så långt avancerad, att huden öfverallt med knif baken kunde afskrapas. Det genom rötan uppsväld ansigtet. var till: större delen täckt af från munne utfunnet blodvatten. Bröstet och magen af grönal tig färg, äfvenså ryggen, armar: och ben af mer ljus färg, hvarjemte tårna, särdeles på högra fote utvisade, genom det förtorkade tillstånd, hvaruti d befunnos, att den döda:redan under lifstiden förfri sit desamma... Enahanda förhållande tyckes aäfie vara med fingrarne särdeles på högra handen. Ni gra tecken till blodsår eller yttre skador kunde ick upptäckas. Inre besigtningen: Vid genomsågandet af hufvudskålen, befanns denn i hela sitt omfång. oedematöst ansväld, utan att nå gra -blod-extravasater på dess inre sida kunde up t .ckas. -Hufvudskålen, var ovanligt tjock; pannbene (Ossa frontis) ., töm igenomskyrning ; hjernans hin nor äfvensom blodledrarne starkt blodfyllda; hjern substansen utgjorde endast en grötaktig massa. Mur kaviteten: alla tänder oskadade; mwuwnnens slemhinna äfvensom struparnes, ansvälda af röta. Bröstkaviteten båda lungorna fullkomligt friska och för luft genom trängliga, utan tecken till tuberkelbildning eller ad heerenser, men starkt blodfylda och oedematösa hjertat, åf normal storlek, innehöll i båda sina kam rar svart tjärlik blod, till ej obetydlig mängd vi dess valvler intet att anmärka. Bukkaviteten: Lefvern och mjelten voro ovanlig stora och starkt blodfylda, magsäcken innehöll ei par skedblad tunnt fluidum, tunntarmarne, äfvensor groftarmen nästan fullkomligt tomma, endast fylc: af luft. Vid såväl magsäcken, som tarmarnes slem hinnor intet att anmärka, vid njurarna intet att av märka, icke heller vid magspott-k rteln. Urinblåsar tom. Vid födslodelarne ingenting att anmärka. På grund af hvad sålunda vid den medico-legalt: besigtningen och liköppningen förekommit hade dok tor Wästfelt afgifvit töljande utlåtande: Frånvaron af alla tecken till yttre våld, såson blodsår, benkrossning, eller utidrad blod, utvisar, de Nyberg icke ljutit döden till följd af den henne ii vergångna handgripliga misshandlingen, utan ha hon sannolikt aflidit af Oedem i lungorna, hvaremo: dennes död smed skäl kan anses påskyndad genon den omenskliga vanvårdnad, för hvilken hon7hos sit husbondfolk värit blöttstäld och hvarpå, bland annat den omständigheten, att hon de två dagar; Hon lår illa sjuk, icke ens blifvit afklädd, utan fått dött samma usla drägt, hon under lifstiden begagnat, kar anses såsom ett framstående bevis — allt detta var der ej blott under förr aflagd embetsed intygadi utan ock med denna min edeliga förpligtelse, .s: sannt mig Gud hjelpe till lif och själv bekräftadi Stockholm den 25 Februari 1856. FF. A. Wästfelt.s F Mannen: inlemnade en skriftlig förklaring från hustrun, Hvari denna uppgitver att Sara Nyberg städse visat inskränkt förstånd, dolskhet, vårdslöshet och e ytterlig osnygghet.. Då hon gick vall med kreaturen så stannade hon flera gånger med dem i skogen öfver natten och förebar att hon blifvit så sjuk, at: hon ej kunnat dem hemföra. Om hon någon gång fick uppdrag att mjölka, så måste mjölken efter 1! kör, till följd af hennes orenlighet, gifvas åt kalfvarne; hon gjorde sina naturbehofver der hon stod, det måtte vara inneeller ute; en dag insläpte hon all kreaturen på nyss uppkomna rågbrodd. För allt dett: hade matmodren. blott förebrått henne och aldri; agat henne förr än vid potatesupptagninger, då hor erhöll 2 slag af flata handen på högra axeln. Efter den 24 Oktober hade hennes