Aftonbladet – 24 november 1857, sida 2

NORSKA FINNMARKEN skildrad i bref af BAYARD TAYLOR. IV. (Forts. fr. gårdagsbl.) Omkring klockan tio uppnådde vi Vadsö, gränsen för ångbåtens tur. Vi Hade ämnat taga en båt här för att fortsätta vår färd till Nyborg vid fjordens andra ända, derifrån färdas till Tanaelfven, och gå utför denna flod i rätter tid för att möta ångbåten i Tanafjorden vid hans återkomst. Men då man sade oss, att vi näppeligen skulle hinna med detta, uppgåfvo vi, ehuru ogerna, vår plan, och gingo i land för att der tillbringa dagen. Vadsö är en köping med omkring 800 invånare och har-en säker, ehuru föga djup hamn, som nu var fyld af fiskarfartyg och ryska kofferdifarare från Hvita Hafvet. Köpingen ligger på kala berget, utan tecken till träd eller Puske; knappast ett och annat grässtrå kan vid noggrann undersökning uppletas: den enda sommarlukt, som här vankas, är lukten af torrfisk. Jag såg i en täppa vid ett af husen några få modiga rädisor och några galenpannor till jordpäron, som hade vågat titta upp öfver jordbrynet, utan ringaste utsigt att upplefva sin blomstringstid. Snön hade legat fyra fot högt på gatorna i början af Juni, och om sex veckor skulle det börja snöa igen. Några få stackars kor gingo råmande efter bete på bergen, då och då med mjeltsjuka blickar betraktande stockfiskhufvudena, som voro upphängda för att torkas, och hvilka, malda till mjöl, skulle, komma att utgöra deras vinterföda. Jag gjorde en spatsergång och tecknade af några ställen på eftermiddagen; men blåsten var så isig, att jag var glad-att;-halfgenomfrusen, komma hem till mitt qvarter 1gen. Vi fingo rum hos en bagare, vid namn Aas, som hade lärt sig skrifva räkningar och derföre var vuxen att förestå ett hotell. För att komma in i vårt rum, måste vi först genom