Aftonbladet – 3 december 1857, sida 3

Doktor Sandbergs anförande i prestes:åndäct den 2 December ä vid. föredragning af statsutskoliets memorial n:r 160, angående den närvarande tryckta penningeställningen och några utvägar till dess underlättande. Det är ej längesedan rikets ständer voro församladestill gemensamma öfverläggningar i den stora jernvägsfrågatn. Då hördes högljudda lofsånger öfver ; landets välstånd. Man piisäde css lyckliga som fått upplefva den tid, då Sverge vaknat upp titär hundraårig dvala till lif och företagsamhet i alla riktningar, och med-högtidlig stämma uppmanades svenska folkets ombud att endast hafva mod och djerfhet, för att lyfta nationen till en höjd af utveckling, välstånd och makt, hvarom hvarken vi i vär vishet och Bonu mindre våra förfäder i sin enfald kunnat dröms ma. Ännu är ej ett halft år förgåhget sedan dessa jubelsånger förklingäde — och förklingade äro de verkligen, ty de visor, som nu sjungas; gå på andra mindre högstämda toner: de ljuda nu såsom liksånger vid den allmänna kreditens hädanfärd. Eller hvad är det, som nu är föremål för dagens samtal och nattens drömmar? Hvarom talar man så oroligt på affärsmännens kontor, på börsen och i sällskaperna? Hvad är det af tidningarnes innehåll, som nu tilldrager sig allas uppmärksainliet? Hvilka nyheter förkunna telegraferna med sina blixtsnäbba hieroglyfer, dem man afbidar stundeligen med en spänd väntan? Hvad är det väl annat än att i frihetens och utvecklingens förlofvade land privatbanker ramla öfverända i hundradetal ech jernvägsbolag gå under för öfverspända företag, att den ena stora handelsfirman efter den andra uti Newyork,i London, i Hamburg och snart i alla större handelsstäder förklarar sig urståndsått att fortsätta sina utbetalningar. Och hurudant är tillståndet uti vår egen rika. och mäktiga hufvudstad? Jo, det ena grosshandelshuset efter det andra, stundom 2, 3 åa 4 om dagen. försättas eller försätta sig i konkurstillstånd. Den utländska blancokreditens ankartåg brister, den ena tråden efter den andra går sönder, den ena vexeln efter den andra återkommer med protest, och trassenten, vexelutgifvaren, är oförmögen -att återbetala de penningar, som han derför. erhållit. Han är dock mindre att beklaga än den redbare köparen, som måste. betala den för andra gången. Och sjelfva den stora firma, som så ädelmodigt åtog sig statsverkets lån å 20,000,000 på så billiga vilkor, att de blott för några dagar sedan åberopades här på detta rum såsom ett bevis på Sverges kredit och lyckliga ställning, var ju en bland de fyra, som sistliden gårdag måste tillsvidare slå igen butiken. Tänk om nu äfven nästkommande års blifvande export vore anteciperad och indragen uti den allmänna vexelutgifningen, huru mörk blir då icke utsigten för den närmaste framtiden! Var det till denna höjd af utveckling, hvartill en. ledamot af det egentliga industriela affärsståndet på riddarhuset uppmanade svenska folkets ombud att upplyfta nationen? Detta kunde väl icke vara hans mening; men det ådagaligger huru groft både han och många andra misstagit sig om affärsverldens verkliga ställning och om det sanna förhållandet inom vårt eget land. Det höglofliga statsutskottet har sannerligen allt skäl till sin eufemistiska antydan, att en kännbar förändring i allmänna penningeställningen har under senaste tider inträffat. Penningekris hafva vi förr genomgått; men gamla affärsmän i Stockholm minnas icke någon så allmän förvirring som den närvarande. En sådan hastig omkastning ifrån den ena ytterligheten till den andra har man aldrig hört omtalas. Huru detta än må förklaras, så vore det ett misstag att anse fallissementerna i andra länder såsom ursprungliga orsaker till hvad som träffar vårt land. Dessa ligga djupare. Sverges förgängliga välstånd uppväxte med hast under det stora europeiska kriget, som slutades den 1 Mars 1856. En utförsel både till myckenhet och pris, hvartill föregående tider ej haft sin like, fylde bankens hvalf med silfver och landet med penningar. Jern, koppar och äfven kreatur, men i synnerhet skogsprodukter utskeppades till utomordentliga priser. Endast utförd spanmål inbragte 35 millioner rdr, Detta gaf fart åt spekulationen och företagsamheten i alla riktningar och äfven åt lyxen och öfverflödet. Landet öfversvämmades med utländska varor. Tullinkomsterna mångdubblades och man prisade den lägstiftnings vishet, som genom nedsättning uti tullsatserna hade förstått att i så hög grad öka statsinkomsterna. Redan förut hade man inrättat en mängd enskilta kreditanstalter, hvilka också lofordades såsom det mäktigaste häftyg att lyfta det fordom fattiga Sverge till makt och välstånd. Hypoteksföreningarne hade indragit utländska lån till 30 millioner rdr. Privatbankerna hade sedan realisationens början år 1834 ökat landets pappersmynt med 11 å 12 millioner rdr bko. Ett sådant öfyerflöd på penningar hade man aldrig. hört omtalas. De kunde öfverallt fås för låg ränta: Den; som förr hade ansett. 100 rår såsom en stor summa, förekomimo nu 1000 rdr såsom en spottstyfyer. De privata penningeassociationerna utlånte penningar utan hejd och förtjente penningar. Man köpte och sålde egendomar och förtjente penningar. Alla värden antogo kolossala dimensioner. Allt var fröjd och gamman. Hvad man sålde fick man högt betalfdt och derföre kunde man köpa så mycket mniera och lefva så mycket präktigare. Och för att ännu mera öka lättheten att få penningar, hörde jag ofta uti bankoutskottet ep kostelig refräng upprepas, oatt vårt land kunde då först komma i välstånd, när hvar och en fick en bank så nära som han hade brödboden,, och derföre yrkades anläggningen af 4 å 5 privatoch filialbanker årlisen, till dess hela ländet blifvit öfversålladt med dyika välgörande inrättningar. Men huru har det nu sått med de många så beskaffade brödbodarne i Amerika? De äro icke att förlikna med våra, säser man; och dermed tröstar man sig — tillsvidare. Iy den satsen menar man vara ovedersäglig, att de vå stora näten af bankinrättningar och jernvägar skulle göra denna nordliga vrå af jordklotet till det yckligaste land i verlden. Den som ville hushålla var en knusslare. Den som talade om sparsamhet i itgifter var dum ocH enfaldig, som. icke kunde besripa att en luxuriös lefnad gaf arbetsförtjenst och satte penningen i omlopp, och således ökade nationalvälståndet. Undervigt i ett lands handelsbalans var ett hjernspöke, hvaråt klokt folk icke kunde annat än skratta, och den, som vågade Bbetvifla varakigheten af den närvarande herrligheten och förespå in. annalkande: reaktion, begabbades såsom den der åg spöken på ljusa dagen. Väl tillstoppade fredslutet den 1 Mars sistlidet år de verkliga rikedomsällorna, men den herrliga bana man hbeträdt var för ysande, för löftesrik, att så snart öfvergifya. För vad pris som Helst skulle man stiga — allt högre ch högre — spekulationerna och de stora företagen unde ju icke afbrytas: prakten och öfverflödet kunde cke så lätt försakas. Vid utländsk skuldsättning hade nan förut blifvit van och derunder, kanske derigenom Nlifvit lyftad till den höjd, der man nu befann sig. Jet behöfdes nu blott att fortsätta på samma Väg, ssd FREE