Aftonbladet – 16 november 1857, sida 2

NORSKA FINNMARKEN skildrad i bref af BAYARD TAYLOR. II. Kaafjord — Altengaard — Möte med en katolsk biskop — Hammerfest — Närmande till Nordkap -— Kjelvik — Hvalfiskfångareflotta — Porsangerfjorden — Sverhalt — Dråbbning med fiskmåsar -— Midnattssolen. Ångbåten Gyller, den 27 Juli 1857. Mitt sista bref slutade tvärt med vår ankomst till Alten-fjörd. Vi hade ombord hr Thomas, öfver-inspektör öfver kopparverken i Kääfjord, hvilken nyss hade afsagt sig sin plats i storthinget och tägit afsked från sin tjenst, för att öfvertaga förvaltningen af några grufvor vid Copiapo i Chili. Thomas är engelsman; han har en tjugo år varit en :af Finnmarkens reformatorer, och jag vågar säga, att ingen gjort mer än han för denna för summade landsdels förkofran i ekonomiskt och intellektuelt hänseende. Det blir ingen lätt sak att ersätta honom. Man har likväl sägt mig, att han ej ämnar bli borta mer än fem år, för att sedan återvända till sitt adopterade fädernesland. I Talvih kom hans fru ombord, ett behagligt, snillrikt norskt fruntimmer, och när vi färdades förbi klipp-portalerna, som skydda inloppet till den lilla hamnen vid Kaafjord, helsades vi välkomne med skott från ett litet batteri midt öfver landstigningsstället. Jäg började begripa huru Thomas kunnat trifvas så länge i detta land, när jag såg det vildt: pittoreska ställe, som han hade valt till bostad. De urhölkade ingångarne :tillkoppargrufvorna gapade i framsidan af berget midtemot inloppet; längre ned vid vattenbrynet lågo smälthyttorna, omgifna af grufarbetarenas kojor; en vacker hvit kyrka krönte en klippig udde litet längre bort. öch der bakom, ofvan en liten grön slätt, skuggad af några björkar, stod etttrefligt boningshus, med en trädgård bakom sig. Norska flaggan och S:t Georgs-korset fladdräde från hvar sin stång på slät en. En hop hus, omgifna af potatesfält, lågo på den sluttande marken rundtomkring hafsviken, och genom en öppning i bakgrunden framskymtade det inre landets väldiga barrträdsskogar. På en så klar och vacker dag som denna var det verkligen ett gladt och trefligt stille. Vi togo ett hjertligt afsked af hr Thomas. under det det lilla batteriet gaf oss, jag vet ej huru många tre-skotts-saluter vid vår afsegling, En mängd hyalfiskar sprutade rundt omkring oss, under det vi seglade fjorden utåt till: Bosekop, nära Alten-elfvens mynningBosckop är en liten by på en naken klippudde, som helt och hållet undanskymmer den rika Alten-dalen, om hvilken Finnmarksboerna tala med sådan förtjusning. Uj: herrn skulle se bondgårdarne i Alten, säga le; der ha vi stora hus, åkrar, ängar, boskap och timmörskog, som heter duga! Detta är Altengaard, välbekant för alla läsare, Theodor Miigges Afraja,. Denne gaärd är likväl ndast en -privat stor landtegendom, icke ett vamn på hela landsdelen, såsom en med worskt namnbeteckningssätt obekant läsare kulle kunna föreställa sig. Här hafva atolikerna grundat en missiohsanstalt — såom det heter, ett. hospitium med ändanål att acklimatisera blifvande apostlar för ordpolsländerna. Men folket, som betraktar