Aftonbladet – 3 december 1857, sida 3

ett intryck, genom hvilket af våra sinnen som helst, som ögonblickligen återkallar längesedan försvunna bilder, ger initiativet till en rad af hågkomster; hvars scenerier en gång började fortgå och upprulla sina taflor för vår själs ögon, ofta emot vår vilja. : Vi hängifva oss deråt med förtjusning, om dessa bilder äro behagliga, vi pinas och våudas under tyngden af deras noggranna och obarmhertiga sanning, om de varit smärtsamma för vårt hjerta. I båda fallen gifves det stunder i vårt lif, då sinnets vanmakt och känslighet gör det till slaf under dessa despotiska andar, som den gamle Epikurus påstod ständigt röra sig genom universum och som ;han kallade Typer,. Då de vidröra våra sinnen, säger han, uppstå genom dessa objektiva härmningar, den lifligaste föreställning om de kroppar, hvarifrån de utgå, och fanta: siens bilder danas således genom analogi, men en analogi, som vi icke kunna förklara, blott känna, hvars hemlighet tillhör dessa andar. Låt oss emellertid följa dessa föreställningar, som, under det han vandrar framåt, i oafbruten följd sväfva för magisterns halfslutna drömmande blickar, som görahans in? sjunkna kind ömsom flammande röd, ömsom ännu blekare än vänligt, och vi-skola dåse att denne bleknade förtorkade gubbe, hvars insjunkna bröst hyser skadade lungor, hvars. dåliga mage tvingar honom till en verkligt asketisk diet, hvars hela kropp synes så tärd och bräcklig, likväl en gång varit en ung kraftfull man, med eld i ögonen, rosor på kinderna, hopp och kärlek i hjertat. Det är sant, allt detta räckte knapt mer än ett par månader, ty den stackars magisterns ungdom och kärlek voro egentligen lika korta som sommarfjärilns; men det är ett axiom, att man kan lefva mera under en månad än under flera år; ty man skulle. kunna säga att under vissa perioder af ens lif innehåller den luft. man andas alltför mycket syre, man lefver då så fort; under andra deremot är qväfvet det rådande, och år och dagar förvinna lång