Aftonbladet – 3 december 1857, sida 3

nium i det lilla fyrkantiga fönstret, en hylla med en bibel, en stor psalmbok med messingsknäppen och en gammal postilla, en alnanacha och en nåldyna, båda hängande på väggen bredvid, voro allt som fanns i detta rum, hvars snygghet och oändliga stillhet utgjorde dess enda behag. Magisterns ögon, sedan hans barndom förtroliga med alla dessa detaljer, sökte emellertid blott egarinnan häraf, en gammal gumma, sittande nedhukad vid elden och rörande med mycken ifver och intresse i-det kokande innehållet af en kastrull. Han hade betraktat henne några ögonblick med ömhet och ämnade hålt tyst draga sig tillbaka igen, då vid det obetydliga buller, han gjorde, gumman vände sitt ansigte, som af sldskenet fått en något onaturlig färgton, åt sidan och upptäckte honom. År det du, Lars Abram? Du ämhar dig ut; 3er Jag... nå ja det kan du väl behöfva efter, du sitter så mycket stilla hela dagen, ehuru Gud skall veta att, så smutsigt och mörkt som det är, så skulle jag för min del vilja gifva en tolfskilling för att slippa gå ut... röj inte för länge, ty gröten är strax kokt,, sillade hon, sedan magistern med en vänlig iiekning redan tillslutit dörren. Utkommen på gatan, stannade magistern en minut, liksom villrådig hvart han skulle vända sina steg. Den kalla fuktiga Növembervinden läktade på hans ansigte, de smutsiga och hala ratstenarne, delvis belysta af lyktornas sken, ch mörkret deremellan, tycktes: verkligen ättfärdiga modrens omdöme om en promenad sid denna tid. Men sonen, helt och hållet inder inflytandet af de tankar, som det gamla srefvet framkallat, reflekterade icke deröfver, itan: vänder sig mekaniskt om och vandrade len gamla välbekanta gatan framåt till -kyrsogården, hvars alleer Voro hans vanliga promenadplats. ; a Det är ofta en liten obetydlig -omständi ret, en småsak. några uttalade ord, en melodi,