förhållande blifvit ännv värre; uppehöll sig för det mesta hos drängen Sams hustru, blef otidig, gick till sängs på ljusa dagen under förebärande af sjukdom, men uppsteg vid måltiderna och hade god aptit. Af denna anledning had: icke heller särdeles afseende blifvit fästadt vid hennes sista sjukdom, ehuru hon då verkligen befans si matt, att hon föll omkull då hon steg upp från siti läger. Att på minsta sätt hafva misshandlat Sar: Nyberg förnekade Johanna Andersdotter på det bestämdaste. Närvarande vittnen voro denna gång: 1:0 Pehr Jonsson, sem berättade att han icke sett, men vid åtskilliga tillfällen hört Johanna Andersdotter slå Sara Nyberg 4 å5 slag hvarje gång, hvarvid Sara gifvit klagande rop ifrån sig, och ungefär lika med de förra vittnena om pigans usla drägt; och 2:o Jan Ersson Sams hustru, Maria. Catharina Nyberg, hvilken förmälde, att vittnet väl icke sjelf sett, att svaranden Johan Andersson tilldelat Sara Nyberg några slag, men då vittnet vid ett tillfälle förlidet års höst bemärkt, att en fingertjock käpp varit instucken vid: en bjelke i svarandens stuga, hade svårandens minderårige sov vid namn Carl yttrat, att pappa med den käppen slagit Sara Nyberg både fram och bak, när kreaturen varit inne i räggärdet,, att vittnet vid ett till fälle i November månad förlidet år, då Sara Ny berg, som gått vall i skogen med kreaturen, en eftermiddag hemkommit tidigare än vederbort, sett att Johanna Andersdotter biträdt Sara Nyberg att åter mota kreaturen åt skogen samt dervid i vred sibnesstämning med en mindre gren af ett träd till delat 5 eller 6 slag åt Sara Nyberg, som dervid ro t: Sita mor, slå inte ihjel mig; att Johanna Andersdotter vid ett annat tillfälle kort tid derefter, med en käpp gifvit. Sara Nyberg 4 eller 5 slag; att någon tid före jul förlidet år, då Johanna Andersdötter varit sysselsatt att skura i köket, hon jemväl derunder utdelat 3 eller 4 slag åt Sara Nyberg och hällt-kallt vatten på hennes fötter, hvilka endast voro betäckta med ett par gamla tofflor, och sedan kört ut henne på gården; att Johanna Andersdotter 1!, dygn före Sara Nybergs död för vittnet omtalat att hon gifvit Sara Nyberg ris derföre, att denna slagit i en kopp kaffe och förtärt densamma; att vittnet, dager innan Sara Nyberg afled, sutit och väft i svarandens kök, der Sara Nyberg låg sjuk, samt dervid hört att denna senare begärt att någon skulle hjelpa henne, emedan hon ville för något angeläget ärende gå ut på gården, hvarvid vittnet antydt svarandens barn, som voro sysslolösa inne i köket, att biträda Sara Nyberg; men i stället hade dessa skuffat omkull Nyberg, hvarefter Johanna Andersdotter inkommit och under yttrande: Hon är ej sjuk den tusan djefvulen hindrat barnen att hjelpa ut Sara Margareta Nyberg på gården; att senare på dagen, när vittnet åter inkommit i den utaf henne och hennes man bebodda stuga, hade vittnet sett, att Sara Nyberg, stödd på en eldgaffel, kommit, i synbart matt tillstånd, ut på gården, men fallit omkull utanför vittnets fönster, då vittnet skyndat ut och hjelpt upp Sara Nyberg, som derefter med tillhjelp af samma eldgaffel åter ingick uti svarandens bostad; att Sara Nyberg vid flera tillfällen under vintern kommit in till vittnet och begärt att få, såsom hon uttryckt sig. taga en hand full värme; dock hade vittnet, af fruktan för Johanna Andersdotters hat och ovilja. icke tillåtit: Sara Nyberg att länge få vara qvar hos vittnet, utan sett sig nödsatad att vica hart hannar att nnder notatesunptag