Aftonbladet – 12 november 1857, sida 3

samma sätt fördelade, men i slutna leder, dr tredje dagen uti ett led, dock icke arm i arm Frans vid Augustas sida och Robert vid sidår af Maria, den fjerde återigen skilda i tvenbc led, af hvilket det ena utgjordes af Frans oct Augusta, det åndra af Robert och Maria, obl femte dagen samma tvenne. leds, men — på betydligare afstånd från hvarandra, Ack, wn der en sådan resa, som går genom en skön natur och gynnas af den svenska sommarens herrligaste, väder, blifva menniskorna helt för uppenbara för hvarandra, sluta sig till hvårandra, och blifva förtroliga vänner, om dei är skickelsens mening att de någonsin skola blifva det; det ena hjertat breder sig som en karta för det andra, det uppstår en ömsesidig innerlighet, helt hastigt, man vet icke hvarifrån; och menniskor, som ej lärt känha hvarandra under trenne vintrars salongsumgänge i en stad, blifva under ett par, tre sådana dagar så bekanta, att de tycka sig hafva känt hvarandra sedan barndomen. Den femte dagen, om hvilken redan blifvit nämdt, ankommo de, på återvägen till Upsala. så sent på aftonen till en gästgifvaregård, ht de misströstade om att före midnatten derifrån hinna fram till Eklundshof. De togo således nattqvarter på stället. j DÅ vi under hela tiden icke förrådt någon nyfikenhet att erfara de resandes känslor och tankar i afseende på hvarandra, så må detej numera tillräknas oss såsom svaghet, om ivi osynliga lyssna till deras samtal vid den tidpunkt, på hvilken lustresan närmar sig sitt slit. Vi tillåta oss först att lyssna vid dörren till de unga damernas gemensamma sofrum. Vi höra nu slutet af ett redan någon stund pågånget samtal: Som jag säger, söta Augusta, han måste vara grundligt kär: en sådan tankspriddhet, en sådan tystlåtenhet, i jemförelse med den jemna och artiga språksamheten i början af resan, hans oförmåga numera att se dig råkt i ansigtet, hans ögons benägenhet att vattnas, då han tror sig obemärkt betrakta dig, och de suckar, som stjäla sig på honom, ochdem