Aftonbladet – 12 november 1857, sida 3

under koleratid; derjemte är det icke -ovärdigt att omnämnas, att ingendera af de unga resande erinrade sig någonsin hafva haft så roligt, samt att de unga herrarne ingalunda brusto i den uppmärksamhet de voro de unga damerna skyldiga, utan att de tvärtom visade dem all den förekommande artighet, dessa rimligtvis kunde fordra eller vänta. Den låda, som vid tullen inpraktiserades i vagnen, befanns innehålla buteljer med vin och saft, emedan sådana varor möjligen icke öfverallt under resan kunde fås för penningar, ätminstone icke till den godhet, som i Upsala. Hvilken det var, som besörjt denna proviantering, kunde hvarken då eller efteråt utrönas; de unga damerna kunde icke misstänkas derför, de båda herrarne nekade enständigt hvardera för sin del och beskyllde hvarandra för detta välmenade och af inga lagar förbudna lurendrejeri. Kort sagdt, det förblef en hemlighet, hvarifrån lådan kommit. om också Maria hade en viss benägenhet för att derför misstänka herr Frans, Xemedan Robert dertill vore alltför litet kavaljer, till och med i sådana saker litet tafatt och icn oskadlig grad enfaldig, utan att likväl vara det ngaste dum, Att herrarne dessutom försågo damerna med all den matkost, bättre eller sämre, som gästgifvaregårdar och andra landtställen, der man rastade, kunde erbjuda, behöfver ej läsaren det ringaste draga i tvifvelsmål, lika litet som att kusken och springgossen städse mådde som perla i guld: Till bevis på det fina sätt att vara herrarne iakttogo, behöfver endast nämnas, att de icke kunde förmås att röka i vagnen förr än på andra dagen från resans början, då de derom fingo af Maria, som understöddes af Augusta, en formlig befallning. Till beteck gradstegringen i den vänskap, det innerliga förtroende, i hvilket de unga småningom kommo till hvarandra, anmärka vi, att första dagen se vi dem å den brukslokal, som besöktes, så omvandra, att de båda flickorna gingo arm i arm förut, och de båda herrarne likaledes ett stycke efter, den ondra dagen på