Aftonbladet – 2 december 1857, sida 2

taten af den 8 Maj 1852. Frågan skulle då bli en europeisk fråga, och långtifrån att hos de: stora makterna förutsätta den ringaste böjelse att: väcka nya dylika frågor, tror jag dem-i närvarande stund vilja göra allt för att så fort-som möjligt göra sig af med de gamla. Hvad de inre angelägenheterna angår, är det ingenting, som just förtjenar anmärkas. Behofvet af penningar, farhågan att komma i saknad deraf; upptager nu nästan :uteslutande sinnena. Man känner inom den parisiska handelsverlden ganska betydande inställningar af betalningar. Hus, hvilka lyckligt genomgått 1847 års kris, ha ej förmått motstå den mnuvarande... Jag känner ctt sådant med 7 millioners tillgång och knapt 3 millioners skuld. Men i Paris finner en dylik ställning, och äfven andra vida mindre fördelaktiga ett mer eller mindre hemligt understöd, och genomår utan buller den svåra passagen: —— jag falar här om Paris, men hoppas, att förhållandet är ungefär enahanda öfverallt. i Nu sammanträder snart vår lagstiftande kår. för att till en! början endast visa sig: för en kort stund på scenen. Ehuru dess sammansättning icke lemnar rum för något tvifvel om den anda, som kommer satt lifva nio tiondedelar af dess medlemmar, behöfver den likväl ej mer än sin nyhet föratt i en viss mån kittla nyfikenheten. Man frågar sig isynmerhet hvad de i Paris valda republikanerna skola göra, om de skola afsäga sig uppdraget, cl ler om de skola besluta sig till att aflägga eden, Från republikansk synpunkt betraktad har man: naturligtvis. ansett. general Cavaignacs död för en händelse af högsta vigt. Bland de lagförslag, med hvilka lagstiftande kåren lär: sysselsätta sig, förskomm efter hvad man förmodar, nya stadganden rörande patentväsendet. Dessa nya stadganden emotses med begärlighet af uppfinnarne, hvilka finna den nu gällande lagstiftningen: icke gifva dem hvarken de lättnader eller de garantier, på hvilka de anse sig kunna göra anspråk. Om det som man berättar om det nya lagförslaget är tillförlitligt, så innehåller det enligt min tanke väsentliga förbättringar. Den-förnäma verlden befinner sig ännu som vanligt på landet. Några berömda salonger ha emellertid redan blifvit öppnade... Under afvaktan på att de skola fyllas läser man der ett nytt, temligen märkvärdigt arbete, som har till titel det eleganta lefnadssättet, och för hvilket redan några jurnaler gjort reda. Bokens författare är baron Mortemart, grefve af Marle och kammarherre hos storhertigen af Toscana. Man kan döma om andan i detta arbete af tvenne punkter deruti, hvilka Constitutiorinel framhåller i sin öfversigt deraf. 1:o en medelmåttig förmögenhet är för hr Mortemart 60 till 80,000 francs årlig inkomst. 2:o Anser han 205000 francs vara den summa, som en fashionabel person årligeu måste depensera endast i handskar! Man behöfver ej gå längre. Det anförda är tillräckligt för att visa, att huru mycket behag än må kunna vara nedlagdt i formen, den ädla boken. ej är i grunden annat än en odräglig aristokratisk platthet. Om man ock en och annan gång finner högadelns representanter vara de älskvärdaste menniskor i verlden, så får man i sanning erkänna, att de ofta visa sig vära de mest löjliga och impertinenta. ÅA. H.