Aftonbladet – 8 december 1857, sida 2

Illalllla OPHHO3CH, omM ade PIOL TOF aCCt LVeLYdiga, nöjet, att kunna måla, några pikant hemska genretaflor i Helvetes-Breughels maner, skulle bidraga till att på allt isätt öka och underblåsa detta misstroende --oeh--efterhand alstra en verklig terreur.panique: Ganska intressant är det att :se, hurw Westmårndandstidningem, efter att:så -der. beqvämt och högmyndigt ha lexat upp Stockholmspressen för ofullständiga --underrättelser, sjelf icke blott. icke bar någon den rtingaste. uppgift att tillägga till hvad Stockholmstidningarne anfört, utan icke en gång lemnar denallratarfligaste underrättelse rörande ställningen i Wösterås ock Westmanland, någonting som tyckes böra ligga inom den värda redaktionens horisont, i fall den icke finner det beqvämare att sätta sig på höga hästar och kritisera andra; än att sjelf göra sig något besvär att taga reda på hvad hon borde kunna veta. och hvarom man af henne kunde fordra att få veta något. Posttidningen innehöll i går en uppsats i detta ämne, som innehåller så många träffande anmärkningar, att vi anse oss böra i sin helhet meddela densammay: hvarvid vi dock anse oss böra anmärka, att vi för ingen del vilja taga i försvar hr Schwans myndiga och af. händelserna så nd vederlagda yttranden i borgareståndet; det synes oss vådligt att i dessa ämnen agera profet, det må vara i:den ena eller andra riktningen, och den:som gör det med myndiga ord och störa anspråk på ofelbarhet och sedan tolf timmar derefter ser sina orakelspråk alldeles öfverkorsade, kan ieke finna det underligt, om-man. börjar på allvar draga hans siaregåfvor i detstörsta tvifvelsmål. Posttidningens artikel.är af följande lydelse : Några landsortstidningar. hafya på de sista tiderna slungat. mot Stockholmspressen de mest, grava ,beskyllningar för grof okunnighet. eller skamlig falhet med anledning af de härifrån meddelade underrät: telser om händelskrisens ståndpunkt. Man nöjer: sig icke med att fina dem vacklande; orediga och den enå dagens i mösägelse mot den andras (såsom de stundom varit och enligt sakens natur måste våra), utan säger rent ut, att här utkommände tidningar afsigtligt fördölja sanningen och låtit köpa sig. Främsta rummet bland dessa delatorer intager Westmanlands läns tidning, hvilken just aldrig vant. sig vid att väga orden och denna gång skrufvat upp sig till. verkligt berserksraseri. Stockholms allmänhet kan bäst bedöma hvad rättighet och fog, som ligga till grund för dylika otidigheter, och om. icke tidningarne temligen troget uttalat stämningen och: vetandet för dagen. Men vi tro äfven, att. hvarje med affärer något så litet hemmastadd landsortsbo. skall inse detsamma, och ehuru vi visst icke vilja återkasta beskyilningarne och t.ex: påstå, att redaktören af Westmanlands läns tidning. aldrig sett, långt mindre tänkt öfver en vexel, förråda dock: hans utgjutelser ovedersägligen att han är fullkomligt okunnig om affärsverlden och sannolikt har bättre reda på den gamla Akropolis i Athen än på börsen i Europas nuvarande hufvudstäder under en sådanckris, som dem närvarande; Visserligen vore det :beqvämt att sitta i lugn vid sitt skrifbord i låndsorten och erhålla trogna och fullständiga rapporter, icke: blott om hvad som händt, utan äfven om allt hvad som kommer att hända, för att med anledbing deraf få afkunna sina inappelabla domslut om personer: och ting. Men om detta är omöjligt i den politiska verlden, när dess böljor äro i sitt högsta sväll; så är det ännu ogörligare i den kommersiella, mär en länge förberedd vulkanisk eruption utbryter och en ny krater öppnar sig hvart man kastar ögat. Med -kännedom af den innerliga förbindelse och de otaliga beröringspunkter, som för närvarande existera mellan alla handelns och rörelsens