Aftonbladet – 26 november 1857, sida 2

0 VV OO VV mmm man genast några ovanliga hjortar. Menagerierha äro otaliga. Naturforskaren och naturvännen promenera här och göra bekantskap med djurarter från alla verldens länder. Lejonen, ti rarne, hyenorna och jaguarerna ha en talrik publik. En klippare till amin morrar som en hund: Djurens konung börjar då blifva orolig: En svart tiger från Java spottar åt en blusman, som söker reta Honom. Den talrikaste publiken ha dock aporna, björnarne och elefanten. Det är för besatt komikt att se chimpanser, babianer och markattor jaga hvarandra. En äntrar på en lina, en ringer i en klocka, en gör en kullerbytta för att undslip a sin förföljare och en efterhärmar åskådarnes rörelser. Björnarne äro tama och matas af parisarne med skorpor och simlor. Nalle promenerar med nöje på bakbenen för att kunna komma åt en skorpbit. Elefanten, som är ovanligt stor, motionerar sig med att räcka ut snabeln för att mottaga de traktater, som bestås honom af allmänheten. Man roar sig ofta med att ditlägga mindre aptitliga saker, såsom tobak och snus. Kolossen låter då icke förbluffa sig, utan kastar, snuset i ögonen på den som bjudit honom derpå. I trädgården finnas två stora flodhästar, vilka mycket likna kolossala grisar. De vegge djuren höllo sig helst under vattnet i ;n damm. Publiken var nyfiken att få se lem. En arbetare hittade derföre på det inallet att räcka ett stort hvetebröd inom jernrvallret som omsluter dammen. När den ene lodhästen stack upp sitt oformliga hufvud ifver vattenbrynet och fick syn på hvetebrö. let, promenerade han genast upp och kom ntill gallret, Arbetaren klappade honom på mufvudet. Kolossen öppnade deref er sitt fantliga gap, för att intaga den erbjudna . löjeunern. Det föreföll mig som ett helt la!