Aftonbladet – 8 december 1857, sida 2

et, öfvergå i regeringens händer. Man bearar; att en dylik. utsträckning af det miniteriella patronaget, som man i England kalar det, skulle öfver höfvan öka regeringens nflytande...-Man befarar isynnerhet, att härgenom i England komme att utveckla sig en trå efter offentliga af staten aflönade sysslor, ill stor men för den enskiltes oberoende och iationens värdighet. Engelsmännen, hvilka i detta hänseende nåhända hysa öfverdrifna farhågor, se i hvarje ned aflöning försedd syssla tvenne: olägeneter: 1:o: att den belastar budgeten med en itgift; 2:o att den tager ifrån nationen en beroende medborgare. . De underkasta sig lessa båda olägenheter, då nödvändigheten ordrar det, men det sker alltid med sakrad och misstroende. De fråkta att se ökadt untalet af medborgare, bland hvilka makten ;j mer kan finna domare, och som öppet förslara sig icke tillhöra något politiskt parti. Det växande antalet af personer, hvilka uteslutande sysselsätta sig med utöfningen afsitt smbete eller tjenst, och äro främmande för oolitiken, skulle icke: ses med blida ögon i England. Man skulle: deruti -snårare seen orsak till förslappning för karaktererna och försvagande: för nationen, än en borgen för Wlmänt lugn och säkerhet. Dessutom äro engelsmännen bekymrade öfver de förluster, som de oberoende yrkena, vare sig liberala eller industriella, skulle lida i fall unga män kände sig företrädesvis lockade att söka statens sysslor. Sedan en gång smaken för dessa sysslor, säga de, väl hunnit utbreda sig inom. nationen, skulle det ej dröja länge förr-Å än ett stort tillopp af tjenstsökande: läte sig förmärkas. Man skulle finna dessa platser ifrigt eftersökta, icke endast af personer utan förmögenhet, utan äfven af de rika, för hvilka det blefve svårt att midt ibland denna mängd af sysslor se: sig nästan ensamma nödgas lefva på sina egna inkomster. Dessa argumenter, ofta upprepade af engelska pressen, komma ofelbart att anföras emot förslaget att i regeringens händer öfverflytta alla de :embeten och tjenster, hvaröfver nu ostindiska. kompaniet förfogar. een TREE NA RR Frågan om de åtgärder, som böra ochykunna vidtagas för att i möjligaste måtto afvärja den allmänna förödelse hvarmed finanskrisen Hotar, utgör naturligtvis hufvudsakliga och nästan enda samtalsämnet för dagen, och man hör dervid många olika meningar yttras om lämpligheten, utförbarheten och tillräckligheten af de åtgärder, som :föreslagits i den af en mängd medlemmar af Stockholms börs till regeringen ingifna petitionen. Äfven bland de få af pressens organer, som ännu haft tillfälle ätt yttra sig i denna sak, ha olika omdömen derom blifvit fälda. Medan sålunda Stockholms Dagblad uttalar den förhoppning, att petitionen skall vinnä det afseende, som den för landet hotande krisen i så hög grad påkallar, och medan Posttidningen suspenderar sitt omdöme och anser en Wndersökning och utredning af verkliga ställningen böra föregå ett beslut i ämnet, har deremot Svenska tidningen uttalat en obetingad förkastelse öfver petitionärernas förslag och yttrat sin förhoppning, att förslaget, hvilket tidningen betecknar såsom särdeles betänkligt och endast såsom ett overkstälbart palliativ verkande, icke skall vinna hvarken regeringens eller ständernas bifall. Att på detta sätt nästan obesedt fördöma ett förslag, af den vigt som det förevarande, förefaller oss likväl något förhastadt och synes oss vara lika olämpligt som ett obetingadt bifall till detsamma utan närmare pröfning och öfvervägande. För vår del ha vi inskränkt oss att uttala den önskan, att petitionärernas framställning skall å regeringens och ständernas sida vinna det afseende den synes förtjena, och vi tro, att den föreslagna åtgärden är sådan, att: den verkligen förtjenar tagas i moget öfvervägande. Vi ha tillika antydt, att den syntes oss ega tvenne af de egenskaper, som böra förefinnas hos hvilken som helst åtgärd, som för ifrågavarande ändamål kan komma att vidtagas, att nemligen helt och hållet hafva karakteren af en tillfällig nödhjelp, samt att icke kunna utöfva något ogynsamt inflytande på -myntvärdet, hvars upprätthållande måste anses såsom en vitalfråga. Men vi tro och påstå derföre ingalunda; att petitionärernas förslag-är det bästa eller det enda, som kan ifrågakomma. Tvärtom anse vi detvara ganska möjligt, att andra lika goda och i ett eller annat hänseende bättre och lämpligare a kunna bringas å bane. Vår mening är endast att det nu ifrågavarande förslaget förtjenar, att vid sidan af dessa tagas i betraktande, och att de skäl, som tala för. den ena eller andra åtgärden, böra moget öfvervägas. Hufvudsaken är att något göres, att en kraftig åtgärd vidtagess Det är angelägenheten deraf vi sökt ådagalägga, och det är den klara och öfvertygande framställning derom uti den ifrågavarande petitionen, hvarpå vi isynnerhet ha velat rikta regeringens och ständernas uppmärksamhet. Båda hafva rätt till initiativ i frågan, och båda äro bättre än de enskilta affärsmän, som petitionerat i ämnet, i tillfälle att genom nödiga upplysningars inhemtande bedöma lämpligheten och verkställbarheten af. de förslag, som kunna bringas å bane, och mans-bör derföre hoppas, att båda skola egna dem sin allvarliga uppmärksamhet, och att dem eller de åtgärder, som måstc beslutas, om ej alltför stora olyckor skolå inträffa, blifva sådana, att de motsvara det dermed afsedda ändamål. —— — Man har i en och annan landsortstidning på senaste tiden läst klagomål deröfver. att Stockholmstidningarne icke ge någon klar bild af den verkliga finansiella ställningen och icke meddela tillräckliga upplysningar rörande de närvarande bedröflliga förhållan