Aftonbladet – 4 december 1857, sida 2

AAA — nyponblomma, hvars ömtåliga och fina blad tjusa ett ögonblick samt i det nästa ligga bleknade och kringspridda af vinden. Kors, har mamsell Julia suttit deruppe, så har hon väl också hört sådant besynnerligt äfventyr här nere händt... att den nya magistern just råkat komma hit... var det inte märkvärdigt... riktigt pittoreskt, som mamsell Bavard säger, — ropade Lotta glädtigt uppåt berget. Vet mamsell Julia, att magistern är en gammal god vän till Mig... vi äro årsbarn precist... jag har sett honom som litet barn. Det var för roligt att det råkade vara Lars Abram Lundeno Lars Abram fann sig nästan litet brydd vid denna skrikande presentation, under det Julia ännu stod qvar der uppe och blött log helt nådigt, då Lars Abram förlägen bockade sig nedanföre med den nötbruna mössan i hand. I nästa ögonblick var hon likwäl försvun nen och kom fram några minuter derefer mellan. buskarne på sidan om berget. Hon sade några vänliga och välkomnande ord, i det hon räckte den förvirrade studenten handen med ett behag som han aldrig i sitt lif sett något motstycke till. Sant är också att han icke sett många unga flickor af Juliag stånd, och att hans sinne för tillfället var stämdt för förtjusningar af alla slag, Vi ega kanske alla dylika stunder, då hjerat är böjdt att mottaga ljufva intryck, då harnonien inom oss låter oss finna det vackra lubbelt vackert, och hvad som under en ans lan sinnesstämning hade synts 0z3s likgiltigt år intresse och behag. (Forts: följer.)