Aftonbladet – 5 december 1857, sida 2

ARTISTISKA PUBLIKATIONER. 1. Gotland och Wisby i taflor. Teckningar oo af P. A. Säve. Text af C. Jy Bergman. Litografi af E. Bärentzen komp. i Köpenhamn. 2. Billmark, Aquarell-Lithografier och tontryck. Teckningar efter naturen. I. UpsalaSigtuna. Det är märkvärdigt, att en nation, som är så stolt öfver gamla minnen som den svenska och som synes så böjd att underskrifva ett bekant yttrande af Montalembert: les longs souvenirs font les grandes natons, ändock hittills gjort så litet för att på vissa områden framdraga, bevara och tillgodogöra dessa minnen. Man har nyligen erfarit, huru ett riksstånd utan betänklighet voterat 15,000rdr till inköp af en modern tafla, som ståndets ledamöter aldrig sett och om hvilken de egde de mest dunkla och sväfvande föreställningar, till en del beroende på: alldeles falska uppgifter (såsom att den skulle vunnit ett pris på verldsexpositionen i Paris m. m.), och huru samma stånd ett par minuter derefter vägrat tiondedelen af denna summa att användas till uppsökande och aftecknande af i landet befintliga runstenar, som hittills allsicke eller ock bristfälligt och oriktigt blifvit aftecknade. Så ringa intresse visade det stånd, der man understundom vid högtidliga tillfällen talar om den gamla odalmanna-härstamningen för de äldsta historiska minnen, som finnas qvar från vår forntid, de äldsta minnesmärken af vårt fornspråk, de i enkel lapidarstil talande minnesvårdarne efter dessa den nordiska fornålderns käcka, kraftiga och frisinnade odalmän, om hvilka de historiska sagorna från en något senare tid äfven bära talande vittnesbörd. Om något stånd företrädesvis borde ha aktning för våra forntidsminnen och efter förmåga bidraga dertill, att de bållas ihelgd, så borde det i sanning vara bondeståndet; och man borde kunna påräkna att, då detta stånd på senaste tiden visat sig villigt att kasta ut väldiga summor på föremål, som varit temligen onödiga eller hvilkas behöflighet allsicke varit utredd, det icke i hast skulle visat sig njuggt, då det gällde en ytterst liten uppoffring för en sak, som står i så nära samband med fosterlandets minnen och genomhyvilken det kunde bli en möjlighet att undan förstörelsen och den på många orter öfverhandtagande vandalismen rädda de äldsta bidragen till vår nations kulturhistoria. . Men om ännu mycket återstår att önska i afseende på nödig omsor för uppsökandet, bevarandet och utforskandet af den äldsta