Aftonbladet – 12 november 1857, sida 2

MAR AGE TARNMSNUSRREIORAAE eV ÖDE den skamlösaste falhet. Norska Finnmarken skildrad i bref af BAYARD TAYLOR. Som vi berättat våra läsare, gjorde den amerikanske resanden Bayard Taylor, som förliden vinter och nu scnast för några månader sedan besökte Sverge, under sommarmånaderna en utflygt till Norge, hvilken tur han utsträckte ända till dess nordligaste delar. Sina intryck från denna: resa har han nu skildrat i bref till tidningen Newyork Tribune?, och då hans reseberättelse omfattar en del af Norge, som -på senaste tiden fått en viss politisk betydelse, och dessutom utmärker sig genom en Hflig teckning af det storartade kustsceneriet 1 dessa trakter, jemte snabb blick äfven för sociala och andra förhållanden, som falla under hans ögon, ha vi ansett några utdrag ur hans bref förtjenta att återgifvas, om också hans omdöme öfver ett och annat skulle bära spår af turistene brådska. I det första brefvet träffa vi honom i Trondhjem, dit han färdats landvägen öfver Dovre från Kristiania: Hvarje vecka går en ångbåt från Trondhjem till Hammerfest och rundtom Nordkap. Nordkap), den största och bästa af dessa ångare skulle lemna Trondhjem d. 18 Juli på aftonen, och vi skyndade att skaffa oss hyttplatser, då en veckas uppskof skulle beröfvat oss. skådespelet af den nordiska sommarens ständiga solsken. De bästa platserna voro redan upptagna och: det återstod blott en enda liten salong... Här funno vi oss väl så länge vi till: messkatrater endast hade engelsmän och amerikanare, som genast röstade för att skylightet skulle hållas öppet, men sedan vårt sällskap; blifvit ökadt med två norrmän, lefde vi i ett beständigt krigstillstånd, då de senare dela sina landsmäns förskräckelse för frisk luft. Och likväl är den ene af dem en professor från Kristiania universitet och den andra en läkare, som har tillsyn öfver sjukhuset i Bergen! Med detta undantag; ha vi all anledning att vara belåtna med fartyget. Det går mycket stadigt och jemt och har en rymlig salong på. däck; dess kapten är en fullkomlig gentleman och bland passagerarne herrskar så mycken harmoni, som man rimligtvis kan begära. Värt ressällskap utgöres af fem amerikanare, tre engelsmän, två tyskar och en fransman, dessutom en mängd norrmän från olika delar af landet. De senare likna engelsmännen i en viss skygghet och tillbakadragenhet mot oss utlänningar, men olikt de förra äro de sinsemellan mycket muntra och meddelsamma. Kapten Ris talar engelska, franska och tyska mycket flytande och de flesta af norrmännen äro bekanta med det ena eller andra af dessa språk. Trots ett häftigt störtregn stannade vi på däck till sent på natten, njutande af det djerfva och storartade sceneriet i den : yttre fjorden. Än brådstupande, skogbeklädda stränder, klufna af plötsligt framgapande raviner, än agatsvarta klippspetsar, liknande porfyrkullarne i de afrikanska öknarne, samt här och der, omslutande de lugna vikarne, sammetsmjuka gräsmattor, glödande i det af dunsterna brutna ljuset, samt i fjerran de purpurfärgade konturerna af snöstrimmiga berg. Morgonen var ännu mörk och regnig. Vi gingo först mellan kala klippöar och kusten af fastlandet, hvarefter kom en sträcka öppet vatten, och vid middagen hunno vi Björnö. nära mynningen af Namsenfjord. Luften klarnade småningom då vi inlöpte i fjorden, som förtjuste oss genom vildheten af sina stränder, här och der beströdda med små åkerlappar, hvilka glänste som oaser af tropisk grönska i en så skroflig infattning. Namsos, i bakgrunden af fjorden, är en liten stad med röda tegeltak och några hundra invånare. Den bakom den liggande Namscendalen är en af de rikaste i denna del af Norge och är ett älsklingstillhåll för engelska laxfiskare. Vi hade en herrlig eftermiddagsfärd utför en annan arm af fjorden och inkommo åter i den labyrint af öar som omger kusten. Dagarne voro redan betydligt förlängda, och nattluftens ökade skärpa tillkännagaf att vi nalkades polcirkeln. Jag öfverraskades af den liflighet i trafik som var rådande vid de små stationer der vi lade till. Endast få af dem innehöllo mer än ett dussin bygnader; och den mängd af passagerare och varor, som: togos ombord och gingo af vid hvar och en. af dessa, kan endast förklaras af det faktum, att dessa stationer i allmänhet utgöra aäfsättningsorter för en ganska talrik befolkning, som är undangömd i de dalar och vid de fjordar bakom dem som ångbåten ej besöker. Ödslig och kal som kusten ser ut, har dock det bakom liggande landet sina bördiga trakter; sina betesmarker, sina åkerfält och. skogar, af hvilka den resande ej ser en skymt. Förr än vi kommit tjugufyra timmars väg från Trondhjem, märktes en tydlig förändring i folkets utseende. Ej en gäng i närheten af Kristiania eller i den rika Guldbrandsdalen ha vi ER ORERRORARENES Sä EENE SSAER SRA NENREREERE