Aftonbladet – 26 november 1857, sida 2

köpa grönsaker, kött och pommes de terre eller potates. Klockan tolf, när man äter mid: dag i Askersänd, sätter han på grytan, för at laga till dinern, som är densamma från den I Januari till den 31 December. Den består nemligen af le pot-au-feun, eller en soppa med mycket grönsaker, kokt på oxkött. Denna nationalrätt står och puttrar på elden i sex timmar innan min värd, som ofta i förbigående smakar på. den, approberar den som god. Det måtte aldrig stå rätt till här i huset. Frun bryr sig icke mycket om hushållet, tänkte jag. Hon måtte deri vara lika okunnig, som en och annan af våra stockHholmsdamer, om hvilkas sakkännedom jag fått ett mindre högt begrepp, sedan jag hörde en ung grefvinna från hufvudstaden på landet fråga en ladugårdspiga om hvilka kor mjölkade grädda och hvilka mjölkade mjölk. En sådan naivetet är knappast tänkbar i Paris, emedan de bättre fruntimmerna i allmänhet äro praktiska och intelligenta, utan att på minsta vis vara blåstrumpor. Det mest besatta i en stockkonservatif resande svensks ögon är utan tvifvel det, att han ofta ser karlarne stå vid spiseln, och att gamla mamseller äro affärsmän. bokhållare, artister och. professorer, Enligt gammal svensk lag från hedendös skall qvinna, som ej gifter sig, bli dag hela sitt lif; fransyskan deremot blir myn ig vid 21 år, och det allra. märkvärdigaste är, att Kon sällan går i borgen, och att hon lärer gnida på styfvern innan hon lånar ut den. Hvem skulle tro det om den svaga qvinnan, som af vissa högvälborne, högvördige, med flera derhemma anses totalt skola ruinera sig på borgensförbindelser och älskare, ifall hon blefve myndig. Jag rår inte för att jag tilltror den svenska qvinnan blifva fullt ut lika förståndig som den franska, ifall hon finge sjelf sköta plånboken. Men huru skulle det väl