Aftonbladet – 8 december 1857, sida 2

om lån och 1; såsom anslag) för utdikningar och aftappningar af sanka trakter och jöar till beredande af odlingsföretag. Det af utskottet föreslagna låneunderstödet af 100.000 dr för anläggande af: en hamnbassin invidKarlstad samt en kanal med tillräckliga dinensioner derifrån till Kanikenäset vid Veern, afslogs af adeln, bifölls af presteoch yondestånden, samt -återremitterades af borsareståndet; det föreslagna statsbidraget af 100.000 rdr (80.000 rdr såsom lån och 20,00 dr såsom anslag) för vattenaftappningsarbeten nom Tjellmo socken inom Östergötland afslogs af adeln och borgareståndet, bifölls at presteståndet, och bondeståndet beslöt, att hela: summan skulle utgå såsom lån. Dessa frågor bero således på ytterligare behandling i ut-1s skott. Afslagna äro: anslag af 24,000 rdr för anläggning af en en väg på Björkön inom Bro och Wätö skeppslag af Stockholms län; låne-: understöd af 6 000 rår för sänkning af sjö-l arne Kolsnaren och Wiren i Södermanland. : I afseende på frågan om Båggensstäkets upprensning, hafva alla stånden beslatat aflåtandet af en skrifvelse till K. M:t med anhållan. att K. M:t måtte vid nästa riksdag gifva rikets ständer tillkänna, huruvida K: M:t anser några betänkligheter med hänsigt till hufvudstadens försvar vid inträffande krig förekom-1 ma emot öppnandet af enssegelled af: minst 18 fots djup. under lägsta vattenytan från Baggensfjärden, genom sunden vid Bo, Baggensstäket och Skuru, till saltsjöviken Lille Wärtan, samt derjemte meddelä rikets ständer upplysning om kostnaderna för utförandet och underhållandet af de befästningsarbeten; som i anledning af det sålunda öppnade nya inloppet: till Stockholm komma att. erfordras, äfvensom höra Stockholms stad; i hvad mår den vill bidraga till detta företags utförande, — I Bondeståndets plenum i går afton uppstod en diskussion; hvilken var af-särdeles intresse för ögonblicket. Mengel begärde ordet och anförderatt penningeställningen under den sista tiden blifvit så bekymmersam;, att hos många inom och utom representationen välgrundadt tvifvel hystes, huruvida staten verkligen skullc ega förmåga att bestrida de ofantliga utgifter som ständerna utan all hejd beslutat, och att ständerna ännu hade att förvänta flera förslag från statsutskottet, åsyftande: ytterligare ansläåg å högst betydliga belopp. Huruvida åter dessa skulle kunna beviljas, ansåg tal. i väsentlig mån vara beroende af, om. det af ständerna beslutade statslånet kunde erhållas eller icke, ty i senare fallet vöre det klart, att antingen måste jernvägsarbetena uppskjutas, eller ock medel dertill anskaffas. inom -landet. Då i måndags åtta dagar sedan den sorgliga händelsen blef känd, att det aktade handelshus, som med fullmäktige i riksgäldskontoret afslutat: kontraktet om ståtslånet, genom penningekrisen på kontinenten blifvit urståndsatt att fullgöra sitt åtagande, innehöllo både den officiella. tidningen (Posttidningen) samt Aftonblädet och Svenska Tidningen den lugnande underrättelsen att ofvannämde fallissement icke kommer att utöfva något inflytande på statslånet, hvilken angelägenhet är så ordnad, att detsamma i alla fall kommer till verkställighet. Att ett dylikt meddelande, nästan ordagrannt lika: i nämde tidningar, icke kunde vara gripet ur luften, utan härleda sig från säker källa, ansåg täl: otvifvelaktigt. Emellertid hade sedermera ingen bekräftelse på det lugnande meddelandet försports: Tal. ansåg sig derförehos ståndets fullmäktige böra anhålla om underrättelse, huruvida verkligen ståtslånet ny är så ordnådt att det kommer till verkställighet ? Härpå svarade en af fullmäktige, v. talmannen: Anders . Andersson: att. tidningarne ofta om fullmäktiges åtgöranden i denna sak meddelat underrättelser, som icke med rätta förhållandet öfverensstämde; att fullmäktige i denna angelägenhet vore nödsakade iakttaga en viss förtegenhet, men att han ändock nu ansåg sig kunna och böra meddela den upplysning att, i anseende till den stora penningekrisen i utlandet, hoppet om statslånets erhållande. står på svaga fötter. Då i går afton frågan om qvinnans: myndighet föredrogs i bondeståndet, bemödade sig Ola Månsson förgäfves att förmå ståndet att frångå sitt förut gifna godkännande af det kongl. författningsförslaget och att i stället få det Adlercreutzska antaget. Genom att förebära färhåga ätt hela saken skulle undertryckas, om frågan stäldes på sin spets (hvilket utan tvifvel tvärtom skulle bli fallet, om man antoge det Adlerctreutazska förslaget, då kunglig sanktion skulle bli nödig) fick han likväl en betydlig minoritet på sin sida. Betecknande för Ola Månssons ställning synes det vara, att han i denna fråga så lifligt förordade undfallenhet för adelns önskningar, oaktadt han förklarade sig finna, såväl att borgareoch bondeståndens beslut bättre öfver: erisstämde med rättvisan och qvinnornas fördel, som ock att adel och prester sakna grundlagsenlig rätt att undandraga sig omröstning i förstärkt lagutskott, något -hvarmed. åtskilliga ledamöter af de båda stånden lära hotat på så sätt, att de för honom förklarat sig komma att ogilla: de voteringspropositioner för förstärkt lagutskott, som i ta fråga kunna blifva föreslagna. Med anledning af underrättelsen om en-; gelska regeringens förslag att upphäfva det . k. ostindiska kompaniet och sjelf öfvertaga förvaltningen af Ostindien, innehåller Journal des Debats för den 30 November en artikel. på hvilken vi vilja fästa våra läsares uppmärksamhet, egentligen för den träffande framställning som deruti göres af de åsigter mani England hyser öfver statens embeten och tjenster, hvilka ej der likasom i Frankrike och på åtskilliga andra håll betraktas såsom ett näringsfång, en allmänning, öppen för allt slags IvaLoclar och hbeocärliot omfattad af landets