Aftonbladet – 12 november 1857, sida 3

å 90 dagars till 10 prooemt. Förbudet mot bränvinsbränning af spanmål har blifvit upphäftliplikaså förbudet mot utförsel-af spanmål ed potatös. En af förskräckelsen öfver den Glasgowska bankens fallissementer förersakad stormlöpning har egt rum mot de skottska bankerna, Do ha likväl fullgjort alla fordrade atbetalningar ooh stormlöpningen bar börjat minskas. Eamburg den 11 Nov. kl. 4 ce. m, Från London skrifves El. :, 3 1 dag: Aldeles nyss ingångna depesobor från Ostindien förmäla, att engelsmännen undsatt Luoknow ooh dervid förlorat 500 man. Generalerna Nioholsson ooh Neill hafva afiidit. Konungen af Delhi är tillfångatagen. Diskontot här i Hamburg 10. I vexelkurserna stor omkastning. London 14. Amsterdam 36. 20. Paris 198; Hamburg den 12 Nov. kl. 11, 2 f. m, City of Glasgow Bank, I Glasgow har inst It sina betalningar. Censols äro flan till förjd af ryktet om en stor engelsk firmas fallissement i London. Engelsmännens förlust vid stormningen af Delhi utgör 1200 man och 60 officerare. BLANDADE ÄMNEN. Vi taga oss friheten att från W. von Braun låna och till Svenska Tidningen tillegna följande poem; en tillegnan, som vi förmoda verensstämma med författarens åsigt och önskan. En strof i detta uttrycksfulla poem kunna vi emellertid icke gilla, den nemligen. der skalden låter den gamle soldaten visa lust för att sjelf använda prygelsystemet mot det högvördiga ståndet, hvilket utan tvifvel innebär ett misskännande af den indelte svenske soldatens i allmänhet hyfsade och humana väsende. IDEN GAMLE SOLDATENS SÅNG, anledning af prygelstraffets bibehållande. Disciplinens hårda tygel Blindt jag lydt. — Nu vill jag dö: Skall en ärlig karl få prygel, Sedan tjufvar sluppit spö? Ah, fy fan, det är gement! Bättre hade vi förtjent! Ökas modet väl i striden Af den usla käppens tvång? Carl den fjortonde i tiden Var soldat, som jag, en gång; Derför borde ock hans son Vara om soldaten mån... Men vi käppen fått behålla, Så till vår, som Sverges skam. Oss man vill som hundar hålla, Smeka skurkar såsom lam, Qval och nesa blott man har Sparat åt sitt lands försvar... Ännu af en kitslig djefvel Kan en gubbe läggas opp, Smälta ovett sen och skräfvel; Men det blir väl en gång stopp ... Bäst det hjelpes, tyckes mig, Om han icke lägger sig. Fan jag frågar efter svedan, Det är skammen, skammen blott. — Sjelf jag slipper nog, emedan Mitt gevär då har ett skott. — Nej, min gamla gump ej mör Blifva får förrän jag dör... Presterna, sig alltid lika, Ville prompt ha pryglet qvar, Fast om Christus de predika, Och hans mildhet, alla dar. Om en prest jag hade, tänk, Upplagd på en prygelbäuk!() Något litet öfver djuren Borde dock soldaten stå, Och från täta prygelskuren Af sin kung förskoning få. Den som skydda skall hans hus Kan det fordra utan krus. Disciplinens hårda tygel Blindt jag lydt. — Nu vill jag dö: Skall en ärlig karl få prygel, Sedan tjufvar sluppit spör Åh, fy fan, det är gement! Bättre hade vi förtjent! () Det högvördiga ståndet har, under de senaste riksdagarne, alltid varit det, som mest nitälskat för det barbariska prygelstraffets bibehållande. En ångbåt på Mississippi. YXWWananvrchnraoctfidninmane kaemacnandant 2 Ansaoeika ha