centralpunkter i verlden, till följd af kreditoch vexelrörelsens ofantliga utsträckning — hvilken gör att hvarje häftigare skakning på ett ställe i mera eller mindre :grad:kännes på alla andra, ja att efterdyningarne af en stotm i Canton och Calcutta kunna spörjas i Stockholm och S:t Petersburg — våga vi påstå att, då en så våldsam orkan som den nuvarande härjar verlden, knappast någon enda köpman förmår ena dagen säga huru affärerna skola gestalta sig den följande. Likväl tyckes vår. Westeråskollega fordra, att en tidningsredaktör: i -hufvudstaden skall känna icke blott affärernas ögonblickliga ställning för de.1000 handlande, som utgöra Stockholms börs, utan äfven förutsäga morgondagens: händelser, d. Vv. s. känna deras alla förbindelser med hus i Hamburg och London, dessas alla förbindelser med andra hus öfver hela jorden 0. s. v. i oändlighet. Från hvilken källa skulle väl dessa uppgifter hemtas oeh hvilken affärsman vore villig att aflägga en sådan bigt? Om vi, för att begagna ett exemplim ad hominem, frågade vår värda kollega, huru affärsställningen månde blifva i Westerås, skulle han vara nog lättsinning att våga uttala ett offentligt omdöme derom? Måhända vet han icke ens, huru förhållandet för ögonblicket är med bodhandlanden i närmaste hörn, der han köper den penna, med hvilken han nu så väldeligen grasserar. Men om han äfven visste det och kunde med ledning deraf göra sina slusatser, rörande mannens framtida bestånd, tilltro vi honom icke nog sanivetslöshet att för verlden utbasuha sina pröfetior, såvida han har det ringaste begrepp om följderna af sitt handlingssätt. Krediten är för köpmannen hvad äran var för forntidens riddare och ett godt rykte för qvinnan. Den minsta fläck är tillräcklig att, särdeles under tider af allmän förlägenhet, störta honom. Förtalets gift kan här lätt blifva dödande. Hafva vi icke nyligen i stormlöpningen mot Stockholms enskilta bank sett, hvilken förderflig verkan äfven de galnaste historier och några lättsinnigt framkastade ord. kunna, hafva hos denmindfe kunniga allmänheten. Här fanns öfverflöd på motståndskraft, men en svagare skulle kanske dukat under endåst och allenast af denna anledning, till skada för sig sjelf och hela samhället. Skulle det då kunna försvaras, att såsom en vensterhändt kråka söka uppskrämma sinnena, när man är vittne till de brydsamma omständigheter, hvari alla befinna sig, och ser de allvarliga bemödanden, sont göras för att genom ömsesidig hjelp och gemensamma åtgöranden förekomma en katastrof, samt då man vet att härtill erfordraslugn och besinning, icke blott från köpmannens sida, utan lika mycket hvad angår näringsidkare och käpitalister, vare sig små eller stora? Skulle mån då sorgfälligt samla och kolportera alla lösa börsryktem för att sålunda gifva dem konsistens. och, såvidt i ens örmåga står, göra dem till verklighet? Hvilken sidningspress har väl Westeråsbon sett så förfara? För öfrigt bestrida vi alldeles attStoekbolmstidaingarne gifvit förhållandena en bedråglig färg, utan tro, att de i allmänhet gått så långt!de kunnat;ntan att såra pligt och grannlagenhet, äfvensom att hvarje åran person i landsorten, genom att jemföra deras uppgifter och litet grand läsa mellan rna, kunnat ett riktigt begrepp om tillståndet här för lagen. Om det förändrar sig den följande, är de tidningarnes fel? Det är möjligt att de någon gång blifvit vilseledda, men det kan hända en hvar. Det är ock bekant, att kreditföreningen, inom hvilken len egentliga verksamheten koncentrerat sig, med ifsigt iakttagit största tystlåtenhet cch vägrat gifva upplysningar, af motiver, som vi ej känna, men som vi respektera, då föreningen tagit på sig hela ansvaset i en så ömtålig affär. Men det oaktadt lära tidningarne varit fullt så pålitliga, som hvarje annan