Aftonbladet – 5 december 1857, sida 2

JiClllae Ill SaUdllad HV DIVA, re ge d da on uträttat i England, Caumont, -Bourasse, Merimåee m. fl. i Frankrike, och den bana, som Sulpiz Boisserge i detta hänseende brutit i Tyskland, har funnit talrika och nitiska eferföljare uti Puttrich, Heideloff, E. Förster; Läbke, Eitelberger, Werth m. fl., och oupphörligt ser mannya-: storartade samlingsarbeten, omfattande särskilta trakter af Tyskand, arbeten, som ofta genom sin elegans i itförandet på samma gång göra dem lämpiga för salongsbordet; som de: genom fullständighet och korrekthet äro kärkomna för konstforskaren. Hos oss har: hittills: snart. sagdt ingenting. blifvit gjordt i denna riktning. De minnesmärken af medeltidskonst, som finnas i vårt land, äro strödda öfver ett stort geografiskt område och få af dem äro i yttre och qvantitativt hänseende af så stor betydenhet, att de förmått hvar för sig ådraga sig en större uppmärksamhet. Egde man emellertid i tillförlitliga afbildningar samladt, sammanstäldt och undersökt hvad som i denna väg finnes, så skulle man till sin förvåning se, att vi på detta område äro långt rikare än man kunnat föreställa sig och att vårt land till och med företer åtskilligt, som i detta hänseende är ganska egendomligt och som väl till och med kunde förtjena den öfriga bildade verldens uppmärksamhet. Många, som förakta forntidens monumenter och finna dem råa och betydelselösa, när de dagligen betrakta dem med sina kroppsliga ögon, skulle se: dem på helt annat sätt, då de fått jemföra dem med annat i samma väg och lärt sig i någon mån begripa dem samt: känna deras kulturhistoriska betydelse och de minnen, som vid dem äro fästade. Mycket, som förut förefallit såsom obegripliga hieroglyfer eller rentaf karrikatyrmessigt, kan genom en sådan insigt tillvinna sig det största intresse. Mera omfattande företag i denna väg kunna dock endast ske på sådant sätt, att artister och konstforskare samarbeta och att historiska och antiqvariska föreningar i de särskilta landskaperna förbereda? och underlätta arbetena i denna väg. På4AGotland, som så länge varit snart sagdt en terra incognita, har en början till ett sådant frivilligt och af nit för saken utgående sträfvande i något större omfattning föratt bevara och göra kända öns fornlemningar, i första rummet gjort sig gällande på ett för rikets öfriga landskaper särdeles efterdömligt sätt. Utan att egentligen bilda någon förening för ändamålet, ha några upplysta och fosterlandssinnade män derstädes under en följd af år sträfvat att väcka intresset för denna sak och sjelfve med stor uppoffring af tid och möda lagt hand dervidsamt ha sett sina sträfvanden i detta hänseende krönas med framgång och sitt eget nit utbreda sig i allt större kretsar. Detta är så mycket hugneligare, som Gotland i konsthistoriskt hänseende är ett af de allraintressantaste bland Sverges landskaper och det allramärkligaste i så måtto, att en mängd dyrbara konstmonumenter der äro hopade tillsammans på en landsträcka af ringa omfång. Största förtjensten om dessa minnesmärken från den tid, då Gotland var rikt och blomstrande framför något annat land i norden har mag. P. Säve i Wisby. 1-trogna, med den yttersta sorgfällighet utförda afbildningar, af hvilka en del finaas uti vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademiens samlingar, har han återgifvit en mängd af öns gamla kyrkor, deras ornamenter och bilder samt andra medeltida minnesmärken. Det. är: att beklaga, att dessa större och mera genomförda teckningar icke kunnat utgifvas. Emellertid bör man vara tacksam, att genom den serie af mindre teckningar, som under den ofvan anförda titeln börjat utgifvas på A. Bonniers förlag, den -stora allmänheten får ett begrepp om de märkligheter, som Gotland i detta hänseende har att erbjuda och som icke ins skränka sig till Wisbys på senaste tiden något mera omtalade och bekanta ruiner; utan omfatta en stor mängd intressanta. monumenter, strödda öfver hela ön. Ehuru icke specielt ämnade för konstforskningen (såsom de större teckningarne) kunna dessa teckningar i sin anspråkslösa enkelhet icke annat än ådraga sig välförtjent uppmärksamhet äfven hos dem, som mindre se på det pittoreska än det monumentala i framställningarne, och skola måhända bidraga att äfven i utlandet, der man länge trott och skrifvit, att vi icke ega några märkliga minnesmärken från medeltiden, rikta intresset åt detta håll. Af den text, som en annan af de om Gotlands både forntid och nutid mest förtjente män, C. J. Bergman, författar till detta planschverk, ha hittils endast tvenne blad utkommit, innehållande ett uppräknande af Wisbys fornlemningar samt en allmän öfversigt af denna stads ställning i medeltiden. j Hvad sjelfva litografien; betraktad ur artistisk synpunkt, angår, lemnar den visserligen åtskilligt att önska, och att döma efter de prof på i Stockholm verkstäldt litografiskt tryck, som man på senaste tiden erhållit, är det i sanning att gå öfver ån efter vatten, om man vänder sig till Köpenhamn för att ME sådana litografier, som de bär presterade: En svensk konstnär, som synes ha för alls var uppslagit sina bopålar i Paris, den utmärkte litografen Billmark, har på senaste tiden till föremål för sin cxayon valt svenska ämnen, sedan han under ett besök i fosterlandet gjort en mängd teckningar och utkast På ställen, som ha en historisk betydelse. I hr Billmarks bilder träder emellertid det monumentala elementet alldeles tillbaka för det artistiskt pittoreska, och de äro. uteslutande egnade för salongsbordet. Det är icke fråga em att ge någon klar kännedom om ett betydelsefullt monument, utan blott att begagna detsamma såsom motiv för en mer eller NS älldre vacker och pikant genreartad framställning. a e Sedan hr Billmark i föregående häften fört åskå i ärevördiga Gripsholms