulays skildring af. det sätt, hvarpå den engelska nationalbanken uppkom. Samma enkla utväg att afhjelpa dagliga behof med dagliga hjelpmodel finua vi äfven här utgöra grunden -oeh begynnelsen till en institution, som sedan blifvit den största kommersiella inrättning verlden någonsin skådat. Styrelsen behöfde upplåna 1,200,000 pund st. till kriget. För att förmå kapitalisterna. att så mycket villigare förskjuta denna summa, skulle subskribenternå inkorporeras. undernamn . af Englands bånks. styresmän och bolag, och som -säkerhet erbjöds en ny afgift på fartyg. som parlamentet: för detta ändamål beviljat. Också bär den parlamentsbill; som -skapade Englands bank, den anspråkslösa titeln af lästetalsbillen(tonnage;bill). Märkvärdig är också den politiska betydelse, som denna bank redan från sin första början erhöll. Grundad af-en whigstyrelse och ett whigparlament, kände den sina intressen så nära förbundna med detta stora partis, att den blefett af dess kraftigaste stöd, Det är knappast för mycket sagdt, anmärker. Macaulay, att banken. som ständigt låg i whigpartiets vågskål, nästan uppvägde kyrkan, hvilken ständigt låg uti torypartietsn. ne Hyad vi anfört är tillräckligt att visa hvilket intresse den nu utkomna delen eger, och att vi i början af vår uppsats ej utan skäl yttrade, att hvad som : hittills utkommit af Macaulays arbete kan anses: som Englands historia in nuce, såsom varande skildringen af en tid, då elementerna till det nuvarande England, de stora institutioner spm gripa djupast in i dess statslif, fingo bestämd form. Men delen har ännu mycket annat af intresse att bjuda läsaren på. Dit räkna vi skildringen al Wilhelms fälttåg, af de stora slagtningarne vid Steenkirchen och Neerwinden, segern vid La Hogue, samt teckningen af ilhelm såsom statsman och den mästerliga skicklighet hvarmed han förstod att sammanhålla en af de mest heterogena beståndsdelar sammansatt koalition, Denna sida af den store oranierns outtröttliga verksamhet är synnerhet af Macaulay skildrad con amore. Vissluta vår anmälenmed att upprepa hvad vi förut yttrat, att vi anse Macaulays Englands adam oc Nn. AR TTR RANA RN SRA r nn ERE