Aftonbladet – 3 december 1857, sida 3

funnits intaget uti riksgäldskontorets reglemente; att härutinnan gå längre synes mig ingalunda rådligt under närvarande :financiella förhällanden. (Insändt.) i De senaste omröstningarne i förstärkta staisutskottet. Den som något närmare betraktar voteringarne i det förstärkta statsutskottet sistlidne måndag, skall utan tvifvel dervid komma till ganska kuriösa slutsatser. Således finner man att frikostigheten alldeles flödat öfver i afseende på anslagen till: den militära hierarkien och dess afdelningar, så att, med få undantag, de högsta anslagen blifvit obetingadt beviljade. äfven när dessa varit af statsutskottet afstyrkta, :såsom t. ex. lönerna för expeditionssekreterärne ; vid landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementen höjda från 4000 till 4500 rår; lönerna. för chefen. vid topografiska kåren från 5000 till 6000 rdr; sekundchefen vid lifgardet till häst från 6000 till 6500 rdr; anslaget till extra utgifter vid ;utrikes departementet från 50,000 till 70.000 rdr; för befästningsarbetena vid Slitö 113,000 rdr; samt 30.000 rdr för armåns fältbryggeutredning; uppförande såsom förslagsanslag, d. vs s obegränsadt, anslagen till indelta. armåns vapenöfningar, till mathållning för garnisonsregementena, till uppförande af förrådshus för beväringsmanskapets materiel m. fl., af hvilka endast anslaget till indelta armens vapenöfningar blifvit såsom förslagsanslag af statsutskottet tillstyrkt. Redan detta, eller ätt statsutskottets tillstyrkanden i frågor, der två stånd stannat mot två, helt och hållet kastats å sido och de högre anslagen beviljats i det förstärkta utskottet, afviker: väsentligen från hvad vid föregående riksdagar varit vanligt, och borde : knappt kunna inträffa, då de 36 ledamöterna i det ordinarie statsutskottet utgöra den egentliga stommen i det förstärkta, och således, med biträde af de utaf tvenne :stånd: valde förstärkningsledamöterna, i allmänhet borde kommendera majoriteten, helst då statsutskottets majoritet varit till: den grad loyal; för att ej säga slösaktig, som vid innevarande riksdag och det nu mera visar sig, att de financiella utsigterna, äfven beträffande statens påräknade inkomster, äro långt mindre lysande än man förespeglade och troligen hoppades vid riksdagens början. Men icke nog härmed! Der statsutskottet verkligen tillstyrkt de högre anslagen, har det förstärktå utskottet förfarit med den mest besynnerliga ihkonseqvens. Så hart. ex. förstärkta utskottet med 63 röster mot 56 nedsatt den af Kongl. Maj:t föreslagna, af statsutsköttet tillstyrkta-samt af ridderskapet och adel och presteståndet utan motsägelse bifallna lönen för justitiestatsministern från 18.000 ti 15,000 rdr, under det att förstärkta utskottet med 60 röster mot 57 bifallit ett lika -lönebelopp af 15;000 rdr till chefen för landtförsvärsdepartementet och med64 mot 52 enahanda summa till chefen för sjöförsvarsdepartementet, samt med 63 röster mot 54 höjt 1ö-nerna för hofrättspresidenterna från af statsutskottet tillstyrkta 8000 rår till 9000rdr. Justitiestatsministern, : som är rikets: högste embetsman och konseljens främste man, har likväl hittills städse åtnjutit högre löneförmåner än öfrige departementschefer. Han uppbär enligt nu gällände riksstat 12;000 rdr: lön, då. de öfrige departementscheferna icke åtnjuta mer än 10.500 rdr. Förhöjningen för honom blir således nu endast 3000 rdr, då den för hans kolleger utgör 4500! Vi fråga öm detta är rättvist eller ens tillständigt, enär -nemligen icke blott Kongl: Maj:t och statsutskottet, utan äfven de riksstånd, som ansett denne embetsmans lön böra bestämmas till endast :15,000 rdr, likväl funnit honom böra åtnjuta höjre lön än öfrige departementschefer, för. hvilka de anslagit endast 13.500 rdr. : Uppenbart. är fördenskull, hvilket äfven synes af röstantalet, att det ofvannämda resultatet uppkommit derigenom att ledamöter, som i de stånd, hvilka först bifallit det högre; anslaget och icke vågat bestrida detsamma, nu i det förstärkta statsutskottets valurna nedlagt ett motsatt votum. Och hvarföre? Säkert af ingen ånnan anledning än att den nuvaran re justitiestatsministern är särdeles illa anskrifven: hos junkerpartiet på riddarhuset och i presteståndet, der majoriteten äfven vid frågans afgörande inom ståndet var knapp för den nedsatta summan. Insändaren synes det emellertid. vara icke blott temligen simpelt utan äfven oförsigtigt att på detta sätt yppa sitt: politiska hat och röja sina personliga motiver; ty hvem vet huru länge den muivarande för hofpartiet så misshaglige ministern stannar på sin plats, eller om hän ens tillträder den nya lönen. Sannolikt hoppas junkrarne att då kunna uti samma embete placera någon af de sina. Men då kommer ju nedsättningen illa till lags; ty junkrarne i allmänhet äro ej kända för att förakta indrägtiga embeten eller goda löner, der de erbjudas. Det synes exempelvis på hr Didrik Gillis Bildt, som minsann icke försmår ens sinckurer för lönens skull. : Någonting annat också karakteristiskt är. utt registratorn inom justitiedepartemrentet fått sin lön förhöjd ända till 3500, då registratorn Justitickanslersexpeditionen icke ens kunde vinna upp till 3000 rdr, oaktadt ståtsutskotet föreslagit lika lön eller 2300-rdr för dem egge, och den förre veterligen icke har det styrka bref och reste sig upp, i det han leende ät samratens ofta upprepade olycka. sade: