Aftonbladet – 18 november 1857, sida 1

huset, så emottag den försäkran att jag för er hyser deltagande med innerlig systerkärlek. Frans vågade säga: Redan för denna kärlek är jag tacksam., Redan, säger ni? Kan en ömmare, innerligare kärlek finnas, än en systers till en bror ? PDVäl möjligt. Men en starkare finnes detx Jag vet icke. Augusta hb , Hon svarade ej, utan bortvände sina tårfylda ögon och gick bort ur löfsalen. ; on älskar migb sade Frans för sig sjelf. Ack, hvilken stund är denna! den bittraste sorg och den sällaste lycksalighetskänsla sammansmälta till ett i detta ögonblick. Har väl någon annan känt en så namnlös sinnesförfattning ?n ö På inrådan af Maria och Robert yppade ej Frans för den gamla mamsellen, hvilkens inbildningskraft cj borde u ppskrämmas, anledniggen till den så plötsligt beslutade afresan. Afvenledes hade han haft det förutseendet, att förskaffa sig skjutslägenhet från en granugård, för att icke göra sin värdinna ytterligare besvär och kostnad. På eftermiddagen hade Robert och Maria eller rättare Maria och Robert — ty detta är den naturliga ordningen, i hvilken de böra uppnämnas — hemkormmit från prestgården och genast fått förtroende om resan och dess sorgliga anledning: Maria visade sitt deltagando med öppen ach oförstäld hjertlighet, och Robert var si kert ej heller känslolös för sin väns djupa sorg, ehuru han. yttrade sin känsla på sitt vanliga flegmatiska sätt. Sedan den godsinta och slada Maria tänkt på Frans och hans sorgsna belägenhet i första rummet och på det lilla sällskapets förlust i det andra, yttrade hon helt naivt till Augusta, obekymrad om att Robert var närvarande: Hela vårt lilla glada umgängeslif är stördt genom den hygglige. rare gossensafresa, ty för oss-är Robert i den vägen icke mycket att deta oss emellan., Då Frans underrättade mamsell Apelblom om sin nu genast förestående hemresa, blef